Hejsan hoppsan!
Imorgon har jag ett stort feting kanjitest
På fredag har jag ett stort feting achievement-test
Idag fick jag alla rätt på gårdagens kanjiförhör
Jag hoppas på samma resultat imorgon.
Allt har varit som vanligt. Skola - hem - plugga - sova.
Jag vet inte om jag har nått slags stadium eller om jag bara är nere i en svacka. Men jag har helt ärligt haft ganska pendlande humör på sistone. Jag känner mig lost, ensam och en enorm meningslöshet. Kommer jag någonsin kunna lära mig flytande japanska? Det här har inget med skolan och göra för det har blivit bättre. Trots att min klass e jobbig och en av lärarna usel så har jag börjat lära mig saker och de går igenom saker som är bra för mig att få en förklaring till. Frustrationen ligger i att jag förstår så förbannat bra vad alla säger men kan inte svara! Är det det att jag är nervös? Eller är det det att jag helt enkelt inte kan? Varför använder jag mig inte av de meningarna, orden, fraserna jag hört förr och faktiskt förstår? Varför finns de inte i skallen när det är min tur att öppna käften? Är jag för ivrig? Är jag för otålig? Jag vill lära mig japanska nu! Jag vill kunna det nu!
Har jag hemlängtan? Jag vet faktiskt inte. Jag tänker inte så mycket på Sverige eller hemmet. Jag har askul här med nya supertrevliga vänner. Jag älskar miljön jag är i. Varför känner jag mig så ensam? Kanske jag inte längtar hem, bara saknar så förbannat mycket folk. Pratade med Jojjo igår, fan vad jag saknar dig <3 Du är bäst utan protest. Jag saknar min mamma och hennes höga "EMMA!!!" fast jag är i rummet bredvid. Jag saknar Pappa och hans "hej" han alltid säger på samma sätt när han kommer hem. Jag saknar mina syskon som jag alltid kan vända mig till, jag saknar mina syskons respektive(ar?) som jag alltid kan skämta med, jag saknar mina syskonbarn som jag älskar så otroligt mycket. Jag saknar mina vänner från Carlforrsska och jag saknar att bli taggad på facebook i massa fotton som tagits under alla knaskvällar. Gud vad jag saknar er alla!
Jag har väl kommit till den perioden alla till slut befinner sig i. Jag kanske håller på och vänja mig vid allt nytt och spännande och inser vad jag faktiskt gör. Ja och som sagt ni ska ju såklart missförstå mig rätt här - jag mår fortfarande väldigt bra. Jag upptäcker bara då och då, speciellt på kvällarna att jag är på dåligt humör och känner att det är något som trycker. Jag ville bara skriva av mig lite. Rensa hjärnan lite så jag kan fortsätta framåt sen.
...vilket är precis det jag ska göra nu.
Pojkarna har lagat mat och det blir en tripp ner till DK diningroom.
MAAAT!
10 nov. 2010
8 nov. 2010
7 nov. 2010
Otroligt händelserik dag
..NOT!
Dagen tillbringades på DK house, sjuk och jävlig medan resten var på Waseda university och hade skitkul. Mindre kul för mig med andra ord. Plugg har i alla fall hunnits med och nässpray och halstabletter har ramlat in i förrådet. Vid fem kom alla hem och vi har suttit och pluggat och spelat kort mesta delen av kvällen. Nu är klockan 22 och jag ska förbereda mig inför sängen. Jag vill sova tidigt och gå upp tidigt för att plugga lite samt eventuell dusch.
Den obligatoriska "jag har varit sjuk i Japan"-bilden
Igår när jag tog en tupplur, Tokyo är la mysigt <3
Btw:
Folk, bland annat Mamma blev superorolig över mitt inlägg igår.
Ni behöver INTE oroa er alls. Det är inget farligt som hänt alls. Jag mår jättebra, älskar mitt liv i Tokyo och har roligt varenda dag. Vissa människor kan bara aldrig växa upp, bete sig som folk eller inse sina fel och brister. Det gör mig irriterad.
Ingen behöver oroa sig, jag mår bra!
Nu kallar sängen på mig.
Puss!
Dagen tillbringades på DK house, sjuk och jävlig medan resten var på Waseda university och hade skitkul. Mindre kul för mig med andra ord. Plugg har i alla fall hunnits med och nässpray och halstabletter har ramlat in i förrådet. Vid fem kom alla hem och vi har suttit och pluggat och spelat kort mesta delen av kvällen. Nu är klockan 22 och jag ska förbereda mig inför sängen. Jag vill sova tidigt och gå upp tidigt för att plugga lite samt eventuell dusch.
