Tjenis!
Min halloween tillbringades i Tokyos största gaydistrikt på en klubb som heter "Artyfarty".
Yep, ni hörde rätt! Och jisses vad kul det var!
Efter mycket tvekande bestämde jag och Carol oss för att hänga med Erik ut vid 10snåret. Jag var egentligen inte alls speciellt pepp eftersom jag var trött, sliten och hängig men det var ju ändå Halloween och vem vill sitta inne då? Resten av packet stannade hemma och tillbringade halloween på något lokalt ställe. Det var ytterst intressant kan jag säga. När vi var på väg dit glodde ALLA på oss svinmycket eftersom vi hade kaninöron allihopa. Antar att snuskgubbarna fick massa vibbar. Jag kände mig faktiskt ärligt ganska dum när så många kollade. Ingen annan var ju utklädd och jag kände mig stämplad som en "dum utlänning". Men sen när vi anlände till det området klubben skulle ligga på blev vi bemötta av tusentals utklädda homos! Och ojojoj... här kunde man verkligen hitta allt och lite till! Vissa var riktigt snygga kostymer och andra var bara... vidriga. Vissa gick runt och visade stjärten helt offentligt andra var täckta av tyg och fjädrar. Heteros, bis, homos, transor, you name it. Ibland kändes det väldigt obehagligt att gå där då det tydligen ska finnas mycket sexköp och sånt nära det området. Till mesta dels var det dock bara roligt och väldigt väldigt trevligt. Klubben var packad med folk och alla dansade med alla och hade riktigt kul! Vi kom hem vid 7 på morgonen och jag sov över hos Carol igen i brist på ork att ta mig upp till femte våningen. Blev inga bilder från kvällen heller eftersom jag lämnade in min kamera i garderoben på klubben.
Direkt efter förra inlägget fick jag nys om att en tyfon närmade sig Tokyo. Inte förvånande då det verkligen regnat och blåst som bara satan! Det var dock inget som märktes av speciellt mycket. Det var tydligen JRline, alltså verkligen innerstan som hade drabbats av långa förseningar i tunnelbanan. Det är dessutom så mycket höghus i stan att man bara kände av vindarna när man passerade stora bilvägar eller liknande. Ändå väldigt mysigt med tyfoner, det var ju ingen farlig en. Jag gillar regn och rusk!
Idag har varit en ganska jobbig dag. Vi vaknade vid cirka halv ett och hade planerat att möta Yukie för "sightseeing". Vi tog oss till den stationen som Yukie hade sagt att vi skulle vänta vid och hon blev timmar och timmar försenad. Jag hade ont i huvudet, var svintrött och behövede plugga. Så till slut orkade varken jag eller Sara vänta så vi åkte hem medan Carol stannade kvar. Resten av kvällen gick åt till att vila och plugga lite.
Här är förövrigt en video från idag. Något väldigt överraskande hände!
EDIT: videon verkar inte funka trots en natt av uppladdning, jag försöker igen senare
Det som är jobbigt med att planering i Tokyo är att man glömmer oftast den tiden det tar att TA sig till ställen, att vänta på folk, hitta varandra och hitta stället man ska till. Något som jag blivit irriterad på på sistone. Vi får lära oss av våra misstag helt enkelt.
BTW:
Jag hoppas ni förstår att jag läser alla kommentarer ni skriver.
Jag blir så glad varje gång och jag blir extra glad när ni som inte brukar kommentera faktiskt gör det. Som Pappa igår, min fina pappa <3
Jag gillar inte att svara med en egen kommentar, så om ni frågar något brukar jag oftast svara på facebook, skype eller msn. Annars ska ni veta att jag läser allt och uppskattar allt!
Nu är det natt här, det är också svinkallt och pissregnar ute.
Därför beger jag mig till min varma säng nu. Puss!
31 okt. 2010
30 okt. 2010
One month
Tjabbz!
Igår var det den 29de oktober. Vet alla vad det betyder? Det betyder att jag idag varit i Tokyo i över en månad! Det är ju helt sinnes!
Igår var det den 29de oktober. Vet alla vad det betyder? Det betyder att jag idag varit i Tokyo i över en månad! Det är ju helt sinnes!
Lycka till Simon!
Shibuya baby!
GINZA!!
At the bar with ma girls <3
Dk house party! Yukie, jag och Sandra! <3
Dagens brunch!
PS: Folk visste inte vem Masuda Takahisa var. Just därför lägger jag upp en bild på honom också. Min absoluta favoritjapan, han var i Sverige 2006 och då fick jag uppfylla min största dröm. Skaka hand med honom.
Hörs sen!
Puss!
28 okt. 2010
SVINKALLT!
Hejsan Hejsan folk!
Som jag tidigare nämnt kom hösten som ett raketskott till Tokyo. För en och en halv vecka sedan var det 28 grader utomhus och man svettades igenom kläderna på ett kick. Nu har det varit 9 grader hela dagen plus att det har regnat och blåst utan uppehåll alls! För att inte nämna att lite regn och rusk är 10 gånger värre här än i Sverige. Jag har spenderat dagen i min varma jacka plus fuskpolo, mössa och vantar. BURR! Men, nu ska vi inte klaga här. Det är mysigt i alla fall =) Tyvärr har mina skor blivit totalt förstörda och mina fötter är de kallaste i världen just nu. Det finns inte en chans att jag kommer undan en förkylning när jag gått i dessa vandrade vattenpölar hela dagen. Imorgon blir det ett par nya vinterskor, det är på liv och död.
I övrigt har dagen varit bra. Idag hade vi Hori-sensei (<333333) och bara det förklarar ju hur rolig skoldagen varit! När hon skulle förklara ordet "momo" betyder persika på japanska vände hon sig om och pekade på sin rumpa så att alla skulle förstå. Vi pratade också hon och jag om Tegomass och draman. Hon sa att jag ska vara stolt att jag har skakat Massus hand eftersom det i Japan är sällsynt att få den chansen! Idag blev jag också positivt överraskad av min klass kompis Sou-san. Han är kines och min uppfattning av kineserna hittills är att de är högljudda, okoncentrerade men väldigt blyga och tillbakadragna inför de andra nationaliteterna i klassen. För övrigt verkar de väldigt trevliga när man väl pratar med dom och jag har inget emot dom. När vi går igenom övningar på lektionerna brukar de dock alltid bara fråga och ta varandra som exempel. Idag however vågade Sou-san faktiskt fråga mig! Jag blev riktigt glad och överraskad! Kanske det var på grund av att vi faktiskt pratade igår på Izakayan? Han är söt, Sou-san! Han ser ut som 17 och pratar i en och samma tonart HELA tiden. Haha, måste härma honom någon gång i ett videoinlägg!
Vi fick tillbaka Kanjiprovet och jag fick 19/20. Det var ett litet slarvfel jag hade gjort när jag skulle skriva ut hur ett kanji uttalades. Fan. Det är alltid sånna där småfel jag gör. Jag får skärpa mig! Alla rätt nästa gång och hela tiden framöver! Basta!
I övrigt har jag inte hunnit med nånting idag. Klockan är 23 och jag är sjukt trött och frusen så jag ska faktiskt gå och lägga mig. Imorgon blir det tidig uppstigning och plugg. Sen ska jag ta itu med all planering (köplistor, önskelistor, budget, att-göra-listor) osv.
Nu går jag och dör i min säng!
Må väl!
Puss!
Som jag tidigare nämnt kom hösten som ett raketskott till Tokyo. För en och en halv vecka sedan var det 28 grader utomhus och man svettades igenom kläderna på ett kick. Nu har det varit 9 grader hela dagen plus att det har regnat och blåst utan uppehåll alls! För att inte nämna att lite regn och rusk är 10 gånger värre här än i Sverige. Jag har spenderat dagen i min varma jacka plus fuskpolo, mössa och vantar. BURR! Men, nu ska vi inte klaga här. Det är mysigt i alla fall =) Tyvärr har mina skor blivit totalt förstörda och mina fötter är de kallaste i världen just nu. Det finns inte en chans att jag kommer undan en förkylning när jag gått i dessa vandrade vattenpölar hela dagen. Imorgon blir det ett par nya vinterskor, det är på liv och död.
I övrigt har dagen varit bra. Idag hade vi Hori-sensei (<333333) och bara det förklarar ju hur rolig skoldagen varit! När hon skulle förklara ordet "momo" betyder persika på japanska vände hon sig om och pekade på sin rumpa så att alla skulle förstå. Vi pratade också hon och jag om Tegomass och draman. Hon sa att jag ska vara stolt att jag har skakat Massus hand eftersom det i Japan är sällsynt att få den chansen! Idag blev jag också positivt överraskad av min klass kompis Sou-san. Han är kines och min uppfattning av kineserna hittills är att de är högljudda, okoncentrerade men väldigt blyga och tillbakadragna inför de andra nationaliteterna i klassen. För övrigt verkar de väldigt trevliga när man väl pratar med dom och jag har inget emot dom. När vi går igenom övningar på lektionerna brukar de dock alltid bara fråga och ta varandra som exempel. Idag however vågade Sou-san faktiskt fråga mig! Jag blev riktigt glad och överraskad! Kanske det var på grund av att vi faktiskt pratade igår på Izakayan? Han är söt, Sou-san! Han ser ut som 17 och pratar i en och samma tonart HELA tiden. Haha, måste härma honom någon gång i ett videoinlägg!
