Lost in translation

Hejsan alla där hemma!

Nu är vi inne på de sista perioden innan jullovet som börjar om 8 dagar.
Det betyder att jag är i princip upptagen och trött varenda sekund som går om dagarna.
Förutom att vi har som nämnt tidigare kanjiprov varje dag har vi final test i listening, writing och speaking inom kort. Tydligen ska vi också ha final exam nästa måndag. Igår hade jag även ett stort kanjiprov. Vad ska man säga, det är intensivt!
Inte heller blir det bättre av att jag hatar min klass. Misstolka mig rätt som vanligt. Alla är trevliga när man pratar med dom en och en (och så länge jag börjar, kineser är blyga varelser, appearently) men som klass är de den värsta klass man kan ha. Huvudvärken jag hade efter dagens lektion var outhärdlig. Jag håller humöret upp med senaste min lärare skrev i min läxbok. En av läxboksfrågorna var "är du bra på japanska? och jag skrev "jag vet inte, vad tycker du" som svar. Då hade läraren skrivit en sidenote "前も上手が、今もっと上手になりました！" (Du var redan bra när du kom, nu är du ännu bättre!). Ah, japslärare <3

Ju mer tiden går här i Japan upptäcker jag att allt är på riktigt. Kanske lite luddigt uttryckt men jag menar att tiden faktiskt inte stannat medan jag är här. Ni lever också era liv i Sverige. Saker händer som jag inte har någon aning om. Det är ju fan redan den 15de! Det är mindre än 10 dagar till julafton, vadfan?! Jag har inte tidigare insett att det faktiskt är december vi snackar om. Att jag for real inte kommer vakna upp i min egen säng på julafton som jag gjort i hela mitt liv. Igår låg jag till och med och snyftade innan jag somnade. Jag började plötsligt sakna Royal så förbaskat mycket. Jag låg och tänkte på hur julen skulle se ut om jag var hemma, nu när han inte finns. När jag åkte från Sverige hade fem månader gått sen han dog, ändå känns det som det hände precis innan jag åkte. Jag är lite skraj för att komma hem och vänja mig IGEN vid att han är borta. Det känns som att inget kommer vara likadant när jag kommer hem. Kompisar skaffar nya liv, syskonbarnen blir stora, jag har inte ens vant mig vid att min storasyster Charlotte inte ens bor i Sverige längre. Det känns som att jag åkt till Japan och startat ett nytt liv och lämnat mitt gamla hemma, som jag sedan återvänder till, outvecklad, när livet i Japan är slut. Och vad fan ska jag göra efter detta?

Idag när vi skulle hem stod det en ambulans vid stationen. Någon hade hoppat igen. Som tur är fick jag inte se de jag var mest rädd för. Dana berättade nämligen om att hon hade varit med om samma sak i Shinjuku men då också sett ambulanspersonalen bära ut svarta påsar. Usch. Jag blir på sjukt konstigt humör när jag tänker på sånt. Döda kroppar och grejjer. En helt livlös människa eller... rester av en människa som tidigare andades. Jag kan inte förstå den kontrasten, och jag blir helt... stum av att bara tänka på det. Usch. Man måste ta vara på livet helt enkelt!

Ni får ursäkta mina filosofiska tankar. Det blir lätt så när man sitter vaken klockan ett på natten. Suck. Det blir nog sängen med desamma.

I veckan ska jag i alla fall inhandla lite billigt julpynt till rummet. Lite julstämning får jag fan fixa nu när snön hatar japan och vägrar falla. Tänk. Lite snö och jag skulle vara så mycket gladare! I helgen blir det även Ikea. Jag må va i Japan, men svensk jul ska det tamejfan vara!

Lång text igen, tack alla som läste allt!
Godnatt!

Bara nån minut till...

Hejsan!

Först vill jag bara be om ursäkt för att bloggen ser ut som den gör. Jag har faktiskt ingen aning om varför och tills jag orkar maila blogger och fråga får den se ut så där!, Saaaarry.

