Sumo

Hejsan vänner, familj och övriga bloggläsare!

Skollivet rullar på i Japan och egentligen är allting som det brukar. Klassen suger och restiderna gör en otroligt trött, som vanligt alltså. På onsdag ska vi ha en "スポーツ大会"(Sportsturnéring) i volleyboll, klass mot klass. Annars väntar en tal/uppsattstävling där alla i hela skolan skriver ett tal och framför för sin klass och därefter utses 9 finalister som i sin tur får fortsätta tävla inför hela skolan. Temat är något som skiljer ditt land från Japan. Jag ska skriva om Yakuza (japanska maffian) eftersom jag tycker den skiljer sig från övriga länders maffior (?!). Jag tycker personligen att uppsatser är ganska roliga att skriva, jag får större chans att bevisa hur jag kan använda det japanska språket.

Något som pågår på TV i Japan just nu är VM i sumo. Denna otroligt lustiga sport som nog de flesta känner till. Jag tycker det är otroligt intressant att i Japan, där man som Erik uttryckte det "indirekt förbjudit fetma" ändå har Sumo som sin nationalsport. Något som också är lustigt att detta tas på otroligt stort allvar, fast de tävlande fajtas iklädda endast en... ja, stor blöja och kletat i 5 liter gelé och vax i sina samurajfrisyrer sitter män och kvinnor, unga som gamla och rör knappt en min i publiken. Det är inte en smickrande sport egentligen, men ändå så "ärofylld" och till och med religiös med alla ceremonier och shintoistiska ritualer före och efter matcher. Otroligt intressant!

I övrigt hände något ganska obehagligt och sorgligt idag.
Jag tog en tupplur och väcktes av att någon skrek helt förtvivlat. Det visade sig vara min granne. Jag var nyvaken och helt förskräckt och fattade inte riktigt vad som hände. Till slut kom en japan som bor på samma våning och knackade på hennes dörr och frågade vad som var fel, min granne, som också är japan, öppnade dörren och skrek att hennes pappa hade dött. Det var så otroligt skärrande att höra och riktigt riktigt obehagligt. Hon fortsatte och skrika och grina i säkert en halvtimme, medan min andra granne försökte lugna ner henne så gått de gick.
Usch. Fick mig att tänka på hur jag skulle reagera om det hände mig, vad skulle jag ta mig till då? USCH. Jag vill inte tänka på det mer. Fy vad hemskt och tråkigt. Jag lider verkligen med henne....då och då hör jag snyftanden och åmanden genom väggen, det gör ont i mig också.

Dö inte där hemma.
Må väl folk.

Imorgon e en ny dag!
Godnatt!