Picknick

Första dagen av golden week kom med picknick! I slutändan blev vi inte lika många att picknicka som det var tänkt, men det var riktigt mysigt i alla fall. Vi tog ett snabbt stopp vid affären och the supershop och köpte engångsgrill, mat, dricka och snacks och var framme vid 11tiden!
Stället vi åkte till var bara en station från Shiki och det var fint som tusan, för att inte tala om hur varmt det var!! För att påpeka påminde platsen så otroligt mycket om japanska animes, draman och filmer. Tokyo liksom, där det knappt finns natur och skog finns det här. En lång lång lång flod med litet utrymme grönt på varje sida och fin utsikt. Perfekt plats för en lite halvmelankolisk sidoscen där budskapsfyllda konversationer utbyts. Mycket roligt. Det som också är kul är att ju mer tiden gick, desto mer fylldes gräsplättarna med japaner. Och det var liksom inte ett par som satte sig en stund, det var två-fyra sammanslagna familjer som hade med sig jumbogrillarna och ställde upp tält och hela baletten! Det kom dessutom många kompisgäng också, och gjorde samma sak! Mysigt att se hur de spelade spel hur barnen sprang runt och lekte. På andra sidan kunde jag till och med se hur två pojkar lekte kurragömma, hur den ena leta och den andra gömde sig bakom vassen, som en liveaction film! Haha! Vi satt där i alla fall ett bra tag och bara åt och mös. Jag och Carol gick en sväng och fick se massor av fiskegubbar. Det intressanta med dom var att de fångade massor av fisk (som förvånande var SJUKT stora i den lilla floden) men slängde sedan tillbaka dom i vattnet, allihop. Antar att de var för att de kanske inte gick o äta, annars var det ju ganska snällt, eller?

Vid fyratiden drog vi oss hem. Vi vilade en liten stund (varmt väder gör en trött!) och jag och Carol drog oss iväg till stan för en karaokemeet-up! Träffade ett gäng vid Ikebukuro och gick först till Hanabi som blivit lite av ett stammisställe, satt och umgicks en stund och sjöng sedan av oss i uppåt tre-tre och en halv timme! Det var riktigt kul och gillar som sagt verkligen vårt gäng. Vi var hemma vid 12tiden och satt uppe och spela kort en kort (;)) stund.



I princip alla som var med, förutom Shoko och Kouhei!

En asbra start på lovet med andra ord.
Lördagen sov jag länge och satt och plugga när jag vaknade tills resten kom hem.
Som bekant var det ju vardag men jag hade varken lust eller energi till att ta mig ut till stan.
Antar det var en sådan där "lovspark", där man bara slappnar av och blir seg som tusan bara för att man vet att man kan!
Fördelar med den vila jag fick, nackdelar med hur kul resten av svenskarna verkade ha haft i Yoyogiparken tillsammans med alla valborgsfirande svenskar och nya japaner.

Jag köpte för övrigt en hel del smycken för några dagar sedan från forever21.
Kände att jag behöver visa upp dom för att de är sjuuuuukt snygga! <3

Klockan är morgon och jag ska sova lite.

Ha de bra folk!


(Glömde föresten säga; Min brors operation gick hur awesome som helst. Jag var helt överlycklig igår efter att fått veta det, min bror <3)

Kräääm!

Hejsan där hemma.

Idag har golden week börjat för mig och det känns underbart skönt! Nu kan jag äntligen börja ta tag i saker!

Men det är inte det jag vill prata om i dagens blogginlägg.