Den obligatoriska "jag har varit sjuk i Japan"-bilden
Igår när jag tog en tupplur, Tokyo är la mysigt <3
Btw:
Folk, bland annat Mamma blev superorolig över mitt inlägg igår.
Ni behöver INTE oroa er alls. Det är inget farligt som hänt alls. Jag mår jättebra, älskar mitt liv i Tokyo och har roligt varenda dag. Vissa människor kan bara aldrig växa upp, bete sig som folk eller inse sina fel och brister. Det gör mig irriterad.
Ingen behöver oroa sig, jag mår bra!
Nu kallar sängen på mig.
Puss!
6 nov. 2010
Sjuk
Hejsan hoppsan!
Helgdagarna började med munskydd och bihåleinflammation. Japp, just my luck.
Fredagens skoldag var helt okej. Jag älskar verkligen Miyazaki-sensei. Hon är sträng och otroligt pedagogisk och jag lär mig väldigt mycket av henne. Proven gick helt okej, ett eller två fel är ju inget att grina över. Jag har dessutom börjat på allvar med att lära mig kanji själv. Jag och Carol som också är sjuk valde till och med att stanna hemma igår kväll medan killarna travade iväg till en nomihodai och kom hem på natten. Plugget går bra helt enkelt!
I övrigt har helgen varit riktigt piss.
Varför är egentligen inte värt att nämna.
Det är bara det att jag fick reda på sanningen.
I en månad har jag gått runt och varit glad för något som egentligen inte funnits alls.
Det gör ont, det gör det.
Men det är bara svälja och gå vidare.
Jag är vuxen nog att hantera det.
Annars har det varit riktigt skönt att stanna hemma en helg. Att vakna upp klockan ett med världens huvudvärk, muskelvärk, sårig hals, täppt näsa och illamående kanske inte var så dåligt iaf. Jag har hunnit med massa plugg och det har varit aschill att sitta nere i DK diningroom och spelat kort och busat med trevliga människor. Nu sitter jag på en lördag klockan 23 i mitt rum och planerar film och sömn.
Må väl alla!
Imorgon väntar nya äventyr!
Helgdagarna började med munskydd och bihåleinflammation. Japp, just my luck.
Fredagens skoldag var helt okej. Jag älskar verkligen Miyazaki-sensei. Hon är sträng och otroligt pedagogisk och jag lär mig väldigt mycket av henne. Proven gick helt okej, ett eller två fel är ju inget att grina över. Jag har dessutom börjat på allvar med att lära mig kanji själv. Jag och Carol som också är sjuk valde till och med att stanna hemma igår kväll medan killarna travade iväg till en nomihodai och kom hem på natten. Plugget går bra helt enkelt!
I övrigt har helgen varit riktigt piss.
Varför är egentligen inte värt att nämna.
Det är bara det att jag fick reda på sanningen.
I en månad har jag gått runt och varit glad för något som egentligen inte funnits alls.
Det gör ont, det gör det.
Men det är bara svälja och gå vidare.
Jag är vuxen nog att hantera det.
Annars har det varit riktigt skönt att stanna hemma en helg. Att vakna upp klockan ett med världens huvudvärk, muskelvärk, sårig hals, täppt näsa och illamående kanske inte var så dåligt iaf. Jag har hunnit med massa plugg och det har varit aschill att sitta nere i DK diningroom och spelat kort och busat med trevliga människor. Nu sitter jag på en lördag klockan 23 i mitt rum och planerar film och sömn.
Må väl alla!
Imorgon väntar nya äventyr!
4 nov. 2010
Min feta mobil!
Tjabbs!
Här har ni den, min finfina mobil :D
Som ni ser på första bilden lyser den fint i alla färger när den ringer, får sms och öppnar/stänger.
På andra bilden ser ni startmenyn och jag har en egen hachiko!! (Hunden alltså, sök om den)
Och om man flippar den som jag gjort på tredje bilden blir det en touchscreen som på fjärde bilden. Den är grym, den är dyr, den e snygg, jag älskar den.
Här har ni den, min finfina mobil :D
Som ni ser på första bilden lyser den fint i alla färger när den ringer, får sms och öppnar/stänger.
På andra bilden ser ni startmenyn och jag har en egen hachiko!! (Hunden alltså, sök om den)
Och om man flippar den som jag gjort på tredje bilden blir det en touchscreen som på fjärde bilden. Den är grym, den är dyr, den e snygg, jag älskar den.
Idag har jag haft ett stort Kanjitest.
Med tanke på att jag inte pluggade det minsta igår trodde jag att det skulle gå åt helvete. Som tur är gick det väldigt bra och den här gången får jag nog bara ett fel.