Vi fick tillbaka Kanjiprovet och jag fick 19/20. Det var ett litet slarvfel jag hade gjort när jag skulle skriva ut hur ett kanji uttalades. Fan. Det är alltid sånna där småfel jag gör. Jag får skärpa mig! Alla rätt nästa gång och hela tiden framöver! Basta!
I övrigt har jag inte hunnit med nånting idag. Klockan är 23 och jag är sjukt trött och frusen så jag ska faktiskt gå och lägga mig. Imorgon blir det tidig uppstigning och plugg. Sen ska jag ta itu med all planering (köplistor, önskelistor, budget, att-göra-listor) osv.
Nu går jag och dör i min säng!
Må väl!
Puss!
27 okt. 2010
Izakaya med klassen!
Tjena tjabba hallå!
Hur mår folk idag?
Jag har idag gjort mitt första stora kanjitest på 30 tecken, vilket gick galant! Jag har också gjort achievement-testet jag inte riktigt vet vad jag ska säga om. Det var på tok för lätt men bara för att jag ska vara "sån" gjorde jag säkert hur många småfel som helst. Ah ja, den som lever får se!
Efter skolan begav oss jag och klassen ut till en Izakaya. Alla förrutom sex kineser följde med och jag måste säga att vi hade det väldigt trevligt. Problemen var i så fall att de tre kineserna som var med inte kunde engelska what so ever och de flesta i klassen är fransmän. Alltså, mycket franska lite prat mellan resten. Jag tyckte ändå det gick väldigt bra. Jag pratade mycket med fransmännen jag bara sagt hej till innan och det lilla jag och kineserna sa till varandra räckte för att få någon slags kontakt. Jag tror att vi kan bli riktigt bra vänner i framtiden!
Izakaya är så mysigt!!!
Min fina klass minus sex kineser!
De må vara högljudda, viska väldigt mycket på lektionerna men alla är väldigt trevliga och snälla!
Jag var hemma vid 8 på kvällen och har busat runt på DK fram tills nu. Imorgon är det min och Eriks tur och laga mat igen! Jag ska dessutom in snabbt hos frisören och klippa min lugg.
Jag ska också skriva upp en budget tills nästa csnutbetalning kommer!
Tills vidare, ha det bra och puuues!
Bonusbilder:
Mitt häftiga Id-kort!
Min supergulliga musmatta! ;)
Ciao!
Jag har idag gjort mitt första stora kanjitest på 30 tecken, vilket gick galant! Jag har också gjort achievement-testet jag inte riktigt vet vad jag ska säga om. Det var på tok för lätt men bara för att jag ska vara "sån" gjorde jag säkert hur många småfel som helst. Ah ja, den som lever får se!
Efter skolan begav oss jag och klassen ut till en Izakaya. Alla förrutom sex kineser följde med och jag måste säga att vi hade det väldigt trevligt. Problemen var i så fall att de tre kineserna som var med inte kunde engelska what so ever och de flesta i klassen är fransmän. Alltså, mycket franska lite prat mellan resten. Jag tyckte ändå det gick väldigt bra. Jag pratade mycket med fransmännen jag bara sagt hej till innan och det lilla jag och kineserna sa till varandra räckte för att få någon slags kontakt. Jag tror att vi kan bli riktigt bra vänner i framtiden!
Izakaya är så mysigt!!!
Min fina klass minus sex kineser!
De må vara högljudda, viska väldigt mycket på lektionerna men alla är väldigt trevliga och snälla!
Jag var hemma vid 8 på kvällen och har busat runt på DK fram tills nu. Imorgon är det min och Eriks tur och laga mat igen! Jag ska dessutom in snabbt hos frisören och klippa min lugg.
Jag ska också skriva upp en budget tills nästa csnutbetalning kommer!
Tills vidare, ha det bra och puuues!
Bonusbilder:
Mitt häftiga Id-kort!
Min supergulliga musmatta! ;)
Ciao!
26 okt. 2010
Plugg plugg plugg!
Hejsan hoppsan!
Livet i Tokyo rullar vidare! Igår innan skolan var vi och hämtade våra Gaijin-cards. Japp, Emma har från och med denna dag ett japanskt ID-kort, hur häftigt är inte det på en skala? Det betyder också som jag tidigare nämnt att en japansk mobil är inom räckhåll! Det blir antingen denna eller nästa som jag köper den snyggaste mobilen jag någonsin haft och och kommer ha! Gårdagens skolgång var också super, det gick hur bra som helst och allt kändes bra! På kvällen blev det mat på Dk house och plugg och mer än så var det inte!
Idag är jag trött som ett svin och har två rätt så enkla, men ganska stora och tidskrävande prov imorgon. Ett kanji-test (30 tecken) och ett achievement-test, alltså ett test på alla de kapitel vi hittills har gått igenom. Det betyder i samma veva att jag ska precis efter detta inlägg ner och plugga hårt som fan! Vi hade Yabusaki-sensei idag och precis som jag sagt innan så är det nog mest troligt hon som fått mig att klaga så mycket över klassen. Hon e asgullig, dont get me wrong, hon är bara inte rätt lärare för mig. Repeterar exempel 100 gånger innan vi kan gå vidare och säger absolut inte till klassen när den blir för högljudd. Jag var så himla sur i slutet av lektionen för att majoriteten av klassen (kineserna) pratade högt och livat utan att lyssna på ett enda ord läraren sa. Det gjorde mig i sin tur ganska opepp på att följa med min klass till en Izakaya imorgon efter skolan. I och för sig har jag ändrat mig nu, det ska ju bli riktigt kul försöka lära känna klassen lite mer, det är ju inte samma sak på lektionerna.
Förövrigt har hösten utan tvekan kommit till Tokyo. På en sekund blev löven gula och föll och stormen är nog inte långt härifrån. Det blåser som fan och det riktigt isar till i kroppen när man är ute. 13 grader är det också och mindre ska det bli. Tur. Då får jag användning för mina jackor jag tog med mig!
Burr. Nu ska jag stänga balkongdörren och springa ner till resten av DK Family. Puss!
PS: Special for my brotah David!
Gissa vilket namn som dök upp på lektionen idag? *trumvirvel*
"Braddo Pitto!" ;)
DS
Livet i Tokyo rullar vidare! Igår innan skolan var vi och hämtade våra Gaijin-cards. Japp, Emma har från och med denna dag ett japanskt ID-kort, hur häftigt är inte det på en skala? Det betyder också som jag tidigare nämnt att en japansk mobil är inom räckhåll! Det blir antingen denna eller nästa som jag köper den snyggaste mobilen jag någonsin haft och och kommer ha! Gårdagens skolgång var också super, det gick hur bra som helst och allt kändes bra! På kvällen blev det mat på Dk house och plugg och mer än så var det inte!
Idag är jag trött som ett svin och har två rätt så enkla, men ganska stora och tidskrävande prov imorgon. Ett kanji-test (30 tecken) och ett achievement-test, alltså ett test på alla de kapitel vi hittills har gått igenom. Det betyder i samma veva att jag ska precis efter detta inlägg ner och plugga hårt som fan! Vi hade Yabusaki-sensei idag och precis som jag sagt innan så är det nog mest troligt hon som fått mig att klaga så mycket över klassen. Hon e asgullig, dont get me wrong, hon är bara inte rätt lärare för mig. Repeterar exempel 100 gånger innan vi kan gå vidare och säger absolut inte till klassen när den blir för högljudd. Jag var så himla sur i slutet av lektionen för att majoriteten av klassen (kineserna) pratade högt och livat utan att lyssna på ett enda ord läraren sa. Det gjorde mig i sin tur ganska opepp på att följa med min klass till en Izakaya imorgon efter skolan. I och för sig har jag ändrat mig nu, det ska ju bli riktigt kul försöka lära känna klassen lite mer, det är ju inte samma sak på lektionerna.
Förövrigt har hösten utan tvekan kommit till Tokyo. På en sekund blev löven gula och föll och stormen är nog inte långt härifrån. Det blåser som fan och det riktigt isar till i kroppen när man är ute. 13 grader är det också och mindre ska det bli. Tur. Då får jag användning för mina jackor jag tog med mig!
Burr. Nu ska jag stänga balkongdörren och springa ner till resten av DK Family. Puss!
PS: Special for my brotah David!
Gissa vilket namn som dök upp på lektionen idag? *trumvirvel*
"Braddo Pitto!" ;)
DS
24 okt. 2010
Hejsan hoppsan falleraleraaa
när Emma uppdaterar sin blogg ska alla ungar vara glaaa!