Jag har vad jag kan minnas inte tagit upp det här i bloggen förut då allt var nytt och vi egentligen inte visste var det var. Men för ungefär fyra-fem månader sedan fick jag reda på att min storebror hade en tumör i magen, som sedan visade sig vara cancer. Han har fått äta medicin och gått på strålbehandlingar fram tills denna dag då han ska opereras. Han blev alltså igår inlagd på sjukhus. Det jobbiga med att bo i Japan är att man nästan stänger ute allt som händer i Sverige. Man blir för "upptagen" med allt som händer här att man inte reagerar på något. När jag fick höra det här blev jag självklart sjukt ledsen, men efter några veckor kändes det inte längre, vilket låter otroligt hemskt att säga. Jag tror det var för att det var så overkligt, självklart blev jag påverkad av det, men inte på samma sätt som om jag hade varit i Sverige. Igår slog det mig dock att min egna storebror faktiskt blivit inlagd, och ska genomgå en lång operation. Det var då det blev tungt. Även fast jag tror, hoppas och VET att allt kommer gå bra känns det jobbigt, otroligt jobbigt. Jag vill att allt detta ska ta slut nu, så att min finaste storebror kan återgå till sitt vanliga liv till sin sötaste familj. Mikael, jag tänker på dig och saknar dig, Josefine och Alma något så otroligt mycket. Jag längtar tills jag kommer hem och kan få se eran nya lägenhet och spendera tid med er. Jag vet att ni är en helt fantastisk familj och tillsammans med oss bakom er tar ni er igenom det här, inte allra minst du, min fantastiska bror

Igår var även en minnesdag. Minnesdagen för Royal, min första och enda husdjur. Det var igår exakt ett år sedan han gick bort och jag har nog aldrig känt mig så pass tom som jag gjorde då. För många är det "bara en hund", men för mig, mamma och pappa som levt med honom i 10 års tid var han så otroligt, otroligt mycket mer. När han dog i min famn trodde jag att jag skulle dö också. Och dagarna därpå skulle jag spela upp mitt slutprojekt i teater i skolan. Jag kan nog utan tvekan säga att det var den absolut jobbigaste tiden i mitt liv hittills. Min finaste Royal, som alltid kom och hälsade på mig när jag kom hem, som alltid sprang till soffan och la sig bredvid mig, som tröstade mig när jag var ledsen fanns inte mer. Jag kunde fortfarande ta i honom, men han fanns inte där. Som ett tomt skal låg han där och det var så... brutalt, så otroligt smärtsamt och traumatiskt att se honom död, helt livlös. Det är så jobbigt att skriva om de här och tårarna strömmar ut ur mig, allt kommer liksom tillbaka. Från att han var den där lilla valpen som skällde åt sin egen spegelbild, till...den där stunden. Han var inte bara en hund, han var Royal, en familjemedlem. Att jag, vi, levt utan honom nu i ett år är helt galet. Jag tänkte att jag aldrig kommer kunna leva utan honom. Det är också jobbigt att bo i Japan, jag föreställer mig många gånger att han ska vara där hemma när jag återvänder. Fast på ett eller annat sätt är han väl det, min lilla lilla gubbe.

Jag saknar dig Royal

Den sista bilden. Han var otroligt sjuk här men jag tycker ändå bilden är så himla fin.
Han satt på trappan som han alltid brukade göra och solade sig i morgonsolen. <3
Hoppas han var lycklig med oss, den där Royal.


Egentligen tänkte jag ursäkta mig för att skriva ett sådant sorgligt inlägg.
Men sådant behövs också ibland.

Kram på er alla där hemma.
Tjaaarå

Slutspöört!

Tjabbs!

Emma lägger i sista växeln nu inför de sista dagarna innan Golden week! För er som aldrig bekantat er med termen den "gyllene veckan" är det den veckan (plus några dagar till) där många högtidliga dagar och speciella datum möts. Vi har bland annat grönskans dag, kejsarens födelsedag, den första kejsarens födelsedag och minnet till Japans konstitution att fira framför oss. Detta betyder fett med ledighet och fett med tid att både plugga ikapp (jag HAR varit lat de här två månaderna) och göra så mycket annat man sagt att man ska göra men ändå inte gjort än!

Golden week är föresten ansedd som den längsta ledigheten en japansk arbetare får under ett år och många företag stänger ner helt under alla dessa festliga dagar!
Visste ni föresten vad Japans konstitution innebär? Jag hörde det faktiskt först från David men Japan har sedan andra världskriget avsagt sig rätten till att förklara krig! Firandet av konstitutionsdagen gäller också då Japan blev demokratiskt och kejsaren satt kvar som en enighetssymbol för landet! Japan har inte alltid varit trevliga varelser och det finns mycket skit här, men visst fan är det ändå en ganska fin grej va? Jag ska i alla fall njuta av denna ledighet som jag faktiskt höll på att glömma bort, mhm <3

