Promenix och tidig kväll

Tjenna!

Idag efter skolan åkte jag direkt hem och vilade mig upp lite.
Sedan tog jag en promenad runt shiki. Om ni någonsin av någon anledning har chansen eller får idén att ta en promenad i ett japanskt "grannskap" eller bostadsområde, kom för fan ihåg hur ni gick om ni någonsin vill ta er tillbaka. Just idag gick det fint, men jag kom ihåg första gången jag tog en promenad helt själv i Shiki, utan mobil eller någonting. Vilken labyrint! Inte ens när jag väl lyckades komma tillbaka kunde jag urskilja exakt var det var jag hade gått. Husen ligger så tätt med varann och gatorna är smala och trånga. Möter man en bil (som förstås kommer med en rasande fart) får man nästan klamra sig fast i väggen för att inte bli påkörd. Men mysigt är det i alla fall :D Jag stötte på en katt som jag snabbt blev kompis med och en hund som jag tyckte ganska synd om. Fastkedjad utanför huset, smalt utrymme att röra sig på, och en liten plastig hundkoja, nog hare hundarna i Sverige det bra. Inte för att jag tvivlar att familjen tar hand om hunden då japaner älskar allt som har med katter och hundar och göra, men ja, vi har ju olika åsikter om hur djur ska skötas och jag tvivlar inte på jag har mest rätt i detta fall, haha!

Nu ska jag hoppa in i duschen, plugga lite för mig själv och sova tidigt.
En duktig elev ska jag minsann bli.

Puss på er!

Smart drag.

Vet ni vad jag blivit lite bortskämd med? Faktumet att skolan börjar klockan ett. Jag menar visst förr klagade man på att det alltid är mörkt och kväll när man kommer hem och det är tråkigt när folk är på besök för hela dagen går. Men samtidigt kan vara uppe hyffsat sent och ändå inte vara trött morgonen efter, trots att jag är vaken till två kan jag sova till elva och så vidare.
Ibland tar jag dock lite fel på sånt där...haha.

Igår satt till exempel jag och Aki uppe och kollade klart filmerna vi hyrde från 22 till... ehhe... 7 på morgonen. Jag vet jag är störd. Men det var bra filmer i alla fall!

Som kompensation går jag och lägger mig nu, klockan 00.00, haha!
Imorgon blir det skola som vanligt, ett snabbt besök till softbank och plugg och sånt hemma.

Puss!


Kan dock inte sluta skratta åt hur kul den här bilden är, hahaha!
Vissa kunde inte hålla sig vakna så att säga...

TIll Mor.

(Jag skulle ju egentligen ha skrivit detta igår, men blogger la av och jag kunde inte ladda upp något...)

Till Karin Kristina Sundelin
Min Mamma



Jag är inte riktigt säker, men jag skulle tro att det här är första gången jag är utan dig på morsdag. Vilket helt klart, känns mer än dom förra. För visst är det självklart att jag vill vara hemma och ge blommor och kramar personligen när det är just din dag. Du vet mamma att jag älskar dig otroligt mycket och egentligen är det svårt att riktigt skriva något som inte redan är självklart. Jag kommer genast o tänka på en gång när jag och Jojjo var små och cyklade hem i åskvädret. Vi var dyblöta, iskalla och helt slutkörda, vem var inte då där hemma och väntade med nya varma kläder, varm choklad och kakor? För det är ju så det alltid varit, du har alltid varit där. När jag inte ens bett om det själv kommer du hem med nyinköpta kläder, smink och massa annat jag själv inte ens tänkt på att jag behöver. Trots att du inte kanske gillar det själv stöttar du ändå att jag åkte till Japan, att jag valde att stanna kvar trots jordbävningen och nu också att jag förlänger. Du glömmer aldrig att påminna om hur stolt du är över mig och det har jag alltid haft i bakhuvudet när jag gjort något. Jag vet att du är där på min sida och stöttar och det känns så himla bra. Du är bäst, helt enkelt!... För att inte tala om hur förbaskat snygg du är! Inte konstigt att massor av gubbar kollar på dig på stan ;) Pappa får hålla hårt i dig helt enkelt! Massor av mina kompisar och bekanta brukar alltid påpeka hur fräsch min mamma är, och jag kan ju inte göra nått mer än att hålla med, för det är du. Du borde sluta tycka något annat, för du är verkligen världens vackraste mamma.

