Videoblogg!

最高の日！

Happy tuesday everyone!

Min dag har varit en av de roligaste på länge!
Jag har haft askul (förvånande I know) med min klass hela dagen!
Först höll alla tal om sina familjer. Kineserna kan verkligen inte, de kan inte!
De läser från pappret och har noll kontakt med publiken, inte heller fattar man något av deras uttal. Märk att vissa uttalsfel kan vara RIKTIGT förödande. Till exempel "kirei" (vacker) och "kirai" (hata). Ni anar inte hur många kineser som sa att de hatade sin mamma i stället för att hon var vacker. En annan grej är "des(u) ka" (är det så?) och "deshita" (det var så), en annan grej de absolut inte kan höra skillnad på. Så nej, vi är inte på samma nivå. Jag må låta besserwissrig och jobbig och klagande och fan hans moster, men visst fan är det så.

Sedan blev det julpyssel! Jag satt med mina favoritkineser Rin, Ra och Ei och pysslade ihop små kransar och tranor (origami, japansk vikkonst) och det var riktigt kul! Som jag tidigare sagt är det inget fel på kineserna i sig. Pratar man med dom en och en är dom fantastiskt trevliga. Som klass kan de dock inte bete sig som folk. Där efter fick vi pynta hela våningen med saker som vi i klassen och de andra klasserna gjort. Jag måste säga att det var den enda gången jag riktigt kommit nära alla i klassen. Jag hade skitkul med alla kineser, José (spanjor) och Ingrid (fransman). Det togs kort, busades runt, ritades på tavlan och allt man kan tänka sig. Jag gillar verkligen asiaters...barnsliga humor. Jag bytte till och med nummer med fyra stycken och vi lovade att vi skulle hitta på något på lovet. Det bästa med att de är kineser är att den lilla kinesiska jag förstår och kommer ihåg kan jag använda. Varje gång de säger något till varann kan jag härma/upprepa eller eventuellt svara på de de säger. Så skrattar de gott och säger "jouzu!!!" (bra). Ra lovade till och med att LAGA MAT TILL MIG TILL IMORGON. Så imorgon ska jag få Ra's hemlagade curryris, på egen beställning såklart. Ah, vilken dag <3 style="cursor: pointer; width: 154px; height: 206px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBqUTLReMgBhMrOKHVxRuK4qfpapBVsmGKkM9pacNLvSOR0iVsZdL6cKVG_jDjRm-DKliTwmfE_JXbx6A5F1VkmXfoJ99ksG1GKF4zWi02jZYjqY-YO_B8Yvpxv-QwHXjbAoTrU3uEG6c/s320/nya+bilder+015.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5553182669349992610" border="0">



Imorgon blir det julparty på skolan och sedan är det LOOOV <3

Det kommer bli mysigt! Ps: När jag hade duschat och gick upp till mitt rum idag stötte jag på Ara. En astrevlig korean som bor här på Dk. Vi bestämde att vi väldigt snart ska gå ut och klubba tillsammans. Innan har vi inte kunna gjort det eftersom vi båda varit upptagna av diverse aktiviteter. När jag kom upp till mitt rum slog det mig just. Ara kan ingen engelska, what so ever. Man glömmer lätt bort hur mycket japanska man faktiskt tränar när man får chansen att bo här. Jag har för i helvete skaffat vänner som jag BARA pratar japanska med. Vänner som jag kan berätta nyheter och hemligheter för. Som jag kan planera saker ihop med och umgås med. Jag har utan tvekan blivit bättre sen jag kom hit, oasvett om jag kunde mycket innan eller inte. Detta kunde jag INTE innan. Happi <3

Lev gött, trots omständigheterna.
Tänker på dig bror <3

PS2: KÄNDE NYSS ETT JORDSKALV! Det var inget stort, men hela rummet skaka och det bullra lite utanför, fett coolt!

Händelserik vecka.

Hejsan folk.
På grund av mycket jobbig anledning har jag inte orkar skriva på ett tag.
Jag vill dessutom försöka få med mig allt som hänt här i bloggen och då blir det en rad med händelser som hamnar i bagaget till den stunden jag ska sätta mig och skriva. Det blir alltså väldigt mycket text på en och samma gång och ibland orkar man bara helt enkelt inte!

Så jag ska snabbts wrappa ihop veckan som gått och sedan gå vidare med bloggen.