Jag jobbar hårt till att få alla rätt, GAH! Kanj är ju kul, och jag ska verkligen börja plugga i förväg så att jag kan byta klass. Yep yep! Ganbarimasu!
I övrigt börjar jag bli sjuk. Jag har ont i halsen, känner mig hängig och hostar på nätterna. Systrar och bröder, mor och far där hemma vet ju hur min hosta blir när jag är sjuk. Men som Mimmi sa "I japan kan man droga bort vad som helst". Så det blir väl att gå på jakt snart!
Jag har liiiiiite hemlängtan. Jag älskar Japan men det tar på krafterna och jag är ständigt trött.
Annars är det inte så mycket mer.
Äre bara jag eller har min blogg blivit lite tråkigare på sistone? Massa text och lite bilder/filmer? Jag ska bli bättre på att ta bilder och berätta mer om JAPAN och inte bara om mig själv. Eller var tycker ni? Vad ska jag skriva om? Har jag tappat läsare? Läser i fortfarande?
Ljudet av sirener från både poliser och ambulanser tjuter utanför. Jag är hungrig. Det blir en plugg och middagstripp ner till DK diningroom. Puss!
Med tanke på att jag inte pluggade det minsta igår trodde jag att det skulle gå åt helvete. Som tur är gick det väldigt bra och den här gången får jag nog bara ett fel.
Jag jobbar hårt till att få alla rätt, GAH! Kanj är ju kul, och jag ska verkligen börja plugga i förväg så att jag kan byta klass. Yep yep! Ganbarimasu!
I övrigt börjar jag bli sjuk. Jag har ont i halsen, känner mig hängig och hostar på nätterna. Systrar och bröder, mor och far där hemma vet ju hur min hosta blir när jag är sjuk. Men som Mimmi sa "I japan kan man droga bort vad som helst". Så det blir väl att gå på jakt snart!
Jag har liiiiiite hemlängtan. Jag älskar Japan men det tar på krafterna och jag är ständigt trött.
Annars är det inte så mycket mer.
Äre bara jag eller har min blogg blivit lite tråkigare på sistone? Massa text och lite bilder/filmer? Jag ska bli bättre på att ta bilder och berätta mer om JAPAN och inte bara om mig själv. Eller var tycker ni? Vad ska jag skriva om? Har jag tappat läsare? Läser i fortfarande?
Ljudet av sirener från både poliser och ambulanser tjuter utanför. Jag är hungrig. Det blir en plugg och middagstripp ner till DK diningroom. Puss!
3 nov. 2010
Tjaaaaaa!!!
Tisdagen var inte så speciellt speciell. Därav inget inlägg.
Efter skolan åkte jag och Carol och försökte skaffa en mobil till mig, av osäkerhet väntade jag med det tills idag. Istället hade vi en dejt hon och jag och käkade pizza samt vandrade runt lite i Shibuya. Vi hade också en till dejt då vi cirka klockan två på natten gick ut och käkade ramen.
"Men Emma vad gör du ute klockan två mitt i veckan?!?!?!" undrar ni nu. Men senni jag har varit ledig idag! Onsdag 3/11 - Bunka no hi (kulturens dag) ^___^
Jag sov till klockan två och har spenderat hela dagen på Softbanks butik i Shibuya. Men det var värt det. JAG HAR EN JAPANSK MOBIL. Behöver jag nämna att den är snygg? Ni ska få bilder på den sen. Den var lite dyr men abonnemanget är asbilligt. Och helt ärligt jag är i Japan, jag slösar gärna lite pengar på en ursnygg mobil. Jag kom hem vid 9-tiden. Svar Ja det tog så lång tid att skaffa mobil. Mycket folk, många processer. Men det är klart iaf! Oj vad korta meningar det blir. Japp. Sorry! Jag e trött...
Imorgon ska jag upp och jogga, sug på den ni!
Emma ska bli nyttig och hurtig, så det så.
Väääldigt oseröst inlägg.
Ni får bilder imorrn.
Jag mår bra iaf!
Puss!
Tisdagen var inte så speciellt speciell. Därav inget inlägg.
Efter skolan åkte jag och Carol och försökte skaffa en mobil till mig, av osäkerhet väntade jag med det tills idag. Istället hade vi en dejt hon och jag och käkade pizza samt vandrade runt lite i Shibuya. Vi hade också en till dejt då vi cirka klockan två på natten gick ut och käkade ramen.