Anyway.
Jag har upptäckt att jag har enorma problem med att stiga upp. Visserligen får jag panik om klockan går över 13.00 och stiger upp i vilket fall som helst, men är det tidigare än så slår jag bort mobilen hur lätt som helst när den börjar pipa. Det sämsta är att jag till och med vet vad jag gör. Jag medvetet stänger av mobilen och sätter en ny alarmtid. Det är INTE bra. Jag får INGENTING gjort. Idag skulle jag till exempel åkt till Harajuku (som jag inte ens har besökt fast två och en halv månad i Japan har gått) med Carol och Sara. Vad gör jag? Ringer Sara och säger att jag inte orkar. Jag kan inte heller påstå att jag lägger mig speciellt sent, jo okej förvisso ganska ofta, men för att vara klar klockan 11 på morgonen är inte två speciellt sent, faktiskt. Är det för att min säng är så förbaskat skön? Mjaaa... jag brukar vaknar av att solen skiner in genom fönstret och jag svettas som en gris, ändå somnar jag om. Aaaaah.

Jag får trösta mig med att det fanns andra anledningar till att inte följa med as well. Jag vill spara lite pengar och åker jag till ett ställe som Harajuku kommer det utan tvekan gå pengar. Jag har dessutom tvätt här hemma som ska bli tvättad, en Emma som ska duschas och massor av plugg att pluggas och prov att övas in. Jag är fortfarande bitter. Sure, jag har kommit in vardagen. Jag går i skolan M-F och gör något trevligt på helgen. Vad defineras som trevligt? En bar och trevligt sällskap? Visst det är svinkul, men det kunde jag gjort i Sverige (nog för att Japans bar och festsystem är så mycket roligare än Svea land). Jag vill ut och se saker. Killarna åkte till Meiji tempel igår, wtf, i wanted to see that! Nej, nu får det bli skärpning. Visst jag är här för att plugga, men jag vill se Japan också! När vinterlovet kommer då jävlar. Det blir iofs ingen Osaka-utflykt, som jag och Carol hade tänkt, men Tokyo ska utforskas från topp till tå. Hmpth!

Nu ska jag bli ren!
Kramar!

Tjofräs!

Sitter just nu i mitt rum och funderar på hur det blir när jag åker tillbaka tills Sverige. Tänk att kunna dricka vatten från kran? Tänka att gå på toa mitt i natten och sitta på en KALL toastol? Tänk att inte kunna köpa kallt grönt te i närmaste drickautomat? Tänk att prata i mobilen i tunnelbanan? Tänk att hosta rakt ut utan att bry sig om vad andra tycker? Tänk att INTE ha en affär där allt från matvaror till smink kostar 8 kronor? Visst det har bara gått två och en halv månad, men fan va stört att ställa om sig?

Något jag absolut inte tänkt på som jag normaltsätt skulle vara helt inne i om jag var i Sverige är julen. Jag saknar den svenska extremt kalla vintern med två meter snö och snödrivor överallt. Jag saknar att komma hem till huset i Sala (som förvisso aldrig någonsin kommer bli samma sak när inte Royal finns där) och njuta av allt julpynt. O andra sidan snålar inte Japan med julpyntet. Det är bara inte riktigt samma sak.

Igår var det en skön fredag. Plugget gick okej och efteråt blev det en tabe/nomihodai och en 270Y bar. Träffade lite nytt folk och hade allmänt chill. Ko hem innan ett också så idag har sovit nästan 12 timmar och believe me, det behövde jag! Nu är jag utvilad som fan. Carol är och rakpermanentar sitt hår och idag kommer Sara till Shiki för filmkväll ^^ Going to be awesome!

Chill out peeps!