Gårdagen:
Allmänt chill på Dk tills ett litet gäng bestämde sig för att åka till en lokal yakiniku-restaurang! På yaki-niku restauranger grillar man själva kött, grönsaker eller annat man beställt in på en inbyggd grill i bordet! Det är jätteroligt, jättemysigt och förbaskat gott! Kameran glömde jag givetvis hemma men vad jag vet ska Carol ha ett par bilder på hur själva grillningen går till! Bilderna kommer i så fall upp lite senare!
När vi var mättna och belåtna begav vi oss till en Izakaya och satt där till klockan 12 ungefär, tidigaste kvällen på länge? På izakayan får man hur som helst ett eget litet bås och beställer mat och dryck via små tvskärmar. Även här skulle jag velat ta kort på hur allt såg ut, men ingen kamera - no can do.
Vi var hur som helst hemma vid 12 och det var ärligt, riktigt skönt. Jag gillar grejjen med att vi shiftar mellan att ta tunnelbanan en bit bort från shiki en dag och väljer något lokalt den andra dagen. Det tråkiga med denna helg var att vi tjejer egentligen hade massor av annat planerat. Lördagen skulle vi ha gått på en filmfestival (ganska liten dock tror jag, vad nu är litet i Tokyo) och på kvällen var vi inbjudna till någon vip-grej för ett band. Carols telefon slutade funka och därmed var vi körda; inga tider, inga platser, ingen information whatsoever gick att få tag på. Idag skulle vi också åkt på någon sorts sightseeing grej men även där var mobilen problemet. Jaja. Sånt händer, vi har ju trots allt 49 veckor kvar!
Istället gick dagen ut på att sova och plugga i stort sätt hela dagen. Tråkigt? Nehej du, på Dk har man alltid roligt, vare sig man pluggar eller partar!
Nu e klockan mycket och imorgon ska vi hämta ut våra gaijincard (Id-kort) innan skolan börjar. Det betyder tidig uppgång och att jag FINALLY kan skaffa mobil :D
SNYGG JAPANSK MOBIL!!!! Fattar ni eller?!?! Jag är megapepp!
Godnatt och puss på er!
Att fixa denna vecka:
- Mobil
- Klippa lugg!
- Städa rum
- Möblera om
- Tvätta sängkläder och eventuellt gardinen
- 100 % på prov
när Emma uppdaterar sin blogg ska alla ungar vara glaaa!
Gårdagen:
Allmänt chill på Dk tills ett litet gäng bestämde sig för att åka till en lokal yakiniku-restaurang! På yaki-niku restauranger grillar man själva kött, grönsaker eller annat man beställt in på en inbyggd grill i bordet! Det är jätteroligt, jättemysigt och förbaskat gott! Kameran glömde jag givetvis hemma men vad jag vet ska Carol ha ett par bilder på hur själva grillningen går till! Bilderna kommer i så fall upp lite senare!
När vi var mättna och belåtna begav vi oss till en Izakaya och satt där till klockan 12 ungefär, tidigaste kvällen på länge? På izakayan får man hur som helst ett eget litet bås och beställer mat och dryck via små tvskärmar. Även här skulle jag velat ta kort på hur allt såg ut, men ingen kamera - no can do.
Vi var hur som helst hemma vid 12 och det var ärligt, riktigt skönt. Jag gillar grejjen med att vi shiftar mellan att ta tunnelbanan en bit bort från shiki en dag och väljer något lokalt den andra dagen. Det tråkiga med denna helg var att vi tjejer egentligen hade massor av annat planerat. Lördagen skulle vi ha gått på en filmfestival (ganska liten dock tror jag, vad nu är litet i Tokyo) och på kvällen var vi inbjudna till någon vip-grej för ett band. Carols telefon slutade funka och därmed var vi körda; inga tider, inga platser, ingen information whatsoever gick att få tag på. Idag skulle vi också åkt på någon sorts sightseeing grej men även där var mobilen problemet. Jaja. Sånt händer, vi har ju trots allt 49 veckor kvar!
Istället gick dagen ut på att sova och plugga i stort sätt hela dagen. Tråkigt? Nehej du, på Dk har man alltid roligt, vare sig man pluggar eller partar!
Nu e klockan mycket och imorgon ska vi hämta ut våra gaijincard (Id-kort) innan skolan börjar. Det betyder tidig uppgång och att jag FINALLY kan skaffa mobil :D
SNYGG JAPANSK MOBIL!!!! Fattar ni eller?!?! Jag är megapepp!
Godnatt och puss på er!
Att fixa denna vecka:
- Mobil
- Klippa lugg!
- Städa rum
- Möblera om
- Tvätta sängkläder och eventuellt gardinen
- 100 % på prov
Gårdagens bildbomb
Tjenis! Här kommer gårdagens bildbomb!
Aoyama!
Mingelbilder!
Gruppbilder!
Note: Jag ska bli bättre på att ta bilder. Alltså bättre på att ta BRA bilder. På händelser, platser och så vidare, inte bara massa tråkiga close-ups. Thats a promise!
Annan grej: Ni vet att om ni vill ha större format på bilderna så är det bara att klicka på dom?
23 okt. 2010
Bra start på helgen!
Tjenare bloggen och alla dess läsare!
Just nu sitter jag i mitt rum. Hösten har precis klampat in i Tokyo som nu bara värms upp av 13 fjuttiga grader, skitkallt! Klockan är halv nio och jag kom hem för cirka två och en halv timme sen, med andra ord har jag inte sovit en blund! Snart ska jag lägga mig och sova i nån timme och sedan ta tag i lördagens äventyr. Först tänkte jag dock berätta om gårdagen.
Skoldagen var helt fantastik. Lustigt att allting vände så pass snabbt. Jag tror fortfarande bestämt på att det är läraren det är sitter hos(och eleverna som inte gör de de ska) och på tisdag när vi har Yabusaki-sensei igen kommer jag väl börja klaga igen. ^^ Hur som helst. Dagen var splendid. Inte nog med att Miyazaki-sensei berömde mig för min lärar-prestation (när vi går igenom vissa övningar får ibland någon av eleverna vara lärare) och bad mig agera tolk mellan henne och den enda svensken förutom jag i klassen, hon gav mig också ett väldigt najs "besked". Hon sa "det är nu som är viktigt för dig Emma. Efter som du är så snabb, lär dig fort och bra på japanska så måste du plugga kanji så hårt du kan! När du väl kan en del kanji kommer du definitivt få byta klass!" - Huhujaja vad glad jag blev. Efter all denna beröm och alla dessa komplimanger så måste jag verkligen passa mig för att inte bli mallig. Det går verkligen inte att beskriva känslan av att prestera bra och få belöning för det. Jag blir verkligen lycklig och sjukt peppad för att plugga ännu mer! Att byta klass vore awesome men samtidigt tvekar jag om jag vill lämna Miyazaki-sensei och Hori-sensei. Deras undervisningssätt är verkligen rätt för mig och tänk om jag får sämre lärare? Det är i alla fall inget jag tänker på i nuläget, jag är bara glad och framför allt chockad att de förvirrande känslorna om skolan och klassen är borta.
Efter skolan gick jag, Carol, Sara, Mattias, Hugo, Maylis och Vincent till vårat stammisställe precis vid DK. Självklart blev det tonkatsu ;) Mätt och belåten blev jag allt!
Därefter var det dags för Tokyo-by-night igen! Jag, Mattias, Andreas, Carol, Pablo och Sandra tog tåget till Aoyama för att träffas Mattias japanska vänner! Tillsammans gick vi till en jättemysig bar och pratade, skrattade och umgicks! När våran bokade tid hade gått ut drog vi vidare till en annan typ av bar och satt där tills tågen började gå igen, klockan hade ju passerat 12. Jag fick fyra nya vänner. Erika, Mi-chan, Akira och Yuta! HEEEEELT underbara människor. Jag har nog aldrig pratat så mycket japanska under en hel kväll som jag gjorde då och det var riiktigt riktigt kul och lärorikt. En av de bästa sakerna med o vara här är att man lär sig japanska utan att man sitter och pluggar! Älskar't! Det tråkiga är att jag inte har några bra bilder på hur barerna såg ut, för de är absolut inte likadana som i Sverige! Helt ärligt är jag för trött för att förklara till och med. Ni får helt enkelt komma hit och kolla själva! HMM? ;)
NU var det tänkt att jag skulle ladda upp massa bilder. Men fan, jag e för trött.
Bildbomb kommer imorgon, de andra har också mycket bättre bilder än vad jag hade!
Kram och godmorgon!
Just nu sitter jag i mitt rum. Hösten har precis klampat in i Tokyo som nu bara värms upp av 13 fjuttiga grader, skitkallt! Klockan är halv nio och jag kom hem för cirka två och en halv timme sen, med andra ord har jag inte sovit en blund! Snart ska jag lägga mig och sova i nån timme och sedan ta tag i lördagens äventyr. Först tänkte jag dock berätta om gårdagen.