Jag satt förresten och tänkte häromdan om vad jag inte kommer kunna klara mig utan i Sverige när jag är tillbaks. Det finns ju som sagt en del man blir bortskämd med!
I obestämd ordning:
- Jidohanbaikis, även känd som drickautomaterna, hur lyxigt är det inte att kunna köpa nått törstsläckande precis när som helst?
- Bekväma kombinis, eller det engelska ordet, convenience store. Glöm att Statoil och alla små skittobaksaffärer kan ersätta dessa helt sjukt bekväma butiker som också finns precis överallt.
- Kallt grönt te - ojojoj... inte nog att det inte går att köpa i drickautomater, men det kommer ju inte ens finnas i affärerna... det kanske var dumt att utveckla en sådan stor kärlek för det där förbannade teet! Gör eget kallt grönt te? DE E JU INTE SAMMA SAK!
- Uppvärmda toalettsäten, jag ryser av tanken att sätta mig på en stenfrusen toasits.
- 100Y store - Ja, hur kan man inte sakna en butik där du kan få nästan vad som helst, från skönhetsprodukter till trädgårdsvertyg, från kläder till skolböcker och porslin för bara 7,4 kronor?

.... Det är ju sånt jag bara kommer på i skrivandets hetta och det finns nog oändligt många till!

Fan alltså, Japan <3

Nu ska jag sova!
Kram <3

Ps: Jag gjorde föresten mitt achivementtest idag. Det kändes bra men jag får väl tusen fel bara för det, men skönt att få de gjort i alla fall!

Tjabbs!

Idag känns det som att hela Tokyo blåser bort!
Som alltid ska Japans väder vara så jäkla överdrivet, så idag när det blåser så liknar det en tyfon! Men de är väl mysigt det!

Igår var en riktigt rolig fredag! Kvällen började med lite över en timmes karaoke och därefter blev det att träffa resten av japanerna och svenskarna. Jag gillar verkligen det gänget, alla är supertrevliga och sjukt roliga att umgås med! Det blev två izakayor och sista tåget hem!

Idag har jag sovit till två och varit och käkat med Carol.
Ikväll står film och plugg på schemat. En skön "påskafton" med andra ord....

Ha det så bra folk!

Några av gårdagens purikurabilder!

Puss!

Hej era svennebananer!

Det är fredag och klockan är strax fyra....var Emma i skolan idag? Nej. Hade hon prov idag? Ja. Var det värt att stanna hemma? Nej.
Något som jag absolut inte tycker om är att vara borta från skolan av korkade anledningar. Denna morgon vaknade jag upp med sjuuuuuuk huvudvärk, den av migränsorten. Jag tänkte att jag skippar en timme av dagen och försöker bli kvitt värken med japanska painkillers och sömn, men icke! Den höll sig kvar och fortfarande så kan det slå till i skallen på mig. Det ärligt talat suger. Jag hade pluggat så bra den här veckan och jag kände att jag faktiskt kunde provet hyffsat, jag är knappt sjuk längre, knappt nån förkylning kvar, halsen gör inte ont, ändå måste jag stanna hemma, av huvudvärk... blä!

Det har hur som helst successivt försvunnit och det lilla som är kvar tänker inte hindra mig från att parta ikväll! Jag och Carol ska med Chiaki och några av hennes vänner sjunga karaoke vid halv 6, och sedan ska vi joina de andra svenskarna/japanerna på the Hub. Aweeesome. Nej, jag ska lova mig själv att INTE stanna hemma om det inte är ABSOLUT nödfall. Jag pallar inte ångesten man får av att va borta från skolan! Njyah!

I övrigt har det inte hänt så mycket i veckan. Bestått av mest plugg och hemmakvällar, vilket varit väldigt skönt. Jag har för mig att jag haft sjukt mycket på hjärnan som jag tänkt att jag måste blogga om sen men de kommer inte upp i huvudet just nu. Nåväl, det lämnar vi till senare!

Jag glömde föresten berätta om förra helgen. Det kommer antagligen låta som att jag är världens hypkondriker men jag jag följde aldrig med till Ikea, pga sjukdom! Haha, men oroa er inte, det var va den kvinnliga sorten så att säga, och jag orkade helt enkelt inte. Carol var i alla fall så snäll att hon köpte ballerina åt mig... MMMMM. Jag fick sedan dessutom ett paket av min finaste finaste mamma som hade skickat påskägg. :D Påsken? Vars tog den vägen? Skärtorsdag? Igår? Det måste ju betyda att... idag är långfredagen? VA? Japan är stört, man glömmer så mycket om vad som finns där hemma.