Onsdag förra veckan var det en av mina bättre klasskompisar Santiagios tur att lämna landet. Lyckligtvis kommer denna trevliga man tillbaka och är bara tillfälligt ute på resa men vi gick ändå ut ett gäng för att äta och ha det trevligt. Vi hade det faktiskt så trevligt att efter middagen åkte vi hem till Santiagos lägenhet i Takadanobaba och fortsatte kvällen där. Det blev sent, ännu senare och yep you guessed it... Karaoke! Haha. Så svar ja. Onsdagsnatten blev en sen natt, men den var förbannat kul! Övernattning skedde hos Santiago och sängdags blev vid 4. Nu kan dettta låta otroligt dumt, men hallå. Santiago bor fem minuter från skolan och vi sov till klockan 12. Det betyder 8 timmars sömn. Alltså ingen fara överhuvudtaget! Eh... okej det kanske var en lite seg skoldag. Men jag hade i vilket fall som helst kul.!

Dagarna fram till helgen fylldes av prov. Lätta prov. Alla gick hur bra som helst och jag får välsom max en-två fel av hundra.

Fredags blev det god mat ute med trevligt nytt folk (koreaner från Fredriks klass) och jag börjar gilla fredagarnas utekvällar. Jag är alltid ute och äter och umgås med nytt folk från skolan. Människor jag kanske sett i skolkorridoren men inte pratat med. Det känns som att man sakta men säkert lär känna mer och mer folk i skolan och det är trevligt! Att vi sedan alltid äter förträffligt god mat och dricker goda drycker är ju feta plus.

Lördagen blev något förödande däremot.
Vi vaknade tidigt för att åka till IKEA. Vilket var ett ytterst välbehövligt besök.








Det var faktiskt ganska skönt och mysigt att gå runt i lite svensk atmosfär för en gång skull. Det var gott med svensk mat och jag fick faktiskt ganska mycket julkänsla.


Nya lakan och nödproviant inför julen.
Måste ändå säga att mitt rum är ganska mysigt nu.

När vi kom hem från Ikea fick jag dock ett riktigt jobbigt besked.
Jag vill ännu inte riktigt blogga om det.
Men det förstörde i princip hela min dag.
Dagen spenderades inne i mitt rum, pratandes med min familj fram till kvällen.
Jag tänker på dig <3

När kvällens mörker lade sig över Tokyo blev det DK house party igen!
Denna gång för att min klasskompis, bänkkamrat och granne Maylis skulle dra sig hem mot Frankrike och inte komma tillbaka. Trots dagens tunga besked spenderade jag tid nere med Dk människor och det blev väl ändå trots allt en okej kväll.

Söndagen var chill och nu sitter jag här. Det är måndag, kvart över 11 och jag ska strax sova. (Läs: kolla film och dega)
Idag har varit en jobbig dag, full av jobbiga klasskamrater (nu när i princip alla europeer har dragit märks det hur LITE kineserna kan...) och oro för över vad som händer i Sverige.
Imorgon ska jag ha det mitt sista "prov" (ett tal om min familj) innan jullovet.
Julen känns jobbig, riktigt jobbig.

Det känns som jag vill skriva av mig jättemycket, om min älskade familj men också om min förbannat dumma klass och lite småfakta om Japan. Men det får vänta till andra inlägg. Nu vet ni vad som pågått i alla fall. Kram <3

Lost in translation

Hejsan alla där hemma!

Nu är vi inne på de sista perioden innan jullovet som börjar om 8 dagar.
Det betyder att jag är i princip upptagen och trött varenda sekund som går om dagarna.
Förutom att vi har som nämnt tidigare kanjiprov varje dag har vi final test i listening, writing och speaking inom kort. Tydligen ska vi också ha final exam nästa måndag. Igår hade jag även ett stort kanjiprov. Vad ska man säga, det är intensivt!
Inte heller blir det bättre av att jag hatar min klass. Misstolka mig rätt som vanligt. Alla är trevliga när man pratar med dom en och en (och så länge jag börjar, kineser är blyga varelser, appearently) men som klass är de den värsta klass man kan ha. Huvudvärken jag hade efter dagens lektion var outhärdlig. Jag håller humöret upp med senaste min lärare skrev i min läxbok. En av läxboksfrågorna var "är du bra på japanska? och jag skrev "jag vet inte, vad tycker du" som svar. Då hade läraren skrivit en sidenote "前も上手が、今もっと上手になりました！" (Du var redan bra när du kom, nu är du ännu bättre!). Ah, japslärare <3

