En grej som jag tänkte på idag när jag var och handlade mat är japanernas artighet.
Jag får ofta höra av släkt och vänner att "japaner verkar så himla glada och trevliga" och jo, det är i synnerhet sant. Självklart finns det ju alltid undantag i sådana påståenden och det beror helt på vad man uppfattar som artighet eller inte. I Sverige håller jag alltid upp dörren till folk som kommer bakom mig, och ofta håller folk upp dörren till mig också. Det gör man INTE här i Japan. Inte ens idag när jag kom med stora påsar med mat och hade händerna fulla la japanen märke till att jag var oförmögen att öppna dörren själv. Detta var ju dock inte för att hon är otrevlig, som japan är man bara inte uppväxt med att göra det.
Jag hör mycket klagomål i Sverige om att vi svenskar till exempel inte låtsas om varandra på bussen. Men varför ska man egentligen? Man känner inte varandra och det är ingen mötesplats. Självklart ska man trevliga mot varann och ge upp sitt säte för en gammal man men om man varken har något att säga, varför ska man? I Tokyo är det tyst på tågen. Alla sitter med tidningar, mobiler eller sover. Pratar folk med varann pratar de så lågt som möjligt, till och med de allra trängsta tågen. O andra sidan är japanerna hur trevliga som helst och hjälper mer än gärna till när man behöver. I sådana stunder är de också allt annat än okontaktbara och jag förvånas av deras frispråkighet. Idag frågade vi var en viss grönsak fanns i mataffären. Expediten som hjälpte oss visade oss snabbt vägen och av ren nyfikenhet frågade han vad för maträtt vi skulle göra (vi hade en kokbok med oss) och om japanska tecken är svåra. Hur trevlig som helst! Jag tror de flesta japaner är ganska blyga för utlänningar. De är tveksamma om man kan språket och om deras engelska skulle räcka för ett eventuellt samtal. Men tar man själv första steget är de jätteintresserade av en. Frågar man också om hjälp så kan man vara säker på att han/hon kommer försöka förklara så gott det går....på japanska(även fast den som frågar visar sig inte kunna ett enda ord överhuvudtaget).
På affären idag kom för övrigt VÄRLDENS SÖTASTE UNGE och sa "お母さんはどこ？" (var är mamma?). Det är ovanligt att japanska barn vågar prata med en utlänning. Jag smälte långsamt inombords...jag ville bara nypa honom i kinderna! I vilket fall som helst tog vi med honom till kassan men hittade hans pappa innan vi var framme. Vilken upplevelse!
Nu ska jag minsann sova. Klockan är tolv och jag är sjukt trött.
Proven gick helt okej, ena alla rätt, andra massa slarvfel.
Imorgon ska jag för första gången i Japan på egen hand träffa en japansk vän och käka mat.
Hon är hur snäll som helst men kan noll engelska, så jag är lite nervös.
Men det ska la gå bra i alla fall!
Ni får ursäkta mitt lilla skrytmoment här.
Men visst fan har jag kommit långt på 4 månader.
<3
haha..ja det där med tunnelbanan glömmer jag inte i första taget. Hur många gånger fick du inte säga till mig, Camilla och mamma att vi pratade och skrattade för högt. haha! Kul med Japanska vännen. Det kommer säkert gå jättebra. Helt rätt. Stor kram till fina lillasyster <3
SvaraRaderaDu har alldeles rätt, trevlig kan man vara men man kan ju inte prata med alla på bussen eller tåg, man känner inte varandra, vara hjälpsam är en annan sak. Jag visste det skulle gå bra på proven.Lycka till med vännen imorgon, eller idag, det är ju morgon där nu, Du är kanske vaken nu jag går och lägger mig nu. Du har kommit långt på 4 mån.,Du vet att jag tycker Du är Jätte jätte duktig.Jag är stolt över Dig. Kram igen till Dig från Mig./ Din Mamma
SvaraRadera