Jag pratade dessutom med världens bästa vän Jojjo igår och jag måste säga att det var skönt. Vi har säkert inte pratat på två månader och det var skönt att förfriska gamla minnen och nya! Love you! :D


Nåväl, jag får väl fira långfredagen med karaoke! Nu drar jag, puss!

En liten video jag filmade under en av pluggkvällarna jag och Carol hade. Aki pluggade engelska eftersom han hade prov dagen därpå. Därav engelskan i videon. Han frågar varför man säger ing på slutet av verb och jag förklarar. Angående "You wanna die" är det en replik Carol säger HELA tiden, jag skämtar inte, och under veckan hade Aki snappat efter och han låter så rolig när han säger det! Ganska internt kanske, men kul! I slutet om ni hörde vad han sa på den lilla svenskan han kan så sa han "Jag heter Aki och jag är en skitunge". Svar Ja, han vet vad dte betyder!


Ciao!

Sjuk måndag

Emma har inte varit i skolan idag.

När jag vaknade upp hade jag världens halsont och personligen kan jag stå ut med allt som en förkylning erbjuder förutom det. Jag kan vara förkyld i veckor och ändå orka en massa, jag kan hosta i ett halvår utan att ens tänka tanken på att vila hemma, men halsont är något ut av de värsta jag vet att gå runt med om dagarna. Just därför tog jag beslutet att stanna hemma innan det blir värre och plugga hemma.

Så mycket plugg blev det inte och jag vaknade vid 17. Visst kom ångesten om att jag sovit bort hela dagen men jag var ju ändå hemma för att vila och just vila fick jag ju. Resten av dagen spenderades med att äta ihjäl sig på ballerina (god bless ikea), bilar och mammas påskägg hon skickade till mig (godispåsen alltså). Jag fick även ner japansk mirakelmedicin och en hel del te och så mycket annat har inte slunkit ner i min mage idag. Efter mycket klagande (förlåt Mattias framförallt!) och suckande och stönanden verkar det ändå som att det värsta är över och att jag kan, med mask på, gå till skolan imorgon.

Nu ska jag sussa!
Kram <3

Grattis Rebecka

Fredag!!!!!!!

Bajangas!

Skulle ladda upp en till video i förra inlägget som inte alls gick, nu har äntligen Blogger gett med sig så här har ni den! När jag gick teater estet på gymnasiet hade vi många röst och uttalningsövningar för att lära oss att använda rösten på rätt sätt. Det var lite klurigt i början men självklart inga problem efter några gånger. Som japan är det dock omöjligt, haha! I videon står Aki som ett utmärkt exempel. Gillar även hans urkassa försök att ge igen på slutet! L och R, B och V är verkligen helt omöjliga, jag lovar jag har försökt lära honom huuur länge som helst, det GÅR inte!
(För övrigt försöker japan nummer 2, yohei göra samma ramsor fast med boobs... som för honom uttalas BUBUBUS...)

Hahahahaha! :D


Förövrigt är det fredag och jag är lyckligast på jorden. SÅ SJUKT skönt med helg att det knappt är sant! Vardagen slutade med att träffa en vän man inte sett på ett tag - Mimmi! <3
Senast var alltså.. minst fem månader sen så det var riktigt kul och trevligt att träffa henne igen. Vi gick till ett yakinikuställe (ni vet, där man grillar sitt kött själv) och åt, drack och pratade i några timmar, därefter bar det självklart av till karaokerummet där vi sjöng av oss rejält! Som Mimmi sa, det blir ett litet beroende, karaoke alltså ;)





Det blev hemkomst innan tolv och väl hemma avrundade jag, Carol och Simon med att kolla på skönheten och odjuret, härlig film de där ;) Lustigt nog efter filmen fick jag och Carol pluggmani och pluggade minst 40minuter innan vi gick tillbaka till våra rum.

Imorgon väntar vårat andra besök hos Ikea! Jag har ballerinaabsitens och några andra svenskar har tydligen lite buisness där ;)

Nu ska jag sussa lite!
Kram på er!