Skoldagen var helt fantastik. Lustigt att allting vände så pass snabbt. Jag tror fortfarande bestämt på att det är läraren det är sitter hos(och eleverna som inte gör de de ska) och på tisdag när vi har Yabusaki-sensei igen kommer jag väl börja klaga igen. ^^ Hur som helst. Dagen var splendid. Inte nog med att Miyazaki-sensei berömde mig för min lärar-prestation (när vi går igenom vissa övningar får ibland någon av eleverna vara lärare) och bad mig agera tolk mellan henne och den enda svensken förutom jag i klassen, hon gav mig också ett väldigt najs "besked". Hon sa "det är nu som är viktigt för dig Emma. Efter som du är så snabb, lär dig fort och bra på japanska så måste du plugga kanji så hårt du kan! När du väl kan en del kanji kommer du definitivt få byta klass!" - Huhujaja vad glad jag blev. Efter all denna beröm och alla dessa komplimanger så måste jag verkligen passa mig för att inte bli mallig. Det går verkligen inte att beskriva känslan av att prestera bra och få belöning för det. Jag blir verkligen lycklig och sjukt peppad för att plugga ännu mer! Att byta klass vore awesome men samtidigt tvekar jag om jag vill lämna Miyazaki-sensei och Hori-sensei. Deras undervisningssätt är verkligen rätt för mig och tänk om jag får sämre lärare? Det är i alla fall inget jag tänker på i nuläget, jag är bara glad och framför allt chockad att de förvirrande känslorna om skolan och klassen är borta.
Efter skolan gick jag, Carol, Sara, Mattias, Hugo, Maylis och Vincent till vårat stammisställe precis vid DK. Självklart blev det tonkatsu ;) Mätt och belåten blev jag allt!
Därefter var det dags för Tokyo-by-night igen! Jag, Mattias, Andreas, Carol, Pablo och Sandra tog tåget till Aoyama för att träffas Mattias japanska vänner! Tillsammans gick vi till en jättemysig bar och pratade, skrattade och umgicks! När våran bokade tid hade gått ut drog vi vidare till en annan typ av bar och satt där tills tågen började gå igen, klockan hade ju passerat 12. Jag fick fyra nya vänner. Erika, Mi-chan, Akira och Yuta! HEEEEELT underbara människor. Jag har nog aldrig pratat så mycket japanska under en hel kväll som jag gjorde då och det var riiktigt riktigt kul och lärorikt. En av de bästa sakerna med o vara här är att man lär sig japanska utan att man sitter och pluggar! Älskar't! Det tråkiga är att jag inte har några bra bilder på hur barerna såg ut, för de är absolut inte likadana som i Sverige! Helt ärligt är jag för trött för att förklara till och med. Ni får helt enkelt komma hit och kolla själva! HMM? ;)
NU var det tänkt att jag skulle ladda upp massa bilder. Men fan, jag e för trött.
Bildbomb kommer imorgon, de andra har också mycket bättre bilder än vad jag hade!
Kram och godmorgon!
21 okt. 2010
Hori-sensei ga daisuki!
TJAAAA!!!
Idag har dagen varit helt underbar!
Det är torsdag och det betyder att vi hade Hori-sensei på lektionen idag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; JAG ÄLSKAR HENNE! Hon är verkligen den perfekta läraren för mig. Hon är rolig, skämtar, pratar MYCKET, i rätt tempo, trevlig, snäll och för att inte tala om hur hon skapar gemenskap i klassen!! Även fast det är lätt är ingen lektion tråkig med henne! Jag gäspade inte ens under lektionen! Som tidigare nämnt är alla lektioner HELT på japanska, den enda engelska du får är i de små ordlistorna vi fått. Jag vet inte hur jag ska förklara så att folk som inte är insatta i japanska ska förstå men att konversera på japanska är så förbannat underhållande. Ja, förvisso beror det ju på vad man pratar om men det krävs inte speciellt hög standard på humor för att kunna skratta åt nått på japanska. Kanske skulle jag till och med kunna förklara sättet Hori-sensei lär ut som smått barnsligt men ändå väldigt rappt. Som idag tog hon upp bilder på tre olika kändisar till ett exempel: Johnny Depp, Ronaldo och Orlando Bloom. Hela klassen börjar fnissa lite, jag menar, vilka jäkla exempel? Därefter frågar Hori-sensei vem alla gillar bäst och ursäktar sig för att hon inte har bilder på några snygga tjejer till killarna. Alla säger Johnny Depp förutom jag och en annan som valde Orlando Bloom. Hori-sensei gör plötsligt en väldigt chockad min, INGEN har valt Ronaldo! Stackarn! Men sen säger hon "Fast jag, Hori-sensei gillar nog... HAN MEST!" och pekar på Bloom. Därefter drar hon ner både bilder på Depp och Ronaldo och slänger dom under bänken. "HEJ DÅ!!" skriker hon också. Därefter ger hon Bloom en slängkyss och förklarar sin kärlek för honom.Visst, så kul kanske det inte var, på svenska. Jag sitter och föreställer mig hur det skulle vara om hela konversationen var på svenska och nej, det skulle inte bli lika kul. Kalla mig fånig eller töntig eller löjlig men fan, det är ju så! Det är sättet hon pratar på, rappt och lite "flamsigt" som gör det hela så sjukt roligt. Ojoj vad jag skrattade <3
Idag skulle vi också lära oss "Hur säger man *** på ditt språk?" och trots att jag redan kunde det blev allting så otroligt kul. Hori-sensei gav oss ett papper som vi sedan skulle gå runt i klassen med och fråga folk från andra länder hur man säger ett visst antal ord på deras språk. Slutsatsen blev att svenska var det svåraste att säga "jag älskar dig" på. Hori-sensei gjorde en gest som att hon var på väg att svimma och jag och Simon fick kämpa med att skriva "ジアグエ・ルスカルデイ" (jiagu erusukaru dei) som är teckena för hur man uttalar det på japanska.
Förövrigt känns Hori-sensei så spontan och hjälpsam. Yabusaki-sensei, som jag har tisdagar och onsdagar är skittråkig, är man skittråkig får man inte heller någon kontakt med sina elever. Hori-sensei är avslappnad och rolig, vilket gör att man vågar fråga henne saker för man har fått den där kontakten som behövs för att våga prata en och en med henne. Idag frågade jag henne hur man använder några partiklar på rasten och då svarade hon "ah, eftersom du förstår bra Emma så kan jag förklara" och... ja alltså... jag älskar henne, komplimanger från Hori-sensei är värt guld fan. Jag blir så glad, jag blir peppad och trots att jag befinner mig i en skitposition så mår jag genast mycket bättre. Iofs har vi bara henne på torsdagar, men jag har inget emot Miyazaki-sensei heller (som drog exempel med de japanska pojkidolerna) som vi har imorrn och på måndag. Är lektionerna så här pass roliga med Hori-sensei och Miyazaki-sensei kan jag nog stå ut med de tråkiga lektionerna där Yabusaki-sensei är lärare. Till sist vill jag bara säga att tempot hos både Hori och Miyazaki går mycket fortare än med Yabusaki, så det kanske inte var nivån i klassen som var problem från början utan kanske läraren.
Förstår ni vad jag pratar om eller tycker ni allt låter konstigt? Det känns så svårt att förklara i text, allt blir hullerombuller och jag vet inte hur jag ska dela upp texten, hoppas ni tycker dte är kul att läsa i alla fall!
Vi började föresten med Kanji idag! Som jag sagt tidigare har japanskan tre olika "alfabet". Hiragana ; går att använda till i princip allting, Katakana; används till utländska språks låneord och namn, som computer, pan (bröd på italienska), mitt namn Emma och såvidare. Till sist har vi kanji, där teckena till skillnad från resten (som består av stavelser, a, i, ka, sa, so you get it) betyder ett eller en del av ett ord, tex tecknet för blomma (hana) och tecknet för (eld) blir fyrverkerier (hanabi). Kanji är utan tvekan de svåraste teckena och det finns tusentals. Jag har försprång då jag läst kinesiska i gymnasiet och kanji är kinesiska tecken. Jag kan cirka 300 och det gäller bara att jag lär om mig dom på japanska. Det ska bli riktigt kul och jag är taggad!
Kom hem från skolan för cirka 40 minuter sen. Jag fick tillbaka min kamera <3<3<3<3<3<3<3 och ska väl ner och plugga lite med resten av svenskarna. En joggingtur, tvätt och dusch blir det också.
Är jag förresten bortskämd med kommentarer? I början fick jag uppåt 10 st om dagen, nu får jag bara 1-3?!?!?!?!?! VAD ÄR DET HÄR? Nej men skämt och sido. Glöm inte att kommentarfältet finns <3
Kram på er!
Ciao!
Idag har dagen varit helt underbar!