"Men Emma vad gör du ute klockan två mitt i veckan?!?!?!" undrar ni nu. Men senni jag har varit ledig idag! Onsdag 3/11 - Bunka no hi (kulturens dag) ^___^
Jag sov till klockan två och har spenderat hela dagen på Softbanks butik i Shibuya. Men det var värt det. JAG HAR EN JAPANSK MOBIL. Behöver jag nämna att den är snygg? Ni ska få bilder på den sen. Den var lite dyr men abonnemanget är asbilligt. Och helt ärligt jag är i Japan, jag slösar gärna lite pengar på en ursnygg mobil. Jag kom hem vid 9-tiden. Svar Ja det tog så lång tid att skaffa mobil. Mycket folk, många processer. Men det är klart iaf! Oj vad korta meningar det blir. Japp. Sorry! Jag e trött...
Imorgon ska jag upp och jogga, sug på den ni!
Emma ska bli nyttig och hurtig, så det så.
Väääldigt oseröst inlägg.
Ni får bilder imorrn.
Jag mår bra iaf!
Puss!
2 nov. 2010
Obehaglig kvällspromenad
Hejsan hoppsan vänner och ovänner!
Igår när jag var ute och gick vid cirka 22 på kvällen hände något ganska obehagligt.
Jag gick i ett väldigt stort grannskap och när jag menar grannskap menar jag sjukt små och smala gator, täta hus och om du går vilse befinner du dig utan tvekan i en labyrint. Jag gick med raska steg till musiken i min ipod och för några sekunder kunde jag se något vingla i ögonvrån, några sekunder till och jag vänder mig om. Vid sidan av mig i en av de smala gatorna går en man och stödjer en annan man vars ansikte är totalt nerblodat! Det forsar blod från hans skalle och ansiktet är upprivet ganska rejält på vissa ställen. Eftersom allting händer så fort fortsätter jag gå i min raska takt och har egentligen inte riktigt fattat vad som händer. Men obehaget tog inte slut där! Några meter framför mig vinglar en man fram med sin cykel. När jag närmar mig honom passerar jag två eller tre spyhögar och precis när jag ska gå om honom ställer han sig och spyr igen. Riktigt riktigt äckligt. Jag fortsätter gå i cirka en kvart och inser sen att jag måste ta samma väg tillbaka för att hitta hem. På hemvägen hör jag ambulanssirenerna och när jag passerar platsen igen är vårdare på plats och tar hand om en blödande gubbe som ber om ursäkt om och om igen. Jag hade alltså precis bevittnat något som händer flera hundra gånger varje natt i Tokyo. Jag vet inte hur det är med alkoholismen här i Japan men det verkar som att man kan se berusade medelåldersmän varje kväll vilken veckodag som helst här. Det mest tänkbara scenariot i det här fallet är att gubben hade varit ute med arbetskollegor efter jobbet (vilket är väldigt vanligt i Japan, visa respekt och hängivenhet till sina arbetskamrater o shit), druckit lite för mycket (asiater tål inte alkohol) och sedan ramlat med ansiktet före. Var spygubben tog vägen har jag ingen aning om, skulle dock inte bli förvånad om han fick åka ambulans han med. Jag fick i alla fall levande bevis på varför man hör ambulansen var 5 minut på natten. Riktigt obehagligt var det i alla fall.
Miyazaki-sensei kom fram till mig i slutet på lektionen igår. Hon sa att jag inte ser ut att ha kul på lektionerna och stundtals ser jag ganska sjuk ut också (mådde lite illa igår).Hon frågade om jag ville byta upp en klass och peppade mig till att plugga kanji så hårt jag bara kan för att klara av det. Hon är en riktigt bra lärare, Miyazaki-sensei. Hon sa att det börjar hända saker nu när det gått en månad. Man är på gränsen till att vänja sig vid vardagen och blir lätt sjuk, får hemlängtan och noll motivation. Grejen är att jag faktiskt tycker att det börjat bli lite svårare och att det nu kommer upp många saker som jag förvisso redan kan men som är riktigt bra att jag går igenom så att jag FÖRSTÅR dom. Jag har jättekul medan jag lär mig japanska och jag älskar livet i Tokyo. Problemet nu är klassen. Kineserna viskar och pratar och är oengagerade och väldigt tillbakadragna och fransmännen längst bak hörs hela tiden. Folk lyssnar inte, folk fattar inte och folk lär sig inte. Därför går det åt hela dagen för att få folk att lära sig. Misstolka mig dock rätt. Jag vet att jag klagar och så. Men jag mår jäkligt bra och i övrigt lär jag mig japanska varje dag på ett eller annat sätt, i klassen också, lektionerna är bara lite väl sega för mig. Jag klarar mig till nästa stora prov, tror jag. Jag sa till Miyazaki-sensei att jag tyckte hon var en bra lärare. Det är ändå en skillnad mellan lärare i Japan och andra länder. Det känns verkligen som att de bryr sig här på ett helt annat sätt. När Simon lämnade i fredags till exempel så sa Miyazaki "oh, det är så rörande, min värdefulla elev ska hem!", det hade bara gått en månad liksom? Både lärare och rektorer verkligen peppar elever till att plugga. Its nice.