Skakiga dagar.

Som säkert alla redan har hört där hemma i Sverige är det väldigt många jordbävningar här i Japan just nu. Förr var de små och kom konstant, nu kommer de mer sällan men är relativt stora och jag vaknar i princip varje morgon av en femma eller liknande. Som ni säkert också redan har hört att Fukushimasituationen uppgraderats till en 7a på farlighetsskalan och är jämförelsebar med Tjernobyl.

Jag mår bra och Tokyo är allt säkert. Det är i alla fall vad skolan meddelar varje dag. Varje dag i skolan frågar de om vi kände de senaste jordbävningarna, hur vi mår och att vi inte ska oroa oss för att något ska hända i Tokyo. Nog för att situationen i Fukushima är skit, men Japan har ändå ganska stor koll på vad som händer i deas land och är otroligt noga med säkerheten, så ärligt, igen idé att oroa sig nu.

Annars skulle jag väl kunna säga att jag drabbats av "地震酔い" (jordbävningsberusning). Jag erkänner att jag är lite paranoid kan tro att det skakar oftare än vad det egentligen gör, jag får också väldigt ofta "inbillad" huvudvärk. Detta är förstås jobbigt och visst är det ganska obehagligt när de riktiga jordbävningarna faktiskt kommer men det är fortfarande ingen fara med mig här. Jag fortsätter vardagen som vanligt med att gå till skolan, plugga och ha kul!

Bilder från i förrgår. Pluggande och fjanerier.

Jag filmade även lite. Japaner har OTROLIGA problem med att höra skillnad på L och R, även B och V, och inte heller kan de säga å ä eller ö. Det känns som att vad för språk de än pluggar kommer de ändå ha problem med uttal. Som exempel i filmen så försöker vi få dom och säga "election" men eftersom L är så himla svårt blir det istället "erection"... vilket blir himla fel eller hur? Dom är så söta! Haha! Som ni säkert också kan höra i videon kan de ingen engelska what so ever...

Hade en annan sjukt kul video... men får ladda upp den sen!

Åska

Jag ville bara skriva ett snabbt inlägg om att det åskat i Japan! Första gången på sex månader. Jag är överlycklig eftersom jag älskar åska och oväder av hela mitt hjärta. Mysigt som fan var det! Som tidigare nämnt är allt här i Japan extremt. Är det sol är det svinvarmt, regnar det så SPÖregnar det och åskar det så... ja, dundrar det ;) Feeeett awesome <3 Borde fan ha filmat eller nått.

Nu ska jag plugga! Hörs sen!

お花見

Hejsan folk!

Den korta skolveckan vi hade avslutades med en helt awesome helg!
Det känns riktigt skönt att trots min klass och trots min situation börjat igen, helgerna roligare då och man ser mer framemot dem än om det var lov etc.

I fredags när vi kom hem hade Kim lagat mat till alla på DK, det var hennes födelsedag dagen efter och hon skulle även flytta samma helg så hon ställde till med en fest! Maten var god, sällskapet var najs och efter några timmars ätande stack vi ett gäng till Shinjuku och klubbade. Klubben var sjukt liten men ändå rolig de första timmarna. Ju senare det blev desto segare blev det dock, och eftersom tågen inte gick förrän fem hade vi inget val än att strosa runt efter en restaurang att sitta på tills det var dags. I och för sig var det god mat därborta, så det gjorde inte speciellt mycket. Vi tog de första tågen hem och sov till 14 dagen därpå.

Lördagen spenderades helt hemma, alla var supertrötta och vi spelade kort och käkadegodis.

