Jag må avsky min klass på alla sätt och vis, men finns det något jag älskar är det utan tvekan mina underbara lärare! Idag så kom Abou-sensei, min mentor eller min huvudlärare och ville prata med mig igen. Hon hade nämligen set att jag skrivit på facebook om pervot igår och ville veta mer om vad som hänt.
Jag blev tillsagd att bära skylande kläder (haha), inte hänga ut tvätt på balkongen (haha) alltid åtminstone prata i telefon på vägen hem, undvika att gå hem själv den kommande helgen och om jag kunde sova över hos någon kompis. Jag skulle dessutom om jag hade en kompis med mig gå en omväg hem, för att skaka av en eventuell stalker. Hon, min lärare, ska dessutom följa med mig efter skolan imorgon hem och rapportera allt till närmaste polisbox (I japan finns det små polisboxar överallt). Därefter ska vi äta middag tillsammans. Hur jäkla najs e inte det? Japanska lärare bryr sig så otroligt mycket och det känns helt underbart skönt att det här tas på allvar, trots att det "bara var lite sexuella trakasserier".
Först var dte tänkt att Carol skulle sova över hos mig idag. Men det slutade med att hon jag och Amman satt och pluggadepå ett café i några timmar och sedan åkte jag hem själv, men jag ringde en kompis när jag gick ut ur tåget. Det är är räddast för är att åka hem samma tid som jag gjorde igår, det kanske är då han "väntar" liksom. Nu behöver han ju som sagt inte vara en stalker utan bara en jävligt dum idiot, men man vet aldrig. Idag när jag gick till skolan kände jag mig så grymt paranoid när jag vände mig om för varje litet ljud, fick klumpar i magen så ort jag såg någon med till öronen långt hår, vit skjorta och svarta braller (och nu e ju Japan fullt av sådana, haha), men jag antar att det går över.
Det är en...lustig och läskig känsla ändå. Jag menar allt hände bara på typ 5 minuter och jag blev ju inte skadad på nått sätt liksom. Men det är så sjukt att ändå blivit....jag vet inte... en måltavla? Att jag blivit förföljd och att äcklet helt utan skam i kroppen gör nått sånt... absurt och sedan rymmer iväg. Skumt.
I vilket fall som helst mår jag bra.
Duscha och sedan i säng!
Kram på er!
31 aug. 2011
Jävla pervo!
Så kom alltså dagen då Emma råkar ut för ett pervo.
Jag hade precis gått ut från tåget då en man springer i mig och nuddar mina bröst. Först tänkte jag att det inte var med meningen då han sprang mot tåget som höll på att stänga dörrarna. När sedan samma man springer in i mig igen och kommer åt på exakt samma ställe blev jag lite fundersam. Det var obehagligt men eftersom han sprang iväg och eftersom det KUNDE ha varit utan mening igen gick jag vidare. Jag gick in i en brödaffär och fortsatte sedan hemåt. Medan jag går hör jag hur någon kommer springande bakom mig. Det är alltså SAMMA JÄVLA idiot igen, denna gång tar han ett rejält tag och sedan springer iväg, medan jag skriker åt honom. Folk stannar upp och kollar på mig. (Det sjuka var ju att det var folk omkring och ändå vågar han göra det) Jag ser honom springa iväg och funderar på om jag ska springa efter honom och slå honom på käften (eftersom han kroppsmässigt var mycket smalare, tanigare och benigare än jag) men jag springer hem istället. Jag kollade bakom mig hela tiden utifall han skulle komma igen, men det hände inte. Nu sitter jag och är orolig att han följde efter mig och nu vet jag bor, stalkers är ju som sagt rätt vanligt i detta pervokryllande land.
Den "kaxiga" Emma sitter och är sur för att hon inte skrek åt honom tidigare, den "rädda" Emma sitter nu och är rädd att han ska börja stalka mig.
Jävla pervo. Jag trodde aldrig det skulle hända mig och nu när det gjort det förstår jag faktiskt hur jävla sjukt det är. Jag känner mig helt energilös och faktiskt ganska rädd.