Hoppas du fick en bra morsdag, lilla mamma <3
Massor av kramar och pussar.

/Din dotter

Regniga dagar

Med ett par gummistövlar inhandlade (lilarutiga) träder vi nu in i tusyu, regnperioden.
Det har regnat konstant i fyra dagar redan och en tyfon väntas komma på måndag.
Tydligen finns det risk att skolor och sådant blir inställda eftersom pga säkerhet går inte tåget.
Lite spännande ändå!

Igår tog jag en lugn dag. Sov länge och kollade på film själv i mitt rum. Käkade ute med Mattias och köpte lördagsgodis. På kvällen då det blev sjuuuukt tråkigt (inne hela dagen liksom) bestämde jag mig för att ta en promenad i regnet. Mitt i promenaden stötte jag på Aki som var påväg hem från jobbet, så vi tog en promenad tillsammans och prata och kolla in några småparker vi inte sett än i området. Sedan, i brist på annat och göra gick vi och hyrde några filmer. Vi hann se en av tre med tanke på att det redan var folk hemma som kollade på film när vi kom hem så vi fick vänta. I vilket fall som helst blev det paranormal activity, den japanska versionen. Tyvärr var den inte så bra men det fanns en scen som var förbannat läskig. Jag skrek som en idiot och röck nästan Aki i håret, haha!

Därefter samlades folk för att se fotbollen och jag som alla, hejjade på ManU, sög att de förlora. Det roliga är att jag inte såg slutet, istället vaknade jag upp klockan halv 7 och upptäckte att folk hade gått därifrån, UTAN att säga till varken mig eller Aki (som också hade somnat) att matchen var slut... Haha, fan va skumt det måste sett ut om folk gick förbi o såg hur vi låg o dregla på soffan! Det blev en tripp upp till mitt rum för att sova ut och nu ska jag och Carol ut och käka Mc! Mm-mm!

Skriver ikväll ( ;) )

Puss! <3

MÅSTE HA....

.....GUMMISTÖVLAR!!!

Tiden bara rusar iväg och helt plötsligt är slutet av maj här. Vet ni vad det innebär?
REGNPERIOD!!

Nog för att det blir min första regnperiod jag någonsin varit med om, men jag kan inte direkt säga att jag det framemot den. Regn varje dag i tre-fyra veckor framåt. Kläder kommer ständigt vara blöta, vädret kommer växla mellan askallt och asvarmt, tågen kommer vara minst sagt olidliga och för att inte tala om alla insekter som kommer vakna till liv. Som grädden på moset kan ju också tilläggas att de här brunsystemet är helt kasst i detta land! Regnar det så är det vatten överallt utan chanser till att fly undan. Gummistövlar är helt klart ett måste. Och jag måste handla snabbt, då regnperioden väntas komma nästa vecka, och den har egentligen redan tjuvstartat med tre dagars regn på följd.

För att vara så duktig som möjligt har jag gjort några "regnperiods-löften", där många går ut på att hålla så rent som det bara går! Jag vägrar, och då menar jag vägrar få några kackerlackor i mitt rum. HHHHHUUUU.... ;___;

Sen kan man ju bara glädjas av att efter dessa fyra veckor väntas 40 grader värme i 4 månader framåt. Helvetet på jorden eller vad? Haha, ett konstigt land Japan alltså.

I torsdags efter skolan gick jag och Carol och träffade ett par gamla vänner. Ara och Mayumi. De bodde här tidigare på Dk och vi har saknat dom så. Som vanligt blev det några purikurabilder ;)
Vi åt glass och pratade om allt mellan himmel o jord. Riktigt kul och det får vi göra igen!





Idag har det även varit födelsedagsfest för Pablo där massor av folk kom, nya som oldies, och det var kul i någon timme tills jag, Carol och Makoto drog hem till en annan gammal vän, allas vår Mimmi!

Mimmi som är en sådan söt värdinna, staplade upp gammal hederlig svensk dipp, asgoda chips och god dricka för oss att vräka i oss. Det blev att sitta där tills sista tåget gick och vi fick springa för glatta livet för att hinna!

Jag har varit med om jäkligt trånga tåg i mina månader här, men detta tog fan priset! Mina armar tappade sin känsel!!

I slutändan var början av helgen helt enkelt superkul och jag ser framemot resten!
Chill out peeps!