Söndagen däremot var det dags igen att dra sig ut. Denna gång för hanami.
För er där hemma som inte än bekantat sig med hanami ska jag snabbt förklara vad det går ut på. Hanami direkt översatt på svenska blir blomkoll och betyder att man tillsammans med någon, kompisgäng eller par åker iväg till en park, tar med sig mat och dryck och picknickar under sakuraträden! (De där rosa körsbärsblommorna). Tanken är ju mest att man ska träffas o ha kul, men sakura är som en liten najs bonus! Det var totalt SKITKUL igår.Vi var massor av folk, massor! Vi var sju svenskar och säkert tolv-tretton japaner. Jag träffade massor av både gamla och nya vänner och vi hade otroligt kul till sent på natten. Nackdelen var att vi träffades redan sent, vid halv 7 då det redan mörknat och parken inte var så upplyst att egentligen såg vi inte så mycket sakura, men fan det gjorde inte så mycket. Det tråkiga med Sakura och kanske lite mystiskt med dessa blommor är att de blommar så otroligt snabbt och faller lika snabbt. Trots att de precis blommat upp kunde de regna rosa blad över oss där vi satt. Hur som helst är det inplanerat fler hanamitillfällen i veckan, innan skolan börjar när det är lite ljusare ute. Nästa helg också antagligen, så länge de inte har försvunnit till dess.

Otroligt lyckad helg!
Dock kan jag inte sluta tänka på min bror David som hade velat sett sakuran. Vi fick se lite när vi var ute men det här är fan magiskt, helt Tokyo är typ rosa. Gomen ne, Onichan!


Som vanligt har jag noll bilder. Mestadels för att hela helgen var ganska mörk (inne på klubb, sakura i natten) och att det var därför svårt att få bra bilder!

Dock måste jag visa min pimpade Ipod, haft den i minst 2 år nu, tyckte att den blev lite tråkig ;)


Och så här ser det ut utanför mitt fönster, Sakura <3

Första skoldagen!

Första skoldagen var här efter lovet och det kändes både bra och dåligt att börja igen.
Det positiva är självklart att få något att göra om dagarna, de dåliga är ångesten inför de prov vi skulle gjort under jordbävningsveckan - när kommer dom?

Innanför skoldörrarna möttes vi av...tomhet. Eftersom det är en ny tremånadersperiod skulle vi få ett nytt klassrum och nya lärare, vilket vi fick. Det som dock också är meningen att alla ska ha kommit tillbaka efter lovet - vilket inte var fallet. Många kommer inte tillbaka - någonsin. Klasserna som förr bestått av cirka 20 elever bestod nu av 6-7.

Åkte vi på proven direkt? Nej. Tydligen kommer vi inte göra några gamla prov alls. Dagen var i övrigt en rejäl mjukstart eller om man ens kan kalla det lektion. I min klass gick hela dagen åt att prata om det som har hänt. Vi fick tydlig information om att Tokyo är säkert, mat, vatten, allt funkar och är säkert. Vi fick även reda på vad vi kunde göra för att hjälpa de drabbade områderna. Som jag i tidigare inlägg skrivit om spara Tokyo el, stora delar av tunnelbanorna är nedsläckta, skolan är till största del nedsläckt, många rulltrappor funkar inte, bergodalbanor är nedstända på folktomma dagar. Detta för att dela med oss av vår el till de drabbade områdena. Vi blev dessutom strikt tillsagda att inte tro på rykten om att tokyo skulle var farligt och inte föra sådana rykten vidare. På japansk tv pågår just nu också väldigt många "stöttande" reklamer. Reklamer som förklarar vad vi ska göra i svåra situationer med uppmuntrande meddelanden. Detta var efter jordbävningen det ENDA som gick på tv och har svagt avtagit men finns fortfarande där. Dessa meddelanden gick vi igenom på lektionen, vad de betyder och vi fick till och med skriva egna uppmuntrande informativa meddelanden i poetisk anda. Det var i princip det enda dagen gick ut på. Innehållet är väl inget direkt att klaga på... snarare...

..Klassen då? Fortfarande likadan, dålig, fast färre personer. Vi har fyra nya. En svensk, som i och för sig bara bytt klass, astrevlig och ser lite ut som och pratar exakt som Magnus, Camillas Magnus alltså! Kul! De andra tre... tja..nej det är nog bättre att hålla tyst. Jag vill verkligen flytta upp en klass. Jag säger inte att jag är bäst, jag säger att de andra är sämst. Nej men allvarligt talat, detta är ju min blogg och jag borde få seriöst skriva vad jag tycker. Det är YTTERST få personer i klassen som kan det man SKA kunna och förstå efter ett halv år. Om man fortfarande har problem med att presentera sig själv, skilja på imperfekt och presens har man ingenting att göra där, allvarligt talat, mitt tålamod börjar rinna över. Det är en sak om det bara är de människorna de drabbar, och visst, grammatikmässigt, skrivmässigt och läsmässigt lär jag mig saker. Men det verkar som att från och med nu kommer det bli väldigt mycket gruppövningar - och kan de inte prata ALLS och förstår inte vad JAG säger är det illa, riktigt jävla illa.