Det är torsdag och det betyder att vi hade Hori-sensei på lektionen idag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; JAG ÄLSKAR HENNE! Hon är verkligen den perfekta läraren för mig. Hon är rolig, skämtar, pratar MYCKET, i rätt tempo, trevlig, snäll och för att inte tala om hur hon skapar gemenskap i klassen!! Även fast det är lätt är ingen lektion tråkig med henne! Jag gäspade inte ens under lektionen! Som tidigare nämnt är alla lektioner HELT på japanska, den enda engelska du får är i de små ordlistorna vi fått. Jag vet inte hur jag ska förklara så att folk som inte är insatta i japanska ska förstå men att konversera på japanska är så förbannat underhållande. Ja, förvisso beror det ju på vad man pratar om men det krävs inte speciellt hög standard på humor för att kunna skratta åt nått på japanska. Kanske skulle jag till och med kunna förklara sättet Hori-sensei lär ut som smått barnsligt men ändå väldigt rappt. Som idag tog hon upp bilder på tre olika kändisar till ett exempel: Johnny Depp, Ronaldo och Orlando Bloom. Hela klassen börjar fnissa lite, jag menar, vilka jäkla exempel? Därefter frågar Hori-sensei vem alla gillar bäst och ursäktar sig för att hon inte har bilder på några snygga tjejer till killarna. Alla säger Johnny Depp förutom jag och en annan som valde Orlando Bloom. Hori-sensei gör plötsligt en väldigt chockad min, INGEN har valt Ronaldo! Stackarn! Men sen säger hon "Fast jag, Hori-sensei gillar nog... HAN MEST!" och pekar på Bloom. Därefter drar hon ner både bilder på Depp och Ronaldo och slänger dom under bänken. "HEJ DÅ!!" skriker hon också. Därefter ger hon Bloom en slängkyss och förklarar sin kärlek för honom.Visst, så kul kanske det inte var, på svenska. Jag sitter och föreställer mig hur det skulle vara om hela konversationen var på svenska och nej, det skulle inte bli lika kul. Kalla mig fånig eller töntig eller löjlig men fan, det är ju så! Det är sättet hon pratar på, rappt och lite "flamsigt" som gör det hela så sjukt roligt. Ojoj vad jag skrattade <3
Idag skulle vi också lära oss "Hur säger man *** på ditt språk?" och trots att jag redan kunde det blev allting så otroligt kul. Hori-sensei gav oss ett papper som vi sedan skulle gå runt i klassen med och fråga folk från andra länder hur man säger ett visst antal ord på deras språk. Slutsatsen blev att svenska var det svåraste att säga "jag älskar dig" på. Hori-sensei gjorde en gest som att hon var på väg att svimma och jag och Simon fick kämpa med att skriva "ジアグエ・ルスカルデイ" (jiagu erusukaru dei) som är teckena för hur man uttalar det på japanska.
Förövrigt känns Hori-sensei så spontan och hjälpsam. Yabusaki-sensei, som jag har tisdagar och onsdagar är skittråkig, är man skittråkig får man inte heller någon kontakt med sina elever. Hori-sensei är avslappnad och rolig, vilket gör att man vågar fråga henne saker för man har fått den där kontakten som behövs för att våga prata en och en med henne. Idag frågade jag henne hur man använder några partiklar på rasten och då svarade hon "ah, eftersom du förstår bra Emma så kan jag förklara" och... ja alltså... jag älskar henne, komplimanger från Hori-sensei är värt guld fan. Jag blir så glad, jag blir peppad och trots att jag befinner mig i en skitposition så mår jag genast mycket bättre. Iofs har vi bara henne på torsdagar, men jag har inget emot Miyazaki-sensei heller (som drog exempel med de japanska pojkidolerna) som vi har imorrn och på måndag. Är lektionerna så här pass roliga med Hori-sensei och Miyazaki-sensei kan jag nog stå ut med de tråkiga lektionerna där Yabusaki-sensei är lärare. Till sist vill jag bara säga att tempot hos både Hori och Miyazaki går mycket fortare än med Yabusaki, så det kanske inte var nivån i klassen som var problem från början utan kanske läraren.
Förstår ni vad jag pratar om eller tycker ni allt låter konstigt? Det känns så svårt att förklara i text, allt blir hullerombuller och jag vet inte hur jag ska dela upp texten, hoppas ni tycker dte är kul att läsa i alla fall!
Vi började föresten med Kanji idag! Som jag sagt tidigare har japanskan tre olika "alfabet". Hiragana ; går att använda till i princip allting, Katakana; används till utländska språks låneord och namn, som computer, pan (bröd på italienska), mitt namn Emma och såvidare. Till sist har vi kanji, där teckena till skillnad från resten (som består av stavelser, a, i, ka, sa, so you get it) betyder ett eller en del av ett ord, tex tecknet för blomma (hana) och tecknet för (eld) blir fyrverkerier (hanabi). Kanji är utan tvekan de svåraste teckena och det finns tusentals. Jag har försprång då jag läst kinesiska i gymnasiet och kanji är kinesiska tecken. Jag kan cirka 300 och det gäller bara att jag lär om mig dom på japanska. Det ska bli riktigt kul och jag är taggad!
Kom hem från skolan för cirka 40 minuter sen. Jag fick tillbaka min kamera <3<3<3<3<3<3<3 och ska väl ner och plugga lite med resten av svenskarna. En joggingtur, tvätt och dusch blir det också.
Är jag förresten bortskämd med kommentarer? I början fick jag uppåt 10 st om dagen, nu får jag bara 1-3?!?!?!?!?! VAD ÄR DET HÄR? Nej men skämt och sido. Glöm inte att kommentarfältet finns <3
Kram på er!
Ciao!
20 okt. 2010
Var e jag?
Tjebbs igen!
Efter att jag varit ute och sprungit var allting mycket bättre. Jag orkade springa i hela 35 minuter och det är jag fett stolt över, trodde jag hade blivit sämre när jag inte sprungit på knappt en månad. Det var faktiskt riktigt skönt och jag kom även över min "rädsla" för att springa runt i Tokyo bland alla japaner. Jag vet inte riktigt varför men man blir paranoid på nått sätt. Får man jogga på gatorna? Hur ser japanerna på en? Tycker dom att man är konstig/lustig? Något jag dock kommit underfund med är att visst, de kollar lite snabbt, men i övrigt bryr de sig inte så värst. Vilket inte är någonting annat än skönt. Jag vill inte bli uttittad. Det blir nog fler joggingrundor framöver.
Vad sjukt att jag är i Tokyo förresten. Minns några av er när jag sa dagarna innan att "det känns som att jag går runt och gör massa saker utan och veta varför jag gör dom"? Well, det är lite som så nu. Jag menar jag har svinkul och allt. Men jag har nog inte riktigt fattat än att jag e här, om jag någonsin kommer fatta. Och att jag har varit här i tre veckor och ska vara här i 49 till känns både långt och kort. Jag har redan börjat fundera på att förlänga med ett år till. Jag älskar Tokyo. Fan vilken dröm jag lever ändå. Det känns som att livet i Sverige står på paus eller nått. Som att jag har två liv jag shiftar mellan att leva. Wtf liksom?
Efter hemkomsten satt jag i vardagsrummet och tog det allmänt lugnt och satt och pratade med några av pojkarna. Sen vid halv 12 kom flickorna hem. Det var en lugn och najs kväll, det går inte att sägas för mkt; I like DK. Nu sitter jag här och borde sova, men jag ska nog kolla ett dramaavsnitt innan jag går och lägger mig. Hann inte med boken idag. Lär väl göra det imorrn när jag har mindre och göra... OCH TVÄTT!!!! GAAAH!
Ha det bra!
Puss!
Efter att jag varit ute och sprungit var allting mycket bättre. Jag orkade springa i hela 35 minuter och det är jag fett stolt över, trodde jag hade blivit sämre när jag inte sprungit på knappt en månad. Det var faktiskt riktigt skönt och jag kom även över min "rädsla" för att springa runt i Tokyo bland alla japaner. Jag vet inte riktigt varför men man blir paranoid på nått sätt. Får man jogga på gatorna? Hur ser japanerna på en? Tycker dom att man är konstig/lustig? Något jag dock kommit underfund med är att visst, de kollar lite snabbt, men i övrigt bryr de sig inte så värst. Vilket inte är någonting annat än skönt. Jag vill inte bli uttittad. Det blir nog fler joggingrundor framöver.
Vad sjukt att jag är i Tokyo förresten. Minns några av er när jag sa dagarna innan att "det känns som att jag går runt och gör massa saker utan och veta varför jag gör dom"? Well, det är lite som så nu. Jag menar jag har svinkul och allt. Men jag har nog inte riktigt fattat än att jag e här, om jag någonsin kommer fatta. Och att jag har varit här i tre veckor och ska vara här i 49 till känns både långt och kort. Jag har redan börjat fundera på att förlänga med ett år till. Jag älskar Tokyo. Fan vilken dröm jag lever ändå. Det känns som att livet i Sverige står på paus eller nått. Som att jag har två liv jag shiftar mellan att leva. Wtf liksom?
Efter hemkomsten satt jag i vardagsrummet och tog det allmänt lugnt och satt och pratade med några av pojkarna. Sen vid halv 12 kom flickorna hem. Det var en lugn och najs kväll, det går inte att sägas för mkt; I like DK. Nu sitter jag här och borde sova, men jag ska nog kolla ett dramaavsnitt innan jag går och lägger mig. Hann inte med boken idag. Lär väl göra det imorrn när jag har mindre och göra... OCH TVÄTT!!!! GAAAH!
