広島三日目- 原爆ドーム Lite närmare helvetet

Så får man inte glömma att man faktiskt är i Hiroshima.
En av de två städer där de första och de hittills enda atombomberna idag släpptes över.
Staden som blev helt ruinerad -och nu återuppbyggd.
Det blev en tripp till Hiroshima Peace Memorialpark och ett besök vid muséumet.
Det var otroligt hemskt att gå igenom och jag hade många gånger svårt att hålla tillbaka tårarna.
Jag minns ständigt tillbaka den första filmen jag såg om detta - grave of the fireflies - som handlar om två syskon som går igenom denna tragedi tillsammans. Det var en tecknad film - och nu blev allt så verkligt på något sätt. Det fanns många montrar som till exempel bara innehöll ett halvt par glasögon och en sliten väska, följt av en historia om ett barn (runt 8-12 år) och vad han/hon gjorde just när bomben smälldes och hur och när denne dog. Det fanns bilder, på djupt skadade och brända kroppar men fortfarande vid liv den tidpunkten kortet togs. Det fanns animerade filmer om hur allt gick till efter bomben, hur ögonen ploppade ur och hur kropparna smältes. Usch, det var så svårt att ta in. Speciellt att det var just där man gick det hände, just där man gick hade folk brunnit upp på sekunder. Det var oskyldiga människor, en oskyldig stad utplånades helt.

Detta är då epicentrum. Där bomben träffade markytan.
Längst fram där blommorna finns finns det plats för att be och i bakgrunden kan ma se A-bomb dome, som är det huset som bevarats helt i sitt dåvarande skick.
Varje år flockas det folk hit och demostrerar mot kärnvapen. I muséet fanns även säkert över 100 brev som japanerna skickat till USA och bedjat om att lägga av med sina kärnvapen.
Varför är det så svårt?

Childerns peace memorialstatue
För alla barn som dog.

A-bomb dome. Byggnaden som stod närmast epicentret men som ändå höll sig någorlunda från bomben. Från början var det ett utställningshus och fungerar nu som ett minne till vad kärnkraft kan orsaka.

Senare ville vi gaska upp oss lite och begav oss till Hiroshima Castle. (Även det uppbyggt efter bomben, men ändå!)

Tyvärr hade de precis stängt när vi kom dit. I och för sig tror jag inte att vi missade speciellt mycket och som David sa är upplevelsen mer från utsidan.

Sammanfattning av Hiroshima:
Jag är nöjd över vår resa dit. Jag hann med det jag prioriterade, den heliga ön och Peace memorial park. Hiroshima är en tyst och samtidigt ganska dyster stad. Den är i övrigt ganska imponerande och vacker att från en atombomb växa sig och byggas upp igen så pass snabbt ändå. Vi såg kanske inte innerstan så mycket - men egengligen finns det ju inget att göra där mer än shopping, klubbar och annat - som i vilken annan stad som helst med andra ord.
Tack och Baibai Hiroshima för den här gången!

Nästa: Osaka!

Kram!

För er som orkar kolla!

Fler tempelfilmer!







;)

広島二日目 － 宮島 Lite närmare himlen

Igår åkte jag och David till Miyajima - den heliga ön.
I många år var ön totalt avspärrad för "vanliga" människor eftersom den var så helig och även idag får folk varken födas eller dö där. Det var riktigt skönt att komma ut till hamnen och känna av lite vatten för omväxlingsskull - det får jag ju inte mycket av i Tokyo.



Det fanns mycket intressant på ön. Gatorna var riktigt mysiga och påminde om scener ur typiska Miyazakifilmer. Ön flockades även av massor av råddjur. De lever i fred med människan där och finns över hela ön, till den högsta toppen av berget till det lilla befolkade torget precis framför stationen. De är också väldigt tama och oskygga för människor!