Efter skolan drog jag och Carol och Yasmine hem till Emils och Pierres nya lägenhet. Jävligt fin och jävligt central och visst blev fan flyttsugen. Vi spelade kort och käkade mat och vi drog hem vid cirka 22.

Efter bara några minuter hemma möts vi åter igen av...



Lustigt, precis när allt var tillbaka i sin ordning.
Skalvet uppmättes till 7,4 och största sen den riktigt stora för en månad sedan.
Vi här i Tokyo kände den, absolut, men det var inte alls någon fara utan bara lite skakigt.
De som drabbades av de värsta skakningarna var i samma område som tsunamin drog över.
En ny tsunamivarning utfärdades på en meter men drogs senare tillbaka, vilket inte heller hade varit farlig för landet. Det kommer nog inte bli några komplikationer av detta skalv och Japan har allt under kontroll den här gången.

Nu ska jag ta gå och lägga mig.
Godnatt! <3

PS: Ni vet att jag läser alla era kommentarer och blir jätteglad över dom. Jag gillar bara inte att svara i kommentatorsfältet, så känner jag att jag måste svara eller är det något ni verkligen måste ha svar på - skriv på facebook istället! DS

Som vanligt igen

Japp, då har bror lämnat landet Japan och är säkert vid det här laget antingen hemma i Sverige eller i luften efter lämnat Kina. Visst känns det lite tråkigt att han åkt och visst känner man sig lite halvensam men vadfasen - vi hör ju av oss ganska mycket i alla fall. I övrigt ska det bli skönt att börja skolan på torsdag och komma in i "det vanliga" igen.

När bror och jag kom "hem" till Tokyo igen i lördags sysselsatte vi oss med att gå till ett sportcenter med resten av svenskarna och några japaner. Det var riktigt kul förutom att jag var förbaskat trött och åkte hem vid 9tiden, med resten stannade kvar och David drog sig vidare mot utforskning av Tokyo by night. Det som var den största anledningen till att jag följde med var för att Mayumi följde med. En japan här på DK house som nu flyttat tillbaka till sina föräldrar. Vi var bra kompisar och dte känns tråkigt att inte kunna se henne varje dag nu. Vi lovade dock varann att fortsätta vara vänner och hälsa på varann många gånger!

Dagen därpå, söndagen, begav sig jag och David till Yokohama. David för att han ville se hamnen, och jag för att jag under ett halvår inte åkt dit, vilket är ganska dåligt ;). Yohohama är sedd som ett av de ställerna där flest ungdomar hänger. När vi först promenerade i den riktning som vi trodde var mot det "hippa" stället möttes vi av något annat. Helt dött! Inga människor whatsoever, ihopslagna affärer och grått grått grått, hamnmiljö helt enkelt. Det var en annan sida av Japan som jag inte riktigt erfaren hittills, så det var väl coolt de med. När vi välhade gått ett tag och kom fram till vattnet kunde man dock klart och tydligt se nöjesområdet, stoooora höghus och ett megastort pariserhjul reste sig på andra sidan vattnet. Det visade sig finnas ett nöjesfält och vi tog en paus för en crepé där. Vi hade först tänkt åka en bergodalbana som såg riktigt kul ut men som tyvärr var nedstängd (vi misstänkte för att spara el) och David ville även gå i ett skräckhus som jag fegade ut ur. Jag kommer nog definitivt besöka det stället igen på sommaren, kul med ett nöjesfält såpass nära!

Hamnen

Måndagen, dagen då David skulle åka gick vi upp tidigt. Närmare 5 på morgonen. Varför? För att hinna se världens största fiskmarknad, tsukiji, innan morgonens arbete var över! Vi har redan varit där 2007 men tyckte det var så häftigt att vi ville gå dit igen. Och visst fan var dte lika häftigt fortfarande. Det kan låta lite konstigt, jag menar vadå, några män som står och lastar fisk? Men det är något speciellt med det stället. Det är häftigt att se hundratals människor, om inte tusen på dessutom världens största fiskmarknad jäkta i att hinna sälja sin fisk till hela landet. Allt går så fort men ändå inte så att man blir stressad. Det är tråååånga gator med jääättesmå stånd med massvis med olika fiskdjur och allt är lite slabbigt och sjaskigt men ändå så organiserat. Det är så svårt att förklara men det är häftigt, jävligt häftigt.