Ha det bra!
Puss!
Dåliga dagar
Hejsan hoppsan!
Idag och igår har nog varit de sämsta dagarna hittills.
Jag har helt enkelt inte mått speciellt så bra.
Jag har lovat flera gånger att sluta tjata men det går inte. Jag klarar inte av min klass.
Jag känner mig vilsen, förvirrad och maktlös. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad som är rätt och fel. Ska jag stanna kvar i denna klass där jag lider genom lektionerna eller ska jag byta och hamna efter? Finns det ens en klass som är anpassad för sånna som mig? Ibland önskar jag verkligen att jag inte kunde någon japanska alls, då skulle jag fått en utmaning. För i min klass får jag inte det. Folk kan inte, folk har dåligt uttal, jag kan, jag har bra uttal, det går inte att bortse ifrån! Idag gick det två timmar till att lära folk och gå igenom exempel på två olika fraser jag redan kunde, och helt ärligt, jag somnade...på riktigt! Maylis (my french friend <3) slog till mig så att jag vaknade. Det var så jävla pinsamt, jag sitter ju på första raden också. Men vad ska jag göra?! Jag känner mig som sagt sjukt jäkla vilsen. Jag har bara lärt mig några nya ord och de sitter nu! De andra har glömt!!!! Fransmännen och spanjoren sitter och viskar längst bak HELA LEKTIONERNA. Kineserna säger svaret även fast de inte fått frågan! Jag förväntade mig lite disciplin, de e ju Japan förihelvete! Suck... så ja, det är det som tyngt ner mig de här dagarna. Jag har försökt orka men gör verkligen inte det. Planen är att idag kväll/natt skriva igenom hela mitt övningsbok tills jag kommer till ställen där jag inte kan något alls. Gå till skolan, visa upp boken och be dem sätta mig i en klass som befinner sig där jag är. Finns det ingen sån klass vet jag inte vad jag gör.
Annars rullar livet i Tokyo vidare. Igår lagade Fredrik och Hugo sjukt god mat, idag lagade jag och Erik sjukt god mat, imorgon lagar Pablo, Axel och Simon troligtvis också sjuk god mat. Jag älskar vårt lilla matschema! Billigt, sjukt gott och frukstansvärt trevligt. Jag har så kul här på Dk House <3
Jag behöver tvätta men tvättmedlet är i Saras rum och hon är ute och träffar en vän. Carol är också ute och träffar en vän. Resten sitter i lite varstans på DK och pluggar eller drygar(Erik) sig. Själv tänkte jag ta tillfället i akt och gå ut och jogga i en halvtimme tills flickorna är tillbaka. Sen ska jag göra den där jävla boken. Huhujaja!
Ni får ha det så bra familj och vänner så hörs vi ikväll eller imorrn.
(eller vilken tid det nu är för er där hemma...)
puss!
Idag och igår har nog varit de sämsta dagarna hittills.
Jag har helt enkelt inte mått speciellt så bra.
Jag har lovat flera gånger att sluta tjata men det går inte. Jag klarar inte av min klass.
Jag känner mig vilsen, förvirrad och maktlös. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad som är rätt och fel. Ska jag stanna kvar i denna klass där jag lider genom lektionerna eller ska jag byta och hamna efter? Finns det ens en klass som är anpassad för sånna som mig? Ibland önskar jag verkligen att jag inte kunde någon japanska alls, då skulle jag fått en utmaning. För i min klass får jag inte det. Folk kan inte, folk har dåligt uttal, jag kan, jag har bra uttal, det går inte att bortse ifrån! Idag gick det två timmar till att lära folk och gå igenom exempel på två olika fraser jag redan kunde, och helt ärligt, jag somnade...på riktigt! Maylis (my french friend <3) slog till mig så att jag vaknade. Det var så jävla pinsamt, jag sitter ju på första raden också. Men vad ska jag göra?! Jag känner mig som sagt sjukt jäkla vilsen. Jag har bara lärt mig några nya ord och de sitter nu! De andra har glömt!!!! Fransmännen och spanjoren sitter och viskar längst bak HELA LEKTIONERNA. Kineserna säger svaret även fast de inte fått frågan! Jag förväntade mig lite disciplin, de e ju Japan förihelvete! Suck... så ja, det är det som tyngt ner mig de här dagarna. Jag har försökt orka men gör verkligen inte det. Planen är att idag kväll/natt skriva igenom hela mitt övningsbok tills jag kommer till ställen där jag inte kan något alls. Gå till skolan, visa upp boken och be dem sätta mig i en klass som befinner sig där jag är. Finns det ingen sån klass vet jag inte vad jag gör.
Annars rullar livet i Tokyo vidare. Igår lagade Fredrik och Hugo sjukt god mat, idag lagade jag och Erik sjukt god mat, imorgon lagar Pablo, Axel och Simon troligtvis också sjuk god mat. Jag älskar vårt lilla matschema! Billigt, sjukt gott och frukstansvärt trevligt. Jag har så kul här på Dk House <3
Jag behöver tvätta men tvättmedlet är i Saras rum och hon är ute och träffar en vän. Carol är också ute och träffar en vän. Resten sitter i lite varstans på DK och pluggar eller drygar(Erik) sig. Själv tänkte jag ta tillfället i akt och gå ut och jogga i en halvtimme tills flickorna är tillbaka. Sen ska jag göra den där jävla boken. Huhujaja!
Ni får ha det så bra familj och vänner så hörs vi ikväll eller imorrn.
(eller vilken tid det nu är för er där hemma...)
puss!
18 okt. 2010
Dagarna går
Hejsan alla där hemma!
Idag har varit en helt vanlig dag. Gått i skolan från 13-17 och ätit mat hemma på DK. Denna gången var det Mattias och Andreas tur att laga mat och det blev helt underbart gott, pasta carbonara! Därefter blev det en lååång kvällspromenad med mina favorittjejer! Nu är klockan snart 12 och jag ska kolla drama och sova. Det blir tidig uppstigning imorgon för dusch och plugg. Sjukt vad dagarna går fort egentligen.
Ett av mina missions imorgon blir att försöka göra mig av med mina en-yens, de mest onödiga mynten genom världshistorien. Ca 0.008 kronor. Jag har svinmycket och det värsta är att de inte funkar i drickautomaterna. Det får bli en tripp till 7eleven imorrn och köpa nått. Det lustiga är att japanerna har sjuuukt många olika pengar. 1yens, 5yens, 10yens, 50yens, 100yens, 500yens och i sedlar 1000 Y, 5000 Y och 10.000 Y. SJUUUKT många småmynt med andra ord och dyraste sedeln är på 850 kronor. Halvt ovärt, jajemen.
Inget mer att säga, näpp!
Ha det bra, puss <3
Idag har varit en helt vanlig dag. Gått i skolan från 13-17 och ätit mat hemma på DK. Denna gången var det Mattias och Andreas tur att laga mat och det blev helt underbart gott, pasta carbonara! Därefter blev det en lååång kvällspromenad med mina favorittjejer! Nu är klockan snart 12 och jag ska kolla drama och sova. Det blir tidig uppstigning imorgon för dusch och plugg. Sjukt vad dagarna går fort egentligen.
Ett av mina missions imorgon blir att försöka göra mig av med mina en-yens, de mest onödiga mynten genom världshistorien. Ca 0.008 kronor. Jag har svinmycket och det värsta är att de inte funkar i drickautomaterna. Det får bli en tripp till 7eleven imorrn och köpa nått. Det lustiga är att japanerna har sjuuukt många olika pengar. 1yens, 5yens, 10yens, 50yens, 100yens, 500yens och i sedlar 1000 Y, 5000 Y och 10.000 Y. SJUUUKT många småmynt med andra ord och dyraste sedeln är på 850 kronor. Halvt ovärt, jajemen.
Inget mer att säga, näpp!
Ha det bra, puss <3
17 okt. 2010
Izakaya och karaoke!
Hejsan hoppsan!
Jag har precis kommit hem från en lite sen promenad med Carol och Erik! Eller tja, vi gick till ett nattställe och åt en glass, gottegrisar som vi är! Ska förövrigt snart sova men tänkte ge er en liten update innan jag sluter ögonen!
Igår stack vi alla svenskar plus hugos flickvän och tre vänner till en Izakaya i Takadanobaba. En bar där du får äta och dricka så mycket du vill (tabehodai/nomihodai) för i detta fall 3000 Y. Baren var sjukt mysig. Tatamimattor och man fick sitta på golvet, härligt! Roligt var det också, ojoj vad jag gillar våran lilla DK-liga! Vi hade bokat i tre timmar och när bokningen gick ut hade vi så roligt att det skulle vara synd att redan åka hem. Därför bestämde vi att vi alla skulle dra och sjunga karaoke! I och med det hade vi också bestämt att stanna ute till fem igen, eftersom sista tåget som sagt går vid kvart över tolv. Det var riktigt roligt det med! Vi sjöng och hade oss så att halsarna blev hesa, jävlar vad karaoke är roligare i Japan! När klockan slog fem och tunnelbanorna började gå igen åkte vi alla hem där jag, Andreas, Fredrik och Mattias stannade och åt mat innan total hemgång. Jag var så jäääkla trött att jag inte orkade gå upp till mitt rum (femte våningen) så jag knackade på Carols dörr och slängde mig i hennes säng istället! Alla dessa trappor... haha <3
Vi fick cirka 3 timmars sömn eftersom vi var hemma vid 7 och dagen har gått åt till att plugga, umgås,käka mat och försöka tvätta ur den förbannade röklukten ur mitt hår! Det är inte lätt när man har vänner som envisas med att röka! Fy på er!