The women of the Sundelin-clan

Yes, the answer is Yes.
Jag är superdålig på att uppdatera?
Why? Jo, för att Brudarna från Sundelinklanen tog all min tid!
Jag har seriöst haft noll tid förra veckan. Men ojojoj så kul det varit.
Jag saknar dom redan <3

Utanför TokyoTower hade de pyntat otroligt vackert med julgran och julbelysningar. Vackert indeed!


Officiella tokyotower-view-bilden. Tog även en 2007. Det var faktiskt kanske mäktigt att återvända till tornet jag lovade mig själv att komma tillbaka till för tre år sedan...

I onsdags var jag sämst och träffade inte min familj alls :( Istället var jag en awesome kompis (hahaha) och följde med swedengänget till Sweets Paradise än en gång. Denna gång för Saras byebyeparty eftersom den jäveln flyttade till Shinjuku! Där hade vi det trevligt och åt som svin. Därefter besökte vi även en bokaffär och jag köpte japansk manga, ja, alltså på japanska. Hur coolt är inte det? Nu jävlar blir det att öva!



Det är lite ensamt på DK när man inte har Saras rum att crasha längre...som tur är är det ju bara till Shinjuku hon flyttat <3

När vi kom hem fyllde ju föresten kinesen, Moe år. Så det blev ett litet hemmaparty på DK för att fira honom och alla japaner, fransmän, svenskar och gud vet vad hade det mysigt och roligt tillsammans! ^^

Torsdags följde familjen med hem till Shiki Dk house! Det blev en snabb visning av rummet som alla tyckte var skitlitet. Det blev även en liten tur runt köket, tvättrummet etc. Därefter blev det middag på favoritrestaurangen som serverar Tonkatsu och det var mycket uppskattat av systrar och mor. Efter ett tafatt försök till shopping på OIOI här i Shiki fick dock besöket avslutas av att jag av någon anledning fick ett rivsår i ögat av mina linser (haft glasögon i en vecka nu efter det) och att jag var enormt trött.

Fredags efter skolan var det tänkt att jag skulle visa systrarna nattlivet i Japan. Tyvärr stötte vi på det ena problemet efter det andra. Dana, amerikanen i Fredriks klass skulle också med ut, vilket var anledningen till att jag följde med för att hämta hennes grejjer i sin lägenhet. Där glömde jag mobilen och upptäckte det när vi var hemma i Shiki. Vi åkte i förväg för att hämta den. När mobilen är hittad möts jag av ett Sms "vi har åkt till hunden i Shinjuku, vi står och väntar där". Mina fina systrar hade inte tagit med sig mobilen och min mobil dock strax efter att meddelandet var läst. Hunden finns även i Shibuya, inte i Shinjuku. Vad gör vi? Vi åker till Shinjuku för att checka. Inga systrar där. Dana lämnas att vänta där eftersom vi ändå skulle dit med resten (det var fler peeps som skulle med). Jag åker själv till Shibuya för att hämta dom. Träffar svenskarna och fransmännen i tunnelbanan. Ber dem hitta Dana och ta med henne till klubben om jag inte skulle komma tillbaka. Självmord i tunnelbanan. Tågen går inte. Väl i Shibuya efter lång väntetid hittas systrarna efter 15 minuter. Linjerna går fortfarande inte och klockan är 12. En timme kvar tills tunnelbanorna stänger. Värt att åka tillbaka och festa? Nja.
Istället åkte jag och systrarna till området där deras hotell ligget och sjöng karaoke. Jag tyckte ändå kvällen slutade någorlunda bra, trots all hysteri.

Kom ihåg: Festa i Tokyo? Var ute i GOD tid och glöm faaan inte mobilen!