Ju mer tiden går här i Japan upptäcker jag att allt är på riktigt. Kanske lite luddigt uttryckt men jag menar att tiden faktiskt inte stannat medan jag är här. Ni lever också era liv i Sverige. Saker händer som jag inte har någon aning om. Det är ju fan redan den 15de! Det är mindre än 10 dagar till julafton, vadfan?! Jag har inte tidigare insett att det faktiskt är december vi snackar om. Att jag for real inte kommer vakna upp i min egen säng på julafton som jag gjort i hela mitt liv. Igår låg jag till och med och snyftade innan jag somnade. Jag började plötsligt sakna Royal så förbaskat mycket. Jag låg och tänkte på hur julen skulle se ut om jag var hemma, nu när han inte finns. När jag åkte från Sverige hade fem månader gått sen han dog, ändå känns det som det hände precis innan jag åkte. Jag är lite skraj för att komma hem och vänja mig IGEN vid att han är borta. Det känns som att inget kommer vara likadant när jag kommer hem. Kompisar skaffar nya liv, syskonbarnen blir stora, jag har inte ens vant mig vid att min storasyster Charlotte inte ens bor i Sverige längre. Det känns som att jag åkt till Japan och startat ett nytt liv och lämnat mitt gamla hemma, som jag sedan återvänder till, outvecklad, när livet i Japan är slut. Och vad fan ska jag göra efter detta?

Idag när vi skulle hem stod det en ambulans vid stationen. Någon hade hoppat igen. Som tur är fick jag inte se de jag var mest rädd för. Dana berättade nämligen om att hon hade varit med om samma sak i Shinjuku men då också sett ambulanspersonalen bära ut svarta påsar. Usch. Jag blir på sjukt konstigt humör när jag tänker på sånt. Döda kroppar och grejjer. En helt livlös människa eller... rester av en människa som tidigare andades. Jag kan inte förstå den kontrasten, och jag blir helt... stum av att bara tänka på det. Usch. Man måste ta vara på livet helt enkelt!

Ni får ursäkta mina filosofiska tankar. Det blir lätt så när man sitter vaken klockan ett på natten. Suck. Det blir nog sängen med desamma.

I veckan ska jag i alla fall inhandla lite billigt julpynt till rummet. Lite julstämning får jag fan fixa nu när snön hatar japan och vägrar falla. Tänk. Lite snö och jag skulle vara så mycket gladare! I helgen blir det även Ikea. Jag må va i Japan, men svensk jul ska det tamejfan vara!

Lång text igen, tack alla som läste allt!
Godnatt!

Bara nån minut till...

Hejsan!

Först vill jag bara be om ursäkt för att bloggen ser ut som den gör. Jag har faktiskt ingen aning om varför och tills jag orkar maila blogger och fråga får den se ut så där!, Saaaarry.

Anyway.
Jag har upptäckt att jag har enorma problem med att stiga upp. Visserligen får jag panik om klockan går över 13.00 och stiger upp i vilket fall som helst, men är det tidigare än så slår jag bort mobilen hur lätt som helst när den börjar pipa. Det sämsta är att jag till och med vet vad jag gör. Jag medvetet stänger av mobilen och sätter en ny alarmtid. Det är INTE bra. Jag får INGENTING gjort. Idag skulle jag till exempel åkt till Harajuku (som jag inte ens har besökt fast två och en halv månad i Japan har gått) med Carol och Sara. Vad gör jag? Ringer Sara och säger att jag inte orkar. Jag kan inte heller påstå att jag lägger mig speciellt sent, jo okej förvisso ganska ofta, men för att vara klar klockan 11 på morgonen är inte två speciellt sent, faktiskt. Är det för att min säng är så förbaskat skön? Mjaaa... jag brukar vaknar av att solen skiner in genom fönstret och jag svettas som en gris, ändå somnar jag om. Aaaaah.