Det var lite om det.
Nu ska jag äta frulle!
Ciaobaaai
Igår när jag var ute och gick vid cirka 22 på kvällen hände något ganska obehagligt.
Jag gick i ett väldigt stort grannskap och när jag menar grannskap menar jag sjukt små och smala gator, täta hus och om du går vilse befinner du dig utan tvekan i en labyrint. Jag gick med raska steg till musiken i min ipod och för några sekunder kunde jag se något vingla i ögonvrån, några sekunder till och jag vänder mig om. Vid sidan av mig i en av de smala gatorna går en man och stödjer en annan man vars ansikte är totalt nerblodat! Det forsar blod från hans skalle och ansiktet är upprivet ganska rejält på vissa ställen. Eftersom allting händer så fort fortsätter jag gå i min raska takt och har egentligen inte riktigt fattat vad som händer. Men obehaget tog inte slut där! Några meter framför mig vinglar en man fram med sin cykel. När jag närmar mig honom passerar jag två eller tre spyhögar och precis när jag ska gå om honom ställer han sig och spyr igen. Riktigt riktigt äckligt. Jag fortsätter gå i cirka en kvart och inser sen att jag måste ta samma väg tillbaka för att hitta hem. På hemvägen hör jag ambulanssirenerna och när jag passerar platsen igen är vårdare på plats och tar hand om en blödande gubbe som ber om ursäkt om och om igen. Jag hade alltså precis bevittnat något som händer flera hundra gånger varje natt i Tokyo. Jag vet inte hur det är med alkoholismen här i Japan men det verkar som att man kan se berusade medelåldersmän varje kväll vilken veckodag som helst här. Det mest tänkbara scenariot i det här fallet är att gubben hade varit ute med arbetskollegor efter jobbet (vilket är väldigt vanligt i Japan, visa respekt och hängivenhet till sina arbetskamrater o shit), druckit lite för mycket (asiater tål inte alkohol) och sedan ramlat med ansiktet före. Var spygubben tog vägen har jag ingen aning om, skulle dock inte bli förvånad om han fick åka ambulans han med. Jag fick i alla fall levande bevis på varför man hör ambulansen var 5 minut på natten. Riktigt obehagligt var det i alla fall.
Miyazaki-sensei kom fram till mig i slutet på lektionen igår. Hon sa att jag inte ser ut att ha kul på lektionerna och stundtals ser jag ganska sjuk ut också (mådde lite illa igår).Hon frågade om jag ville byta upp en klass och peppade mig till att plugga kanji så hårt jag bara kan för att klara av det. Hon är en riktigt bra lärare, Miyazaki-sensei. Hon sa att det börjar hända saker nu när det gått en månad. Man är på gränsen till att vänja sig vid vardagen och blir lätt sjuk, får hemlängtan och noll motivation. Grejen är att jag faktiskt tycker att det börjat bli lite svårare och att det nu kommer upp många saker som jag förvisso redan kan men som är riktigt bra att jag går igenom så att jag FÖRSTÅR dom. Jag har jättekul medan jag lär mig japanska och jag älskar livet i Tokyo. Problemet nu är klassen. Kineserna viskar och pratar och är oengagerade och väldigt tillbakadragna och fransmännen längst bak hörs hela tiden. Folk lyssnar inte, folk fattar inte och folk lär sig inte. Därför går det åt hela dagen för att få folk att lära sig. Misstolka mig dock rätt. Jag vet att jag klagar och så. Men jag mår jäkligt bra och i övrigt lär jag mig japanska varje dag på ett eller annat sätt, i klassen också, lektionerna är bara lite väl sega för mig. Jag klarar mig till nästa stora prov, tror jag. Jag sa till Miyazaki-sensei att jag tyckte hon var en bra lärare. Det är ändå en skillnad mellan lärare i Japan och andra länder. Det känns verkligen som att de bryr sig här på ett helt annat sätt. När Simon lämnade i fredags till exempel så sa Miyazaki "oh, det är så rörande, min värdefulla elev ska hem!", det hade bara gått en månad liksom? Både lärare och rektorer verkligen peppar elever till att plugga. Its nice.
Det var lite om det.
Nu ska jag äta frulle!
Ciaobaaai
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)