Men oroa er inte. Jag klarar mig.
Kram!
Jag hade precis gått ut från tåget då en man springer i mig och nuddar mina bröst. Först tänkte jag att det inte var med meningen då han sprang mot tåget som höll på att stänga dörrarna. När sedan samma man springer in i mig igen och kommer åt på exakt samma ställe blev jag lite fundersam. Det var obehagligt men eftersom han sprang iväg och eftersom det KUNDE ha varit utan mening igen gick jag vidare. Jag gick in i en brödaffär och fortsatte sedan hemåt. Medan jag går hör jag hur någon kommer springande bakom mig. Det är alltså SAMMA JÄVLA idiot igen, denna gång tar han ett rejält tag och sedan springer iväg, medan jag skriker åt honom. Folk stannar upp och kollar på mig. (Det sjuka var ju att det var folk omkring och ändå vågar han göra det) Jag ser honom springa iväg och funderar på om jag ska springa efter honom och slå honom på käften (eftersom han kroppsmässigt var mycket smalare, tanigare och benigare än jag) men jag springer hem istället. Jag kollade bakom mig hela tiden utifall han skulle komma igen, men det hände inte. Nu sitter jag och är orolig att han följde efter mig och nu vet jag bor, stalkers är ju som sagt rätt vanligt i detta pervokryllande land.
Den "kaxiga" Emma sitter och är sur för att hon inte skrek åt honom tidigare, den "rädda" Emma sitter nu och är rädd att han ska börja stalka mig.
Jävla pervo. Jag trodde aldrig det skulle hända mig och nu när det gjort det förstår jag faktiskt hur jävla sjukt det är. Jag känner mig helt energilös och faktiskt ganska rädd.
Men oroa er inte. Jag klarar mig.
Kram!
30 aug. 2011
Botad bloggkris?!
Hejsan alla där hemma i Sverige!
Som de flesta av er vet hamnade jag i en ganska stor bloggkris i en månad. Jag fick panik och ångest och...hahahaha. Nej jag skämtar bara. Jag har helt enkelt inte haft någon vilja att skriva av någon anledning. Och sen när massor av saker börjar hända och då man helt plötsligt har ett berg av händelser att få ut i bloggen blir det bara jobbigt. Kompisar som kommit och hälsat på från andra delar av Japan, resan hem till Sverige under sommarlovet, födelsedagar, fester, events och massa annat.
Men från och med nu, ja då jävlar. Jag ska till och med försöka posta varenda dag, så jag verkligen inte missar något. För jovisst, jag skriver blogg för att folk där hemma ska veta har det, men också för att jag vill skriva själv, som en liten dagbok, som ett litet minne. Så då vet ni det!
Just nu är klockan halv tolv och jag ska strax hoppa i säng!
I helgen så var jag och ett gäng kompisar, japaner och svenskar iväg på en liten resa! Vi hyrde tre bilar och efter en tretimmars bilfärd kom vi fram till ett asmysigt hus vi sov över i. Vi lagade mat, grillade och hade allmänt kul. För att inte tala om vattenkriget som utbröt i och med att Yuta hade tagit med sig både vattenballonger och vattenpistoler. Folk blev islängda i badkarl och hela huset var dyblött! Vilka barn vi är! Men oj oj så kul det var!!
Förutom min klass så mår jag så otroligt bra här i Japan. Det går bra i skolan, det är en helt fantastisk känsla att bli bättre, och varje helg händer det något roligt. Jag e så glad att jag träffat så bra kompisar här borta <3
Igår efter lektionen när jag städade klassrummet kom min mentor fram till mig och frågade om jag hade tid. Först blev jag orolig om jag hade gjort något fel eller liknande. "Vad tycker du om klassen egentligen Emma?" haha. Hon hade märkt hur olycklig och irriterad jag ser ut på kineserna i klassen varje lektion.
Som jag i ett år nu har klagat på så hatar jag min klass fortfarande. Och nej, inte ogillar, hatar.