Lördagen spenderades på inget mindre ställe än Tokyo Disneyland!!
Övernattade på hotellet och åkte taxi till parken. Åkte över Rainbow bridge, Tokyo bay, fick se de stora pariserhjulen på nära håll, fick reda på var cirqe de soleil fanns och det var helt klart värt priset för taxin. (Fast det inte var jag som betala...ehe)
Tiden i Disneyparken var magisk men ändå full av problem. Det var skithäftigt att efter så många år befinna sig i en sådan park igen. Paraderna var mysiga och eftersom det snart är jul var hela stället pyntat i de mysigaste julglittren ever! Tyvärr var det PROPPFULLT av folk överallt! Två timmars väntetid till alla attraktioner (space mountain :((((() och i affärerna trycktes folk åt alla håll och kanter. Vi hann i princip med att fika och käka mat + lite julklappar och en karusell. Jag är ändå rätt nöjd över besöket!

Här kommer även lite videoklipp från dagen!

(DEN HÄR ÄR TILL DIG JOJJO!)

Efter Tokyo Disneyland har jag varit sämst på att ta kort och filma så här kommer dagarna i korthet!

Söndag: Shoppade så gott vi kunde på söndag tillsammans med Sara i Shibuya. Köpte ett par skor bland annat! Mycket nöjd men även här blev det problem i och med att vi inte hittade ett 7Eleven att ta ut pengar på och på Starbucks var det för mycket folk och inga sittplatser. Vi hann iaf med en god middag och två fikatillfällen. Shibuya e najs.

Måndag: Efter den otroligt uttröttande skoldagen följde mina fina systrar och min fina mamma med mig och mina Dkvänner till ett ställe i Ikebukuro och åt middag. Gott var det! Därefter blev det ett snabbt stopp vid en klädaffär och så satt vi och fikade tills att brudarna tog taxin hem. Detta var alltså sista dagen jag skulle få se dem innan de åkte hem. Det var faktiskt riktigt jobbigt att åka ifrån er där vid Ikebukuro och ska jag vara helt ärligt grät jag i princip hela kvällen när jag kom hem i mitt rum. Det är till och med nästan så att jag börjar böla lite medan jag skriver det här också.

Förlåt om jag har varit trött och hängig och kanske till och med låtit lite irriterad när ni varit här. Jag tycker verkligen att det var jättekul när ni var här och visa er runt och göra saker med er. Jag saknar er så förbaskat mycket nu när ni åkt och helt ärligt känns det nästan mer ensamt nu än vad det var när jag kom hit först. Vi ses snart igen Charlotte, Camilla och Mamma, jag älskar er <3>

Härliga dagar!

Hejsan! Här kommer en MEGAuppdatering!
Ingen uppdatering - det blir lätt så när man har så kul som jag har haft de senaste dagarna!

Fredag morgon steg alla upp skittidigt för att träffa skolan vid shinjuku för att sedan åka buss i några timmar till FUJI-Q HIGHLAND!!! WIHOOO <3 I shinjuku var det höga och snygga byggnader överallt.

Jag ÄR sämst på att fota. Döda mig inte.
I vilket fall som helst är Shinjuku coolt som fan!

Under resan åkte vi förbi världens vackraste natur. No kidding. Det var MÄKTIGT att åka buss där. Stora berg och kullar med hur höga och grönskande träd som helst. Och tätt var det med. Riktigt vackert!




Me and ma partner in crime on the bus


Fuji-Q Highland!!!!


Alltså stället var ju helt underbart! Först gick jag igenom skräckhuset (tillsammans med Mattias, Markus och Kristoffer). Vilket var... en upplevelse! Det ska tydligen vara det största och läskigaste skräckhuset i värdlen and... yah. Jag kan ju inte säga att jag INTE skrek och var rätt som fan och klängde på de pojkarna som olyckligtvis gick med mig in dit, men infact blev jag halvt besviken. De faktumet att det varit ett riktigt sjukhus creeps me out. Det fanns mycket äckligt där inne. De skådespelarna som fanns på plats var läskiga som fan, speciellt när man blev jagad i korridoren... jag var fan med i en skräckfilm. Dock gick man hela tiden runt och väntade på att det skulle hända något...som inte hände. Det var kort och gott för lite skådespelare, för lite ljud, för lite skrämmande. Dock måste jag säga att jag är stolt att jag gick in dit, och jag är glad över det också. Det var ju som sagt... japansk skräck.

i väntkön.