Stora jääävla fiskar!

Efter fiskmarknaden lämnade jag av David vid Yoyogi (kul att du var här bror! <3) och fortsatte hemåt. Väl hemma städade jag mitt rum i princip hela dagen, med hjälp av managern Tarou. Som lovat fixade han min nätdörr (väl till sommarn så inga japanska kryp kommer in), rengjorde rören i tvättfatet och tog bort dammet bäst han kunde under själva diskfatet. Skönt att rummet känns så förbaskat rent, äntligen! På kvällen gick jag ut till the HUB, för att träffa pierre (som jag inte träffat på länge för att vi båda varit ute och rest) och Yasmine (som precis kommit tillbaka från Sverige). Vi satt hela kvällen och prata och hade trevligt. Jag kom hem vid ett och soooooooooov!

Nu har Carol äntligen kommit hem och vi ska ha lite kvalitétstid! Haha!

På återseende!

大阪二日目 － 大阪城と梅田スカイビル

Då var dag två i Osaka här och det börjades med att sticka iväg tidigt till Osakajou - Osakas slott! Det var en otroligt varm och solig dag och även fast högssäsongen för blommor inte riktigt var där än kunde man se många Sakura (körsbärsblommor) och andra blommor lite här och där! Slottet låg i sin tur väldigt fint till, i en park och omringad av vallgravar.







Det fanns några tempel här och där aswell, men med tanke på alla miljontals tempelbilder jag laddat upp tog jag inte så många. Däremot denna samurajstaty blev så fin på kort så jag känder att jag var tvungen! ;)

Osakajou och dess utsikt från högsta våningen.
Slottet var otroligt vackert - utifrån.
Innehållet var en riktigt stor besvikelse. Dum som man kanske är hade jag inte inte kollat upp vad det skulle innehålla och förväntade mig att det skulle vara designat och format som de såg ut på samurajepokerna. Men nej. Till min besvikelse möter vi världens muséum, västerländsk design, tvskärmar i mängder och ja...modernt helt enkelt. Visst var det väl häftigt och se gamla bilder och så vidare men det kändes inte som att man var i själva slottet och kunde lika gärna ha varit i vilken byggnad som helst. Slottet lockade ju på grund av historian, all historia och mystiken av ett gammalt slott försvann när man kom in genom slottsdörrarna.

I vilket fall som helst såg slottet fortfarande sjukt fint ut på håll!

Efter några timmars vila på hostlet och brist på idér gick vi iväg till Umeda sky building som är ett av Osakas mest kända byggnader.

Byggnaden är känd för dess utsikt över staden samt den lilla trädgården de skapat utanför som vill påminna om hur viktigt naturlivet är...typ. Det var ganska fint men dåligt med bilder!
Det var väldigt många par där uppe och man kan köpa "kärlekslås" och låsa fast i en vägg däruppe, meningen ska va att de aldrig kommer skiljas åt. Ganska gulligt ändå!

Jag och David har blivit hejjare på de där med utsikter, speciellt när det gäller Osaka ;)

I rulltrappan påvägner igen, haha!

Efter Umedaskybuilding gick vi endast runt lite i innerstan där det var packat med folk!
Efter käk gick vi hem igen och kollade lite anime.

Dagen därpå skulle det bära av hem till (mitt ;)) Tokyo igen!

Sammanfattningen av Osaka
Det var skönt att äntligen se staden men det kändes som att det inte fanns så mycket att göra där. Om det beror på dålig planering eller att det faktiskt är så vet jag inte. Jag är i vilket fall som helst nöjd med resan, i övrigt är det en mysig stad som jag lär besöka igen inom snar framtid! Höra Osakaben var najs men det var riktigt riktigt skönt att komma tillbaka till Tokyo igen. Hur konstigt eller löjligt det än låter känns det som att komma "hem".

Mer uppdatering följer!