På den nivån att jag inte ens gillar mina klasskamrater längre. Folk har åkt hem och lämnat mig ensam med en hög av kineser (med fyra undantag, västerlänningar dvs). Jag tycker som sagt att tempot är okej, jag lär mig saker och jag har det inte superduperlätt, men det går så mycket energi och tid av lärarna att peppa och säga åt kineserna att sluta prata kinesiska under lektionstid, att plugga på riktigt, SLUTA FUSKA, och försöka själva. Men det går inte. Hur kan de ta till sig av lärarna om de inte FATTAR vad de säger? Varför är de i den här klassen när vissa av dem inte ens kan presentera sig...EFTER ETT ÅR? Det är allvarligt ett rent helvete men det var lustigt att läraren såg det på mig utan att jag behövde träda fram själv. I vilket fall som helst sa hon att eftersom final exams kommer snart kommer många, väldigt många hoppa ner klasser så dessa prov är ganska viktiga och avgörande. Så eftersom jag stått ut i ett år, kommer ja nog kunna stå ut en månad till. Finns inget att göra direkt, och jag har redan så mycket att plugga att jag orkar inte plugga ikapp 5 kapitel för att kunna flyttas högre upp. Det får bli så här, helt enkelt.
Sådär, nu har jag fått med både lite klagande och lyckliga ord!
Och nu, tänker jag gå och lägga mig.
Jag har väldigt väldigt mycket dokumentation på tidigare events under denna månad. Så jag kommer utan tvekan ladda upp lite då och då, fast det inte är "nutid" liksom =)
Godnatt!
Som de flesta av er vet hamnade jag i en ganska stor bloggkris i en månad. Jag fick panik och ångest och...hahahaha. Nej jag skämtar bara. Jag har helt enkelt inte haft någon vilja att skriva av någon anledning. Och sen när massor av saker börjar hända och då man helt plötsligt har ett berg av händelser att få ut i bloggen blir det bara jobbigt. Kompisar som kommit och hälsat på från andra delar av Japan, resan hem till Sverige under sommarlovet, födelsedagar, fester, events och massa annat.
Men från och med nu, ja då jävlar. Jag ska till och med försöka posta varenda dag, så jag verkligen inte missar något. För jovisst, jag skriver blogg för att folk där hemma ska veta har det, men också för att jag vill skriva själv, som en liten dagbok, som ett litet minne. Så då vet ni det!
Just nu är klockan halv tolv och jag ska strax hoppa i säng!
I helgen så var jag och ett gäng kompisar, japaner och svenskar iväg på en liten resa! Vi hyrde tre bilar och efter en tretimmars bilfärd kom vi fram till ett asmysigt hus vi sov över i. Vi lagade mat, grillade och hade allmänt kul. För att inte tala om vattenkriget som utbröt i och med att Yuta hade tagit med sig både vattenballonger och vattenpistoler. Folk blev islängda i badkarl och hela huset var dyblött! Vilka barn vi är! Men oj oj så kul det var!!
Förutom min klass så mår jag så otroligt bra här i Japan. Det går bra i skolan, det är en helt fantastisk känsla att bli bättre, och varje helg händer det något roligt. Jag e så glad att jag träffat så bra kompisar här borta <3
Igår efter lektionen när jag städade klassrummet kom min mentor fram till mig och frågade om jag hade tid. Först blev jag orolig om jag hade gjort något fel eller liknande. "Vad tycker du om klassen egentligen Emma?" haha. Hon hade märkt hur olycklig och irriterad jag ser ut på kineserna i klassen varje lektion.
Som jag i ett år nu har klagat på så hatar jag min klass fortfarande. Och nej, inte ogillar, hatar.