I övrigt hände ett missöde som gjorde att jag trodde min fuji-q-upplevelse var slut. Min skosula for åt helvete. Som tur kom min älskade Hori-sensei till undsättning och vi gick tillsammans in i en affär där vi tejpade igen hela min skojävel. Haha. Dumb.

Därefter åkte jag och Sara världens 8de högsta bergodalbana Fujiyama, TVÅ gånger. Vilket var helt awesome eftersom under tiden man blev upphissad hade man världens vackraste syn på Mount Fuji. Underbart. Även här är jag stolt över mig själv, jag är normalt sätt skitskraj för bergodalbanor. Sista åkturen gick till Pizza-la. En snurrande pizza som gick fram och tillbaka skithögt. Det är jag också stolt över. Punkt.



Fuji-san kunde som sagt bli sedd under hela vistelsen (vilket gjorde allt så mycket coolare).


Efter Fuji-q blev det hem direkt för mig. Jag och Sara köpte snacks och godis, jag bäddade ner mig framför moulin rouge. <3 src="file:///C:/Users/EMMASU%7E1/AppData/Local/Temp/moz-screenshot-1.png" alt="">Senare kom även Mimmis man Yuji hem med sin arbetarkompis, vi satt och pratade lite och sedan stack vi hem!

Tatamimattor is teh shiet <3>

(HÄR VAR DET TÄNKT ATT JAG SKULLE LÄGGA IN FLERA VIDS, MEN BLOGGER HATAR MIG SÅ VI SKIPPAR DET)


Färdmedlet blev taxi...eftersom tågen i Ikebukuro hade slutat gått! Så farligt dyrt blev det inte. Cirka 700 kronor!

Söndagen började tidigt. Jag steg upp för att möta mina älskade systrar och min älskade mamma vid deras hotel i hamamatsucho! Jag spenderade mycket tid för mig själv med att ta sig dit och gå runt i Tokyo tower-området och titta lite. Det var en upplevelse! För det första har jag inte riktigt fått så mycket tid att vandra runt på egen hand (eller snarare att jag inte tagit tid) och det fanns också väldigt vackra tempel jag inte sett sen jag kom hit. Mer tempelvisningar får det bli!





Träffade min fina familj därefter! <3 Vi åt kareraisu (JA, igen, det är ju så förbannat gott!) gick runt och kollade lite i området, jag visade som shibuya och så hängde vi lite på hotellet.
Sämst som jag är glömde jag ta kort på oss alla tsm. Det får blir bättring på det!

Idag är det måndag och jag har varit i skolan och shoppat med mina brudar. Det blev två par nya skor och en mössa. I love my mom <3 jag visade även runt dom i min skola och i övrigt har jag bara pluggat lite här hemma på DK.

Nu är det sent och jag ska sova.
Från och med nu blir det uppdatering dagligen, med filmer och bilder varje dag.
Jag ska bli bättre.
Prööömise!

Sötsaksbuffé i Shibuya

Morsning!

I december kommer provet jag väntar på. Det slutgiltiga provet på allt vi lärt oss hittills. Alla kapitel, alla glosor, all grammatik, alla kanjis. Oj vad jag längtar. För sörrni Emma här står snart inte ut med sin klass. När jag precis till och med börjar gilla Yabusaki-sensei mer (för att hon nu faktiskt vågar använda svår grammatik med mig och faktiskt ställer BRA frågor) så blir klassen allt sämre och sämre. Största problemet? Kineserna. De PRATAR, och nej, det är inte "som i vilken vanlig klass som helst", för de här beter sig som några barnungar. De viskar och pratar HÖGT genom hela lektionen. Inte heller lyssnar de eller hänger med. Vafan de är kineser, någon slags jävla disciplin förväntade jag mig. Dessutom är vi i Japan, lite strängare regler förväntade jag mig också, kör ut de som inte är intresserade av att lära sig någonting. Näststörsta problemet? Ja, det går för segt. Jag ska inte säga att det fortfarande är för enkelt. De tar upp, som nämnt tidigare, väldigt många saker som är bra för mig att gå igenom. Märk mina ord "gå igenom". Jag behöver helt ärligt inte 4 timmars upprepning varje dag. Därför ska detta decemberprov bli så otroligt skönt. Ut efter det byter vi lärare (vilket iofs är ganska tråkigt med tanke på att jag älskar Hori-sensei och Miyazaki-sensei) och de som fortfarande är nybörjare får börja om. I do long for it, yes I do. Sådär ja, dagens klagan överstökad!

