Izakaya och karaoke!

Hejsan hoppsan!

Jag har precis kommit hem från en lite sen promenad med Carol och Erik! Eller tja, vi gick till ett nattställe och åt en glass, gottegrisar som vi är! Ska förövrigt snart sova men tänkte ge er en liten update innan jag sluter ögonen!

Igår stack vi alla svenskar plus hugos flickvän och tre vänner till en Izakaya i Takadanobaba. En bar där du får äta och dricka så mycket du vill (tabehodai/nomihodai) för i detta fall 3000 Y. Baren var sjukt mysig. Tatamimattor och man fick sitta på golvet, härligt! Roligt var det också, ojoj vad jag gillar våran lilla DK-liga! Vi hade bokat i tre timmar och när bokningen gick ut hade vi så roligt att det skulle vara synd att redan åka hem. Därför bestämde vi att vi alla skulle dra och sjunga karaoke! I och med det hade vi också bestämt att stanna ute till fem igen, eftersom sista tåget som sagt går vid kvart över tolv. Det var riktigt roligt det med! Vi sjöng och hade oss så att halsarna blev hesa, jävlar vad karaoke är roligare i Japan! När klockan slog fem och tunnelbanorna började gå igen åkte vi alla hem där jag, Andreas, Fredrik och Mattias stannade och åt mat innan total hemgång. Jag var så jäääkla trött att jag inte orkade gå upp till mitt rum (femte våningen) så jag knackade på Carols dörr och slängde mig i hennes säng istället! Alla dessa trappor... haha <3

Vi fick cirka 3 timmars sömn eftersom vi var hemma vid 7 och dagen har gått åt till att plugga, umgås,käka mat och försöka tvätta ur den förbannade röklukten ur mitt hår! Det är inte lätt när man har vänner som envisas med att röka! Fy på er!

Ah... just ja. Det hände ett litet missöde igår. Helt plötsligt på karaoken så var min kamera borta! Jag blev totaldepp och visste inte vad jag skulle ta mig till. "Så jäääävla typiskt mig" tänkte jag. Jag visste att jag hade haft med den in på karaokerummet och där kommer ingen in förrutom personal och vi deltagande. Som tur har jag fina vänner som lugnade ner mig med att den säkert kommer fram dagen därpå efter att allt är uppstädat. Idag kom det dock fram att min fina lilla kamera hade ramlat ner i Mao's väska och eftersom hon gick tidigare än alla andra försvann den med henne. Så kameran är i alla fall upphittad nu och jag lär få tillbaka den den här veckan! PHEW säger jag bara. Jag skulle verkligen inte haft lust att köpa en ny eftersom jag gillar den jag här. Jag var dock mest besviken på att fotona som tagits under kvällen hade försvunnit. Mina viktiga och betydelsefulla minnen. Skönt att allt slutade bra! Som ni förmodligen redan förstår är att bilder och filmer inte kommer att läggas ut på ett tag....tråkigt!

Nu håller jag på och somna i datorstolen.
Vi hörs!
Puss! <3