På den nivån att jag inte ens gillar mina klasskamrater längre. Folk har åkt hem och lämnat mig ensam med en hög av kineser (med fyra undantag, västerlänningar dvs). Jag tycker som sagt att tempot är okej, jag lär mig saker och jag har det inte superduperlätt, men det går så mycket energi och tid av lärarna att peppa och säga åt kineserna att sluta prata kinesiska under lektionstid, att plugga på riktigt, SLUTA FUSKA, och försöka själva. Men det går inte. Hur kan de ta till sig av lärarna om de inte FATTAR vad de säger? Varför är de i den här klassen när vissa av dem inte ens kan presentera sig...EFTER ETT ÅR? Det är allvarligt ett rent helvete men det var lustigt att läraren såg det på mig utan att jag behövde träda fram själv. I vilket fall som helst sa hon att eftersom final exams kommer snart kommer många, väldigt många hoppa ner klasser så dessa prov är ganska viktiga och avgörande. Så eftersom jag stått ut i ett år, kommer ja nog kunna stå ut en månad till. Finns inget att göra direkt, och jag har redan så mycket att plugga att jag orkar inte plugga ikapp 5 kapitel för att kunna flyttas högre upp. Det får bli så här, helt enkelt.
Sådär, nu har jag fått med både lite klagande och lyckliga ord!
Och nu, tänker jag gå och lägga mig.
Jag har väldigt väldigt mycket dokumentation på tidigare events under denna månad. Så jag kommer utan tvekan ladda upp lite då och då, fast det inte är "nutid" liksom =)
Godnatt!
22 juli 2011
19 juli 2011
Tyfondags!
Hejsan!
Till och börja med var bloggen "nere" i två veckor, det gick inte o posta det jag skrivit! Därefter tappade jag lusten för att det var ju så mycket att skriva om. Och nu är jag här!
Jag ska alldeles strax bege mig till skolan i tyfonvädret men först vill jag bara säga lite saker.
1. När jag kommer hem kommer jag börja uppdatera lite smått om vad som hänt! Nu hinner jag bara inte!
2. Det är världens STORM ute, jag vaknade av att världens ösregn lät lite för mycket, skitmysigt!
3. JAG KOMMER HEM UNDER SOMMARLOVET 3de till 14de augusti!!! Så prella in mig i era scheman om ni vill träffas! Mer om detta senare!
Hörs!
Till och börja med var bloggen "nere" i två veckor, det gick inte o posta det jag skrivit! Därefter tappade jag lusten för att det var ju så mycket att skriva om. Och nu är jag här!
Jag ska alldeles strax bege mig till skolan i tyfonvädret men först vill jag bara säga lite saker.
1. När jag kommer hem kommer jag börja uppdatera lite smått om vad som hänt! Nu hinner jag bara inte!
2. Det är världens STORM ute, jag vaknade av att världens ösregn lät lite för mycket, skitmysigt!
3. JAG KOMMER HEM UNDER SOMMARLOVET 3de till 14de augusti!!! Så prella in mig i era scheman om ni vill träffas! Mer om detta senare!
Hörs!
4 juli 2011
Äntligen 中級！
Hejsan alla där hemma!
Inget speciellt hände förra veckan därav noll uppdatering!
Några saker har jag dock att dela med mig av!
Jag har äntligen gått in i chuukyuu, vilket är "mellannivån" i det japanska språket, alltså är baskunskaperna, nybörjarkursen heeeelt slut! Nog för att det man pluggar på baskunskapsnivån inte alltid tillhör basis, men det känns ändå skönt att ha kommit ur de två första "nybörjarböckerna". Nu kan vi fokusera på svårare kanji, svårare ord, svårare grammatik och det är ju faktiskt precis det jag vill! Jag är fortfarande kvar i samma klass, men vi har däremot fått några nya elever samt några har flyttat ner, vilket gör det det hela lite skönare. (Dock kommer ju alltid 80 % av klassen vara som den alltid varit, dvs kineserna som håller käften, får bra på proven men inte kan använda språket för fem öre. Jag är i alla fall supernöjd med att det går framåt och ska snart sätta mig och plugga in allt jag lärt mig idag!
Vi har ju dessutom nya lärare, och för dessa tre månader framåt kommer vi ÄNTLIGEN ha en manlig lärare. Missuppfatta inte nu, det är inte det att jag är besatt av killar (haha!) men under dessa 9 månader har jag endast haft lärarinnor och som omväxling ska det bli skönt med en manlig lärare för en gång skull!