Efter skolan åkte jag, Carol och Sara för att träffa Mimmi i Shibuya. Därifrån gick vi till "Sweets paradise" där man får sjukt god mat och MASSOR av kakor, tårtor, glass, kaffe, kex och till och med popcorn - allt för en buffé på 1500 Y (130 spänn). Det var... magiskt. Men ojojoj vad jag mådde dåligt efteråt. Mimmi är ju veteran på de där så hon lärde mig att äta popcorn när magen känner sig trött på allt mastigt. Det jämnar liksom ut och efter tag äör man fit for fight att tjocka till sig igen. Ojojoj säger jag.

Här är vi mätta och mår dåligt.


Här var vi taggade och började må dåligt!

Mimmi körde sin "RÖR INTE MIN MAT"-min

Det var otroligt fint där inne, den här enda bilden gör inte stället rättvisa!


Efter maten köpte jag lite smycken, jag kunde ärligt inte låta bli.
Sen åkte vi hem och jag sov i en och en halv timme.
Sen pluggade jag.
Nu ska jag sova.
Intressant va?

Puss!

Okonomiyaki och thanksgiving!

Tjänna!

Måndagen var chill. Mycket regn och rusk.
Skoldagen gick bra och efter skolan gick jag, Carol, Sara, Fredrik, Axel och Mattias och käkade okonomiyaki once again. Ni vet de där japanska pizzapankakorna man själv blandar ihop och sedan steker vid bordet? Gott var det, men jag blev mätt så förbannat fort! Shinjuku var vackert. Julbelysning hade satts upp och det var massa gula (?!) tomtar överallt.

Note: Om folk noterat i min blogg och speciellt på Facebook så har jag inte mått på topp den senaste en och en hal veckan. Anledningen till det är att jag och Sara var smått... eh... ganska ovänner. Men nu är allt utrett och färdigdiskuterat och allting handlade egentligen bara om enormt stora missförstånd som försämrades i och med total ignorans. Sara, I like u!
Fajten får avslutas med en bild Sara gjorde på oss två:



Efter middagen åkte vi hem till DK. Där pluggade vi, spelade kort och hade allmänt trevligt. Vi har ju de så trevligt har på DK house. Till och med så trevligt att klockan hann bli fem innan det var dags för sängen.

"MEN EMMA, DU HAR JU SKOLA OM DAGARNA", tänker ni nu. Men nej sörrni! Idag har det nämligen varit japanska thanksgiving i Tokyo which means: ledig ^^
Dagen har gått åt till att sova (15.00), prata med anhöriga över skype och givetvis plugg =)

Det tråkiga med alla helgdagar i Japan är att jag inte riktigt får något ut av det, ja förutom sömn dårå. Alltså jag vill ju veta vad alla japaner gör på lovdagarna, hur de firar etc.

På fredag blir det Fuji-q Highland. Den andra skolan var där igår och det blev tydligen en diseaster. Det spöregnade och de flesta attraktionerna var nedstängda. Det var 4 timmars väntetid till skräckhuset och det ingick inte ens i biljettpriset. För att göra saken värre ska de tydligen inte ha varit så speciellt heller. Damn. Oh well! Vi får hoppas på solsken på fredag!

Kram på er alla!