Jag får trösta mig med att det fanns andra anledningar till att inte följa med as well. Jag vill spara lite pengar och åker jag till ett ställe som Harajuku kommer det utan tvekan gå pengar. Jag har dessutom tvätt här hemma som ska bli tvättad, en Emma som ska duschas och massor av plugg att pluggas och prov att övas in. Jag är fortfarande bitter. Sure, jag har kommit in vardagen. Jag går i skolan M-F och gör något trevligt på helgen. Vad defineras som trevligt? En bar och trevligt sällskap? Visst det är svinkul, men det kunde jag gjort i Sverige (nog för att Japans bar och festsystem är så mycket roligare än Svea land). Jag vill ut och se saker. Killarna åkte till Meiji tempel igår, wtf, i wanted to see that! Nej, nu får det bli skärpning. Visst jag är här för att plugga, men jag vill se Japan också! När vinterlovet kommer då jävlar. Det blir iofs ingen Osaka-utflykt, som jag och Carol hade tänkt, men Tokyo ska utforskas från topp till tå. Hmpth!

Nu ska jag bli ren!
Kramar!

Tjofräs!

Sitter just nu i mitt rum och funderar på hur det blir när jag åker tillbaka tills Sverige. Tänk att kunna dricka vatten från kran? Tänka att gå på toa mitt i natten och sitta på en KALL toastol? Tänk att inte kunna köpa kallt grönt te i närmaste drickautomat? Tänk att prata i mobilen i tunnelbanan? Tänk att hosta rakt ut utan att bry sig om vad andra tycker? Tänk att INTE ha en affär där allt från matvaror till smink kostar 8 kronor? Visst det har bara gått två och en halv månad, men fan va stört att ställa om sig?

Något jag absolut inte tänkt på som jag normaltsätt skulle vara helt inne i om jag var i Sverige är julen. Jag saknar den svenska extremt kalla vintern med två meter snö och snödrivor överallt. Jag saknar att komma hem till huset i Sala (som förvisso aldrig någonsin kommer bli samma sak när inte Royal finns där) och njuta av allt julpynt. O andra sidan snålar inte Japan med julpyntet. Det är bara inte riktigt samma sak.

Igår var det en skön fredag. Plugget gick okej och efteråt blev det en tabe/nomihodai och en 270Y bar. Träffade lite nytt folk och hade allmänt chill. Ko hem innan ett också så idag har sovit nästan 12 timmar och believe me, det behövde jag! Nu är jag utvilad som fan. Carol är och rakpermanentar sitt hår och idag kommer Sara till Shiki för filmkväll ^^ Going to be awesome!

Chill out peeps!

The women of the Sundelin-clan

Yes, the answer is Yes.
Jag är superdålig på att uppdatera?
Why? Jo, för att Brudarna från Sundelinklanen tog all min tid!
Jag har seriöst haft noll tid förra veckan. Men ojojoj så kul det varit.
Jag saknar dom redan <3

Utanför TokyoTower hade de pyntat otroligt vackert med julgran och julbelysningar. Vackert indeed!


Officiella tokyotower-view-bilden. Tog även en 2007. Det var faktiskt kanske mäktigt att återvända till tornet jag lovade mig själv att komma tillbaka till för tre år sedan...

I onsdags var jag sämst och träffade inte min familj alls :( Istället var jag en awesome kompis (hahaha) och följde med swedengänget till Sweets Paradise än en gång. Denna gång för Saras byebyeparty eftersom den jäveln flyttade till Shinjuku! Där hade vi det trevligt och åt som svin. Därefter besökte vi även en bokaffär och jag köpte japansk manga, ja, alltså på japanska. Hur coolt är inte det? Nu jävlar blir det att öva!



Det är lite ensamt på DK när man inte har Saras rum att crasha längre...som tur är är det ju bara till Shinjuku hon flyttat <3

När vi kom hem fyllde ju föresten kinesen, Moe år. Så det blev ett litet hemmaparty på DK för att fira honom och alla japaner, fransmän, svenskar och gud vet vad hade det mysigt och roligt tillsammans! ^^

Torsdags följde familjen med hem till Shiki Dk house! Det blev en snabb visning av rummet som alla tyckte var skitlitet. Det blev även en liten tur runt köket, tvättrummet etc. Därefter blev det middag på favoritrestaurangen som serverar Tonkatsu och det var mycket uppskattat av systrar och mor. Efter ett tafatt försök till shopping på OIOI här i Shiki fick dock besöket avslutas av att jag av någon anledning fick ett rivsår i ögat av mina linser (haft glasögon i en vecka nu efter det) och att jag var enormt trött.

