広島三日目- 原爆ドーム Lite närmare helvetet

Så får man inte glömma att man faktiskt är i Hiroshima.
En av de två städer där de första och de hittills enda atombomberna idag släpptes över.
Staden som blev helt ruinerad -och nu återuppbyggd.
Det blev en tripp till Hiroshima Peace Memorialpark och ett besök vid muséumet.
Det var otroligt hemskt att gå igenom och jag hade många gånger svårt att hålla tillbaka tårarna.
Jag minns ständigt tillbaka den första filmen jag såg om detta - grave of the fireflies - som handlar om två syskon som går igenom denna tragedi tillsammans. Det var en tecknad film - och nu blev allt så verkligt på något sätt. Det fanns många montrar som till exempel bara innehöll ett halvt par glasögon och en sliten väska, följt av en historia om ett barn (runt 8-12 år) och vad han/hon gjorde just när bomben smälldes och hur och när denne dog. Det fanns bilder, på djupt skadade och brända kroppar men fortfarande vid liv den tidpunkten kortet togs. Det fanns animerade filmer om hur allt gick till efter bomben, hur ögonen ploppade ur och hur kropparna smältes. Usch, det var så svårt att ta in. Speciellt att det var just där man gick det hände, just där man gick hade folk brunnit upp på sekunder. Det var oskyldiga människor, en oskyldig stad utplånades helt.

Detta är då epicentrum. Där bomben träffade markytan.
Längst fram där blommorna finns finns det plats för att be och i bakgrunden kan ma se A-bomb dome, som är det huset som bevarats helt i sitt dåvarande skick.
Varje år flockas det folk hit och demostrerar mot kärnvapen. I muséet fanns även säkert över 100 brev som japanerna skickat till USA och bedjat om att lägga av med sina kärnvapen.
Varför är det så svårt?

Childerns peace memorialstatue
För alla barn som dog.

A-bomb dome. Byggnaden som stod närmast epicentret men som ändå höll sig någorlunda från bomben. Från början var det ett utställningshus och fungerar nu som ett minne till vad kärnkraft kan orsaka.

Senare ville vi gaska upp oss lite och begav oss till Hiroshima Castle. (Även det uppbyggt efter bomben, men ändå!)

Tyvärr hade de precis stängt när vi kom dit. I och för sig tror jag inte att vi missade speciellt mycket och som David sa är upplevelsen mer från utsidan.

Sammanfattning av Hiroshima:
Jag är nöjd över vår resa dit. Jag hann med det jag prioriterade, den heliga ön och Peace memorial park. Hiroshima är en tyst och samtidigt ganska dyster stad. Den är i övrigt ganska imponerande och vacker att från en atombomb växa sig och byggas upp igen så pass snabbt ändå. Vi såg kanske inte innerstan så mycket - men egengligen finns det ju inget att göra där mer än shopping, klubbar och annat - som i vilken annan stad som helst med andra ord.
Tack och Baibai Hiroshima för den här gången!

Nästa: Osaka!

Kram!