Var e jag?

Tjebbs igen!

Efter att jag varit ute och sprungit var allting mycket bättre. Jag orkade springa i hela 35 minuter och det är jag fett stolt över, trodde jag hade blivit sämre när jag inte sprungit på knappt en månad. Det var faktiskt riktigt skönt och jag kom även över min "rädsla" för att springa runt i Tokyo bland alla japaner. Jag vet inte riktigt varför men man blir paranoid på nått sätt. Får man jogga på gatorna? Hur ser japanerna på en? Tycker dom att man är konstig/lustig? Något jag dock kommit underfund med är att visst, de kollar lite snabbt, men i övrigt bryr de sig inte så värst. Vilket inte är någonting annat än skönt. Jag vill inte bli uttittad. Det blir nog fler joggingrundor framöver.

Vad sjukt att jag är i Tokyo förresten. Minns några av er när jag sa dagarna innan att "det känns som att jag går runt och gör massa saker utan och veta varför jag gör dom"? Well, det är lite som så nu. Jag menar jag har svinkul och allt. Men jag har nog inte riktigt fattat än att jag e här, om jag någonsin kommer fatta. Och att jag har varit här i tre veckor och ska vara här i 49 till känns både långt och kort. Jag har redan börjat fundera på att förlänga med ett år till. Jag älskar Tokyo. Fan vilken dröm jag lever ändå. Det känns som att livet i Sverige står på paus eller nått. Som att jag har två liv jag shiftar mellan att leva. Wtf liksom?

Efter hemkomsten satt jag i vardagsrummet och tog det allmänt lugnt och satt och pratade med några av pojkarna. Sen vid halv 12 kom flickorna hem. Det var en lugn och najs kväll, det går inte att sägas för mkt; I like DK. Nu sitter jag här och borde sova, men jag ska nog kolla ett dramaavsnitt innan jag går och lägger mig. Hann inte med boken idag. Lär väl göra det imorrn när jag har mindre och göra... OCH TVÄTT!!!! GAAAH!

Ha det bra!
Puss!