Fredags efter skolan var det tänkt att jag skulle visa systrarna nattlivet i Japan. Tyvärr stötte vi på det ena problemet efter det andra. Dana, amerikanen i Fredriks klass skulle också med ut, vilket var anledningen till att jag följde med för att hämta hennes grejjer i sin lägenhet. Där glömde jag mobilen och upptäckte det när vi var hemma i Shiki. Vi åkte i förväg för att hämta den. När mobilen är hittad möts jag av ett Sms "vi har åkt till hunden i Shinjuku, vi står och väntar där". Mina fina systrar hade inte tagit med sig mobilen och min mobil dock strax efter att meddelandet var läst. Hunden finns även i Shibuya, inte i Shinjuku. Vad gör vi? Vi åker till Shinjuku för att checka. Inga systrar där. Dana lämnas att vänta där eftersom vi ändå skulle dit med resten (det var fler peeps som skulle med). Jag åker själv till Shibuya för att hämta dom. Träffar svenskarna och fransmännen i tunnelbanan. Ber dem hitta Dana och ta med henne till klubben om jag inte skulle komma tillbaka. Självmord i tunnelbanan. Tågen går inte. Väl i Shibuya efter lång väntetid hittas systrarna efter 15 minuter. Linjerna går fortfarande inte och klockan är 12. En timme kvar tills tunnelbanorna stänger. Värt att åka tillbaka och festa? Nja.
Istället åkte jag och systrarna till området där deras hotell ligget och sjöng karaoke. Jag tyckte ändå kvällen slutade någorlunda bra, trots all hysteri.

Kom ihåg: Festa i Tokyo? Var ute i GOD tid och glöm faaan inte mobilen!


Lördagen spenderades på inget mindre ställe än Tokyo Disneyland!!
Övernattade på hotellet och åkte taxi till parken. Åkte över Rainbow bridge, Tokyo bay, fick se de stora pariserhjulen på nära håll, fick reda på var cirqe de soleil fanns och det var helt klart värt priset för taxin. (Fast det inte var jag som betala...ehe)
Tiden i Disneyparken var magisk men ändå full av problem. Det var skithäftigt att efter så många år befinna sig i en sådan park igen. Paraderna var mysiga och eftersom det snart är jul var hela stället pyntat i de mysigaste julglittren ever! Tyvärr var det PROPPFULLT av folk överallt! Två timmars väntetid till alla attraktioner (space mountain :((((() och i affärerna trycktes folk åt alla håll och kanter. Vi hann i princip med att fika och käka mat + lite julklappar och en karusell. Jag är ändå rätt nöjd över besöket!

Här kommer även lite videoklipp från dagen!

(DEN HÄR ÄR TILL DIG JOJJO!)

Efter Tokyo Disneyland har jag varit sämst på att ta kort och filma så här kommer dagarna i korthet!

Söndag: Shoppade så gott vi kunde på söndag tillsammans med Sara i Shibuya. Köpte ett par skor bland annat! Mycket nöjd men även här blev det problem i och med att vi inte hittade ett 7Eleven att ta ut pengar på och på Starbucks var det för mycket folk och inga sittplatser. Vi hann iaf med en god middag och två fikatillfällen. Shibuya e najs.

Måndag: Efter den otroligt uttröttande skoldagen följde mina fina systrar och min fina mamma med mig och mina Dkvänner till ett ställe i Ikebukuro och åt middag. Gott var det! Därefter blev det ett snabbt stopp vid en klädaffär och så satt vi och fikade tills att brudarna tog taxin hem. Detta var alltså sista dagen jag skulle få se dem innan de åkte hem. Det var faktiskt riktigt jobbigt att åka ifrån er där vid Ikebukuro och ska jag vara helt ärligt grät jag i princip hela kvällen när jag kom hem i mitt rum. Det är till och med nästan så att jag börjar böla lite medan jag skriver det här också.

Förlåt om jag har varit trött och hängig och kanske till och med låtit lite irriterad när ni varit här. Jag tycker verkligen att det var jättekul när ni var här och visa er runt och göra saker med er. Jag saknar er så förbaskat mycket nu när ni åkt och helt ärligt känns det nästan mer ensamt nu än vad det var när jag kom hit först. Vi ses snart igen Charlotte, Camilla och Mamma, jag älskar er <3>