Vid ön finns ett stort skrin som vid tidvatten flyter på vatten - detta var för längesen den enda vägen för pilgrimmar att besöka ön. När de besökte skrinet kom de ju inte i kontakt med själva ön. Det finns också en stor Torii, som är den röda porten ni ser på bilderna. Den ligger ganska långt ut i vattnet och som pilgrim var man tvungen att åka igenom den först. Den är en av japans mest kända sevärdheter.

Jag och David bestämde oss för att klättra upp för Misen, öns största berg. Vi valde också att ta den lite längre vägen. Där det skulle vara mindre folk och lite finare natur. Bra gjort!

Hela vägen upp fanns stentrappor upp. Skogen var tät och ibland kunde man få se riktigt fin utseende ju högre upp man kom. Det var jobbigt och svettigt, men helt klart värt det! På vägen fanns det då och då också små statyer av shintogudar. Ibland var de välsynliga men vissa kunde ibland ligga bakom en stor sten. Berget är heligt som fan med andra ord! ;)

Väl uppe på toppen fanns det ganska "ruttet" hus. Där kunde vi köpa lite vatten och godis. Man kunde även få snabbnudlar och annan mat. Det fanns också ett observatorium. Den sista biten upp regnade det lite med jämna mellanrum och även när vi kom upp. När vi hade varit där i några minuter tittade dock solen fram - vilken belöning!

Även på högsta toppen fanns råddjur!



hihi ;)

Facebookprofilbilder i ett år eller vadå? ;)

Vackert var det!

Lite bilder från nedvägen. Det var också väldigt fint, men jag var dålig på att ta bilder. Det var inte lika tät skog och lättare trappor.

När vi nästan precis var nere stötte vi på ett ganska stort område med massor av olika tempel och helgedomar. Det var nästan som ett litet samhälle eller by med bara tempel och det påminde om miljöerna i spirited away. Det var riktigt speciellt och coolt att se! Det luktade rökelse överallt <3

Inne fanns okså maaaaasssoor av "buddhor". Alla såg olika ut och vissa hade mer gåvor än andra. Jag antar att det var gamla munkar som de gjort reliker till minne av. Det fanns även ett rum med nästan lika många figurer, med ljus och rökelse.
'

Typ sista bilden jag tog, borde tagit många fler.

OBS: Nu måste vi skynda oss till tåget till Osaka, uppdaterar fler videos sedan, andra dagen i hiroshima och naturligtvis i Osaka ;) Puss!

広島 一日目

Dag 1!

Tidigt drog vi iväg till Tokyo station för att hinna med Shinkansen till Hiroshima.
Det var 4 år sedan jag åkte Shinkansen för första gången och blev då ganska besviken. Tågen såg sjukt coola ut och man hade förväntat sig ett nästan... berodalbaneliknande tempo på resan. När man sedan inte blev nerdragen i sätet och när kinderna inte dallrade som man hoppats kändes det nästan som ett x2000 mer eller mindre. Den här gången när man inte hade några förväntningar blev upplevelsen klart mycket coolare. Fan vad fort det går! Det tog ungefär 4 timmar att ta sig till destination och jag sov som en stock en timme in i resan. Väl i Hiroshima skyndade vi oss med att hitta vårt hostel och m-m I love it! Japanskt rum med tatamimattor, lågt bord och futonmadrasser! Heeelt aaawesome!

Dagen gick åt att gå runt och kolla in staden bara. Vi gick längst en flod och gick sedan in på ett köpcentrum och åt hamburgare på mos burger. Vi spelade lite spel och gick tillbaka till vandrarhemmet igen. Helt okej dag! Det jag känner med Hiroshima är att den är sjukt mycket lugnare än Tokyo, och det märker man direkt! Den är även lite dystrare och har på nått sätt något sorgligt om sig. Överallt kan man se små skrin (litet hus med en liten andestaty i där folk tänder rökelse, sköter om statyn med blommor, tyger och andra gåvor)dit folk går för att be. Då menar jag verkligen överallt, vid bilvägar, i grannskap mitt bland hus och på små stigar. Jag undrar om det kan ha o göra med atombomben. Vi hittade ett monument också där de hade grävt ner en kapsel (vad kapseln innehöll fatta jag dock inte) som sagts ska grävas upp om 40 år i minnet av Hiroshimabomben.







