Dilemmat

Vad är det meningen att man ska göra i en situation som denna?
Vad är bäst? Ska man fly eller kriga?

Överallt hör man hoten om kärnkraften. Överallt hör man att det inte är någon fara.
Maten i affärerna börjar ta slut. Japaner låtsas som ingenting.

Jag vet att de flesta av er säger att jag ska åka hem. Men det är inte så enkelt.
Jag har kommit hit för att stanna i ett år, jag höll redan på att förbereda mig inför den vemodiga hemresan i september. Att helt plötsligt ändra tankarna till ett hemdatum inom några dagar känns omöjligt. Jag vill stanna kvar här. Jag vill inte åka hem, än. Jag vill vänta tills så länge att man vet något säkert om kärnkraften. Samtidigt vill jag inte stanna tills det är för sent.

Det är så dystert här. Alla är nedstämda och oroliga. Egentligen inte för kärnkraften, utan nedstämda över det faktumet att man kanske måste åka hem. Vi har det ju så bra här. Jag hittat så många nya fina vänner, har helt fantastiska lärare och får vara med om nya saker nästan varje dag.

Att åka hem de närmsta dagarna känns förhastat. Jag har tankarna på att vänta tills lovet, nästa vecka. Är det fortfarande krisigt åker jag hem under lovet och kommer tillbaka efter det, om det blivit bättre. Men då kommer andra problem. Re-entry visa. För att komma tillbaka in i landet med studentvisumet fortfarande gällande måste vi ansöka om ett sådant. Det skulle man gjort för längesedan om man planerade att åka hem men de tar utan tvekan undantag nu. Grejjen är bara det att man måste ha exakt returdatum och bevis (biljett, kvitto) för att kuna ansöka om visumet. Jag vill inte boka biljett. Där det också är massa problem. Biljetterna är dyra och planen är fulla.

Fan, det skulle ju bli så bra det här. David skulle komma på lovet och vi skulle ha så jävla kul. Våren och Sommarn är snart på väg och jag skulle börja bära mina sommarklänningar. Fan. Vilken jävla röra.

Nu är det en halvtimme kvar tills elen försvinner.

Ni får förlåta mitt lilla downfall här. Jag mår fortfarande bra och än så länge är allting fortfarande säkert. Jag är inte rädd, inte ens orolig. Jag är bara ledsen. Ledsen över det som hänt och ledsen för vad för konsekvenser som kan ske. Bli INTE oroliga för att jag skriver det här. Det är bara för att jag är lite ledsen för stunden.

Än så länge stannar jag. Jag ska stanna tills jag hör att det börjar bli farligt i Tokyo.
Blir det farligt, åker jag naturligtvis hem, då finns det inga tankar kring det hela. Det är bara nu, när man inte vet om det är farligt eller inte som alla funderingar nöter på hjärnan. Rather be safe than sorry?

Kram på er <3