Ah... just ja. Det hände ett litet missöde igår. Helt plötsligt på karaoken så var min kamera borta! Jag blev totaldepp och visste inte vad jag skulle ta mig till. "Så jäääävla typiskt mig" tänkte jag. Jag visste att jag hade haft med den in på karaokerummet och där kommer ingen in förrutom personal och vi deltagande. Som tur har jag fina vänner som lugnade ner mig med att den säkert kommer fram dagen därpå efter att allt är uppstädat. Idag kom det dock fram att min fina lilla kamera hade ramlat ner i Mao's väska och eftersom hon gick tidigare än alla andra försvann den med henne. Så kameran är i alla fall upphittad nu och jag lär få tillbaka den den här veckan! PHEW säger jag bara. Jag skulle verkligen inte haft lust att köpa en ny eftersom jag gillar den jag här. Jag var dock mest besviken på att fotona som tagits under kvällen hade försvunnit. Mina viktiga och betydelsefulla minnen. Skönt att allt slutade bra! Som ni förmodligen redan förstår är att bilder och filmer inte kommer att läggas ut på ett tag....tråkigt!
Nu håller jag på och somna i datorstolen.
Vi hörs!
Puss! <3
Jag har precis kommit hem från en lite sen promenad med Carol och Erik! Eller tja, vi gick till ett nattställe och åt en glass, gottegrisar som vi är! Ska förövrigt snart sova men tänkte ge er en liten update innan jag sluter ögonen!
Igår stack vi alla svenskar plus hugos flickvän och tre vänner till en Izakaya i Takadanobaba. En bar där du får äta och dricka så mycket du vill (tabehodai/nomihodai) för i detta fall 3000 Y. Baren var sjukt mysig. Tatamimattor och man fick sitta på golvet, härligt! Roligt var det också, ojoj vad jag gillar våran lilla DK-liga! Vi hade bokat i tre timmar och när bokningen gick ut hade vi så roligt att det skulle vara synd att redan åka hem. Därför bestämde vi att vi alla skulle dra och sjunga karaoke! I och med det hade vi också bestämt att stanna ute till fem igen, eftersom sista tåget som sagt går vid kvart över tolv. Det var riktigt roligt det med! Vi sjöng och hade oss så att halsarna blev hesa, jävlar vad karaoke är roligare i Japan! När klockan slog fem och tunnelbanorna började gå igen åkte vi alla hem där jag, Andreas, Fredrik och Mattias stannade och åt mat innan total hemgång. Jag var så jäääkla trött att jag inte orkade gå upp till mitt rum (femte våningen) så jag knackade på Carols dörr och slängde mig i hennes säng istället! Alla dessa trappor... haha <3
Vi fick cirka 3 timmars sömn eftersom vi var hemma vid 7 och dagen har gått åt till att plugga, umgås,käka mat och försöka tvätta ur den förbannade röklukten ur mitt hår! Det är inte lätt när man har vänner som envisas med att röka! Fy på er!
Ah... just ja. Det hände ett litet missöde igår. Helt plötsligt på karaoken så var min kamera borta! Jag blev totaldepp och visste inte vad jag skulle ta mig till. "Så jäääävla typiskt mig" tänkte jag. Jag visste att jag hade haft med den in på karaokerummet och där kommer ingen in förrutom personal och vi deltagande. Som tur har jag fina vänner som lugnade ner mig med att den säkert kommer fram dagen därpå efter att allt är uppstädat. Idag kom det dock fram att min fina lilla kamera hade ramlat ner i Mao's väska och eftersom hon gick tidigare än alla andra försvann den med henne. Så kameran är i alla fall upphittad nu och jag lär få tillbaka den den här veckan! PHEW säger jag bara. Jag skulle verkligen inte haft lust att köpa en ny eftersom jag gillar den jag här. Jag var dock mest besviken på att fotona som tagits under kvällen hade försvunnit. Mina viktiga och betydelsefulla minnen. Skönt att allt slutade bra! Som ni förmodligen redan förstår är att bilder och filmer inte kommer att läggas ut på ett tag....tråkigt!
Nu håller jag på och somna i datorstolen.
Vi hörs!
Puss! <3
16 okt. 2010
Okonomiyaki!
Hejsan hoppsan alla svennebananer! Hoppas allt är bra med er!
Fredagens skoldag var skitrolig! Jag har hört att de tre lärare man har brukar oftast ha samma mönser; den ena är lite tråkig och lär bara ut de hon ska lära ut (Yabusaki-sensei), den andra är asrolig och pedagogisk så in i helvete (Hori-sensei <9) och den tredje är lite strängare än resten och väldigt strukturerad (Miyazaki-sensei). Jag undrar om ISI verkligen tänkt ut dessa olika personligheter eller om det bara råkar bli så i varje klass! Idag hade vi hur som helst Miyazaki-sensei. Hon är förvisso väldigt strukturerad och strikt "nu gör vi det här" "nu slutar vi med det här" "var tyst och lyssna", de andra lärarna brukar tåla att folk sitter och viskar och pratar på deras andra språk. Men ojoj vad jag tycker om henne också! Grejjen med henne är att hon också pratar så mycket japanska som de flesta inte lärt sig än, vilket gör att sånna som mig som redan kan det mesta vi går igenom kan lära sig något. Hon är väldigt trevlig och rolig hon med! Som i fredags så använde hon Yamashita Tomohisa och Matsumoto Jun som exempelpersoner till det vi gick igenom! HAHA! Vem gör något sånt liksom? (För er som inte vet: de båda är kända idolpersonligheter i Japan, de sjunger, skådespelar och gör massa annat, några av mina favoritidoler!) Hon och jag pratade till och med om vem vi gillar mest, och hon är ju liksom 30 år!! Haha... japaner <3 Vi pratade dessutom om drama, vilket drama vi gillade bäst och så vidare. :D Förövrigt var det en av de lektionerna jag fick riktig pepp ifrån eftersom det gick så jäkla bra. Miyazaki-sensei gav mig till och med en applåd efter att jag hade sagt något på japanska och jag fick dessutom förklara för resten av klassen vad partikeln "yo" används till när hon inte kunde förklara. Haha <3 Måste ändå säga att lektionerna måste vara jävligt svåra för nybörjare. Jag satt och tänkte på hur det skulle gått för mig om jag inte kunde någonting alls innan, skulle man ens klara det? Men det är najs. Jag börjar må lite bättre i klassen, även fast det är för lätt! Fortfarande nöjd med mitt val!
Efter skolan åkte vi alla till Shinjuku och åt Okonomiyaki eller, japanska pannkakor. Du sitter vid ett bord med en stekplatta på, beställer in de ingredienser du vill ha (grönsaker, ost, kött, whatever) och häller ut allt på den stekheta plattan. Väntar någon minut och vänder på "pannkakan" sen är den klar att skäras upp och toppas med majonäs eller kryddor. Gott som fan!
Mitt hår är svart, LUL!
Måååste bara lägga upp den här! Haha! Axel fick ju modellerbjudande och har redan gjort två photoshoots han fick betalt för! Kolla in posén! Han kommer gå långt allas vår Axel! ;)
Efter maten blev det krångel som alla utekvällar i Tokyo hittills, haha!
Ingen visste vart vi skulle och alla ställen vi hade tänkt antingen hittade vi inte eller så var de för dyra och ingen var speciellt pepp på att betala hur mycket som helst. Av massa missförstånd, kontaktsvårigheter och om och men så slutade olyckligtvis med att en grupp stannade kvar i Shinjuku och en grupp åkte hem. Det blev istället en väldigt trevlig chillkväll hemma på DK med trevliga människor, den andra gruppen kom senare på natten as well!
Idag vaknade jag 12. Jag har pluggat, plockat i mitt rum och fixat mig, jag har även köpt ett par strumpbyxor. Ikväll ska vi ut och fira några vänner som fyller år imorgon och nästa vecka. Det ska bli helt awesome! Så, på återseende mina små svennar och svenskor, så hörs vi imorgon! Puss!
14 okt. 2010
Hejsan alla där hemma!