Imorrn blir det mycket vandring så nu ska jag lägga mig och sova.
Godnatt och ha det bra allihopa!
Kram på er

David hälsar på!

Så kom dagen då bror kom och hälsade på lillasyster i Japan.

Jag vaknade upp ganska sent den dagen, fixade i rummet lite grann och åkte iväg till Nippori station för att hömta upp David! Kvällen spenderades väldigt väldigt lugnt. Det blev att visa rummet, och sedan iväg och käka tillsammans med Mattias som hakade på. Därefter gick vi till en Izakaya och bara pratade i några timmar!


Den klassiska "Jag har varit i Emmas japanska rum"-bilden

Dagen därpå steg vi upp tidigt. Eftersom det var en strålande, skinande, solig dag blev det en snabb tripp upp till taket innan avfärd. Ja, för Fuji's skull alltså, ;). Fuji e vacker på morgonen!
Det började med att vi skulle till ambassaden för att hämta ut jodtabletter till David. I slutändan hann vi aldrig dit i tid utan åkte istället till Shinjuku. Utan någon som helst planering tog vi en promenad genom området. Vi hamnade (efter några blickar på kartor lite varstans) i Shinjuku Gyoen. Ett naturreservat eller...en förbaskat fin och stor park mitt i Shinjuku. Det sjuka är att trots att det var Shinjuku (läs: MYCKET FOLK, MYCJET BILAR) var det otroligt tyst, stilla och fridfullt i parken. Det har ännu inte RIKTIGT blivit helt vår i Japan, men man kunde ändå få tag på några riktigt vackra blommande träd. Sakura bland annat!



Det fanns en hel del maffiga träd as well! Egentligen kanske det inte är världens grej liksom, men efter att levt i Tokyo i ett halvår som i princip knappt har synligt gräs någonstans på marken var känslan att vara ute i NATUREN helt underbar.



Shinjuku Gyouen hade mer än bara maffiga träd. När vi hade promenerat en bit fick vi se något av de vackraste jag sett. En traditionell japansk trädgård! Det var otroligt mysigt. Bilderna ger inte parken rättvisa. Det som också var extra mysigt var alla japanska par som satt och picknickade, höll handen och såg allmänt fjantigt kära på ängarna. Även barnfamiljer hade tagit sig dit och amatörfotografer (nu snackar vi inte engångskameror, utan feta jäkla systemisar med arton tusen objektiv!!) jagade bilder i flock, unga som äldre. Nått som också var najs var fiskarna. Jag minns inte namnet på dom men de är kända för att samlas kring en och bli matade, vi hade tyvärr inte med oss något.







Det fanns en hel del blommor i parken, VÅÅÅR :D







VAAAACKERT <3 Jag kan inte få nog av de där rosa blommorna... så otroligt vackra!


Efter parken åkte jag hem. Anledningen till detta var mitt öga. YES BOX jag är dum i skallen och tar inte ut linserna i tid. Jag vilade och David promenerade en stund för sig själv. Innan jag åkte hem gick vi dock förbi lite gravplatser. Det fanns riktigt fina tempel men jag ville inte ta kort i många av dom, kändes lite halvt... jag vet inte otrevligt?


Vi hittade också en skum grej. I ett astrångt utrymme mellan två hus.
Dessa figurer ber folk till andarna genom, ge smyckar ut dom med stickade plagg och skänker blommor och ibland rökelse till dem.



Efter några timmar vilande tog jag in mig till stan igen.
Tanken var att joina resten av svenskarna som satt på en izakaya med några av de japanska kontakterna vi har här. Dock ville jag inte skämma ut mig (pga ögat) så vi stuntade i det. Istället gick vi till en spelhall och spelade i några timmar. Här var jag för dålig med kameran. Jag måste ju visa er hur coolt Tokyo faktiskt är med alla neonblinkande affärer, spelhallar och höghus! Bah!




Mors!!