Jag kommer som sagt inom snar framtid förlänga. Det betyder självklart att jag kommer komma hem under några. Det första, sommarlovet, börjar den 30 juli och slutar 16. Jag har funderat att åka hem den 2 och tillbaka den 13 ungefär. Då får jag några dagar här innan hemkomst och innan skolstart för jag misstänker att det inte lär bli nå plugg i Sverige! Mer om detta när jag skaffar re-entry visa och faktiskt skaffat fram biljetterna! Se till o ha tid för mig! Det blir ganska kort men jag får hinna med så mkt jag kan, Stockholm, Västerås och Sala alltså!
I annat finns det inte så mycket att berätta. Det är som en bastu här varenda dag. Fast det är molningt och blåser som världens storm gör fuktigheten så att det känns som man är i ett rum där någon precis duschat. Kvavt och jävligt! Men jag gillar det på nått sätt. Jag sa ju när jag frös i vintras att jag längtar efter den där helvetesliknande värmen bara för att plågas. Jag kan ju inte klaga på att det är både kallt o varmt! :D
Det var föresten världens coolaste åska för någon dag sedan. Hela himlen lös och det varriktigt najs.
Förutom det har allas vår älskade ERIK KOMMIT TILLBAAAAKS <3
Som jag saknat honom! ^^
Nu ska jag plugga!
Ha det så bra, puss!
Inget speciellt hände förra veckan därav noll uppdatering!
Några saker har jag dock att dela med mig av!
Jag har äntligen gått in i chuukyuu, vilket är "mellannivån" i det japanska språket, alltså är baskunskaperna, nybörjarkursen heeeelt slut! Nog för att det man pluggar på baskunskapsnivån inte alltid tillhör basis, men det känns ändå skönt att ha kommit ur de två första "nybörjarböckerna". Nu kan vi fokusera på svårare kanji, svårare ord, svårare grammatik och det är ju faktiskt precis det jag vill! Jag är fortfarande kvar i samma klass, men vi har däremot fått några nya elever samt några har flyttat ner, vilket gör det det hela lite skönare. (Dock kommer ju alltid 80 % av klassen vara som den alltid varit, dvs kineserna som håller käften, får bra på proven men inte kan använda språket för fem öre. Jag är i alla fall supernöjd med att det går framåt och ska snart sätta mig och plugga in allt jag lärt mig idag!
Vi har ju dessutom nya lärare, och för dessa tre månader framåt kommer vi ÄNTLIGEN ha en manlig lärare. Missuppfatta inte nu, det är inte det att jag är besatt av killar (haha!) men under dessa 9 månader har jag endast haft lärarinnor och som omväxling ska det bli skönt med en manlig lärare för en gång skull!
Jag kommer som sagt inom snar framtid förlänga. Det betyder självklart att jag kommer komma hem under några. Det första, sommarlovet, börjar den 30 juli och slutar 16. Jag har funderat att åka hem den 2 och tillbaka den 13 ungefär. Då får jag några dagar här innan hemkomst och innan skolstart för jag misstänker att det inte lär bli nå plugg i Sverige! Mer om detta när jag skaffar re-entry visa och faktiskt skaffat fram biljetterna! Se till o ha tid för mig! Det blir ganska kort men jag får hinna med så mkt jag kan, Stockholm, Västerås och Sala alltså!
I annat finns det inte så mycket att berätta. Det är som en bastu här varenda dag. Fast det är molningt och blåser som världens storm gör fuktigheten så att det känns som man är i ett rum där någon precis duschat. Kvavt och jävligt! Men jag gillar det på nått sätt. Jag sa ju när jag frös i vintras att jag längtar efter den där helvetesliknande värmen bara för att plågas. Jag kan ju inte klaga på att det är både kallt o varmt! :D
Det var föresten världens coolaste åska för någon dag sedan. Hela himlen lös och det varriktigt najs.
Förutom det har allas vår älskade ERIK KOMMIT TILLBAAAAKS <3
Som jag saknat honom! ^^
Nu ska jag plugga!
Ha det så bra, puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)