(Edit: Varning för låååångt inlägg)
Hur mår NI idag? Ibland när jag vaknar upp från min molnvandring slår tanken mig att jag har faktiskt ingen aning om vad många utav er som läser gör där hemma just nu. Har ni klippt er eller skaffat ett jobb? Eller kanske både och? Är studierna jobbiga eller har ni skaffat respektive? Gjort slut? Bajsat? Näe, jag vet ju faktiskt ingenting om vad som händer där hemma nu, inte ens facebook hjälper mig! Det ger mig lite halvt ångest ibland, fan vad efter i samtalen jag kommer hamna när jag väl åker hem. Samtidigt känner mig självisk, här skryter jag på och berättar allt som händer här i min blogg som att det vore det mest intressanta någonsin och samtidigt varken frågar jag eller tar reda på hur ni har det, hur ni mår. Så, hur mår ni? Vad gör ni nu för tiden? Mår ni bra? Adda mig på msn, adda mig på skype, skriv, ring, facebooka, prata med mig! Hör av er! Oavsett vad jag hittar på här i det sneögda landet kommer jag fortfarande undra och vilja veta vad som händer er, jag kommer fortfarande bry mig. Visst jag är på andra sidan jordklotet, men ni kan alltid nå mig på ett eller annat sätt, oavsett vad det är. Glöm inte det.
Hur mår NI idag? Ibland när jag vaknar upp från min molnvandring slår tanken mig att jag har faktiskt ingen aning om vad många utav er som läser gör där hemma just nu. Har ni klippt er eller skaffat ett jobb? Eller kanske både och? Är studierna jobbiga eller har ni skaffat respektive? Gjort slut? Bajsat? Näe, jag vet ju faktiskt ingenting om vad som händer där hemma nu, inte ens facebook hjälper mig! Det ger mig lite halvt ångest ibland, fan vad efter i samtalen jag kommer hamna när jag väl åker hem. Samtidigt känner mig självisk, här skryter jag på och berättar allt som händer här i min blogg som att det vore det mest intressanta någonsin och samtidigt varken frågar jag eller tar reda på hur ni har det, hur ni mår. Så, hur mår ni? Vad gör ni nu för tiden? Mår ni bra? Adda mig på msn, adda mig på skype, skriv, ring, facebooka, prata med mig! Hör av er! Oavsett vad jag hittar på här i det sneögda landet kommer jag fortfarande undra och vilja veta vad som händer er, jag kommer fortfarande bry mig. Visst jag är på andra sidan jordklotet, men ni kan alltid nå mig på ett eller annat sätt, oavsett vad det är. Glöm inte det.
Hur som helst rullar dagarna på här i Japan. Imorgon är det redan helg, skönt. Varje dag är den andra lik, samtidigt som varje dag är den andra olik. Jag njuter av alla dagar här på alla olika sätt. Jag mår tamejfan riktigt bra. Jag trivs så bra med mina fina vänner, alla gemensamma middagar, alla småspring till 100Y Shoppen, alla stressiga rundturer i innerstan, alla partyn på helger, den lilla stund jag pluggat, alla konversationer på japanska, alla japaner, alla neonskinande reklamskyltar, alla gulliga elever. Jag gillar livet i mitt lilla rum, jag tycker om livet på DK House och jag älskar livet i Tokyo, även fast jag inte riktigt fattat det än. Herregud jag är i Japan, jag BOR i Japan...hur sjukt e inte det? Detta har jag drömt om i flera år, detta var jag så hysterisk och exalterad över för bara några månader sedan och nu e jag här! Det är många tankar som fortfarande vägrar reda ut sig i huvudet. Att jag bara varit här i två veckor till exempel, det känns som jag redan varit här i månader, om inte mer. När kommer problemen undrar man? När händer det något riktigt jobbigt som förstör denna mysiga dröm? Man börjar ju undra. Jag gillar ju till och med de få dåliga dagarna jag haft här i Japan, när slår det tillbaka?
Idag har det i alla fall inte hänt så mycket spektakel.
Jag pratade med Hori-sensei (min underbara lärare) om min situation under lektionerna. Jag kom fram till att jag inte tänker byta. Inte nu. Jag vet att mina tankar gått fram och tillbaka nu och att det även blivit mycket tjat på bloggen om det men det här är mitt slutgiltiga beslut. Hori-sensei berättade att hon förstår mycket väl att det kan bli tråkigt och jobbigt på lektionerna men hon berättade också att det är så himla svårt att anpassa alla grupper eftersom kunskapsnivån är så jäkla olika. Hon berättade också att efter tre månader kommer de ha ett sådant där prov vi hade i början igen, vartefter man kan byta beroende på hur bra det gick. Jag gjorde tydligen väldigt dåligt på provet, och jag sätter inte emot, jag gjorde piss ifrån mig helt enkelt. Men det var kanske lika bra, det går inte att skylla på nervositet. Även om jag kunde kunde jag det tydligen inte så bra. Jag är nöjd med det här beslutet. Misstolka inte situationen helt. Jag har lärt mig många nya ord jag inte kunde innan. Det är grammatiken, och the basics som är jobbig att sitta igenom. O andra sidan behöver jag ju inte ge så mycket energi på lektionerna och då kan jag vara pigg och plugga mer hemma. Så nu vet ni alla. Tre månader framåt - then we'll see. Nu avslutar jag detta ämne tills dess. (Förhoppningsvis)
I övrigt så har jag färgat håret. Tänkte mig lite kastanjebrun men det blev ju tamejfan svart! Bilder kommer senare. Annars har det bara varit stoj och skoj på DK, och god mat förståss.
Idag var det Axel, Paolo och Simon som stod för maten!
Under färgningen, Sara blekte hår och bryn!
Whiteboard-tavlan mellan första och andra våningen som var så fin från början blev totalmassakerad i slutändan!...Men det var fint ändå!
(Lägg märke hur den söta figuren i mitten förändras!)
Försökte ladda upp lite videos med, men de vägrade funka.
Hörs imorgon!
Puss!
Idag har det i alla fall inte hänt så mycket spektakel.
Jag pratade med Hori-sensei (min underbara lärare) om min situation under lektionerna. Jag kom fram till att jag inte tänker byta. Inte nu. Jag vet att mina tankar gått fram och tillbaka nu och att det även blivit mycket tjat på bloggen om det men det här är mitt slutgiltiga beslut. Hori-sensei berättade att hon förstår mycket väl att det kan bli tråkigt och jobbigt på lektionerna men hon berättade också att det är så himla svårt att anpassa alla grupper eftersom kunskapsnivån är så jäkla olika. Hon berättade också att efter tre månader kommer de ha ett sådant där prov vi hade i början igen, vartefter man kan byta beroende på hur bra det gick. Jag gjorde tydligen väldigt dåligt på provet, och jag sätter inte emot, jag gjorde piss ifrån mig helt enkelt. Men det var kanske lika bra, det går inte att skylla på nervositet. Även om jag kunde kunde jag det tydligen inte så bra. Jag är nöjd med det här beslutet. Misstolka inte situationen helt. Jag har lärt mig många nya ord jag inte kunde innan. Det är grammatiken, och the basics som är jobbig att sitta igenom. O andra sidan behöver jag ju inte ge så mycket energi på lektionerna och då kan jag vara pigg och plugga mer hemma. Så nu vet ni alla. Tre månader framåt - then we'll see. Nu avslutar jag detta ämne tills dess. (Förhoppningsvis)
I övrigt så har jag färgat håret. Tänkte mig lite kastanjebrun men det blev ju tamejfan svart! Bilder kommer senare. Annars har det bara varit stoj och skoj på DK, och god mat förståss.
Idag var det Axel, Paolo och Simon som stod för maten!
Under färgningen, Sara blekte hår och bryn!
Whiteboard-tavlan mellan första och andra våningen som var så fin från början blev totalmassakerad i slutändan!...Men det var fint ändå!
(Lägg märke hur den söta figuren i mitten förändras!)
Försökte ladda upp lite videos med, men de vägrade funka.
Hörs imorgon!
Puss!
13 okt. 2010
Great Success!
Tjenare hallå!
Saker som utelämnades i klippet:
Det var ca 180 elever som presenterade sig från alla olika länder!
Rektorn sa på japanska och sedan på halvtaskig engelska"ESI RANGUAGE SKOORU HA NAMBA ONE, ESI NO TETJAH MO NAMBA ONE, SAIGO NI, YOU SJUDENTS MO NAMBA ONE" (Övers: Isi Language School is Number one, Isi Language schools teachers are also Number one, and finally you students are also Number One!)
... Så sööööt...!
Här kommer även lite bilder på allt spektakel!
Börjar med lite matbilder från gårdagen!
Lyckad kväll!
Nu till bilder från denna dag!
(<3)
Jag lagade mat och som vanligt när jag VÄL lagar mat blir det smarrigt ;)
Mat till 12 pers!!
Och så lite Tokyo by night!
OBS:
Jag satt och funderade på om alla ni där hemma verkligen tycker det är roligt med de bilderna jag lägger upp... Många av dem är ju bara closeups på folk? Men o andra sidan är ju de jag vill ta kort på. Ser jag något jätteintressant tar jag ju kort på det också, och eftersom dagarna inte innehåller så väst mycket spektakel nu under vardagarna när skollivet pågår blir det lätt många sånna här bilder. Hoppas ni uppskattar det ändå =)
Nu ska jag sova!
Kram och må väl!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)