Over and out!

Lite sådär halvseriösa nyheter!

Tjenare peeps and folks!

Idag fick jag en 450 G stor ostbågspåse av Amman som jag och min tappre följeslagarare, araben Carol nu kämpat med att vräka i oss. Många av er kanske tänker att "men Emma, borde du inte spara!?"....NEJ! VARFÖR SKULLE JAG?! Jag har redan väntat på ostbågar sen David var här och nu var det äntligen dags. Och helt ärligt (nu är de ju inte HELT slut, just a little note) tror jag att jag efter detta klarar mig i några månader till! ;) Det var förbannat gott men ja, jag klarar mig utan det!

Om ni nu trodde att denna nyhet var orsaken till dagens headline, tror ni fel.
Så alltså, nu till dagens ämne.

Förlängning.

Jag vet att jag har pratat om det här till och med innan jag ens hade satt min fot i detta land och alla från alla möjliga håll har kommit med åsikter, rådgivning och tips och jag uppskattar allt jag hört. Men nu är det i princip 98 % säkert att jag, Emma Sundelin, kommer förlänga min vistelse här i Japan med ett år. Och jag ska förklara detta lite djupare.

Det är nämligen så att ett år här inte räcker, någonstans. Jag vet att det kanske är lite tidigt att säga nu när det ändå är lite mer än fyra månader innan min egentliga vistelse här tar slut men jag har inte någon gång haft en desperat längtan efter att åka hem. Missuppfatta mig inte nu, för självklart finns det saker i Sverige jag älskar och tycker om. Självklart vill jag komma hem och krama mamma, pappa, syskon, svågrar och svägerskor, barnbarn och djur, självklart vill jag komma hem och leka med mina fina bästa vänner och självklart längtar jag varje dag efter att få träffa er igen. Men trots att jag reser varje dag cirka 80 minuter totalt till och från min skola, trots att vädret ena dagen är svinkallt och andra dagen svinvarmt, trots alla klagomål på min klass och diverse skumma människor, lagar och regler, ideal och idéer har jag inte en enda gång önskat mig härifrån. Och har jag inte gjort det än efter denna tid är det ytterst liten sannolikhet och risk att jag kommer göra det innan min tid här rinner ut. Jag trivs här, riktigt bra, bättre än jag någonsin gjort. Jag älskar att få lära mig, öva och prata japanska med nya bekantskaper, känna hur man utvecklas. Det är inte det att jag inte vill åka hem av rädslan att aldrig träffa folk här igen för tro mig det har jag redan varit med om. När jordbävningen kom åkte flertal av mina kompisar hem, nära som bekanta. Dk house som från början var fullproppat av människor är nu tomt och fler och fler flyttar härifrån. Ett år räcker helt enkelt inte bara, det räcker inte till att utvecklas inom det japanska språket, det räcker inte för att "få nog" av kulturen och jag har så mycket, personliga mål jag fortfarande vill nå och kämpa för inom detta land.

Jag vet att många även sagt att Japan inte kommer försvinna bara för att jag kommer hem. Självklart är jag även medveten om detta också. Jag känner bara att är det NU jag vill fortsätta med detta, varför gör jag inte det? Varför ska jag komma hem till Sverige för att försöka hitta något jag vill göra där när jag redan vet vad jag vill göra här? I och med att jag förlänger betyder det inte heller att jag kommer stanna här för alltid. Det betyder endast att jag förlänger, kommer hem senare helt enkelt. Men sen visst självklart vet man ju aldrig. Jag är inte ens 20 än och det är klart att jag vill ta reda på vad jag vill göra med min framtid. Det har funnits två saker i mitt liv som jag alltid velat göra. Ena, att lära mig japanska, andra, att spela teater. Kanske jag kommer tillbaka till Sverige sedan, med japanskan i ryggsäcken och utbildar mig där, kanske söker jag in på en skola här i Japan och pluggar drama här? Det är inte som att jag inte tänkt på sånt här, och jag är inte bara här för att leka. Jag vet att för vissa människor kan detta betraktas som en ungdomsgrej, nått man gör efter 12 år i skolan och att man sen måste tillbaka till verkligheten och börja jobba. Jag vill jobba, men jag vill jobba med något jag tycker om. Jag vet att jag inte slösar bort min tid och pengar på att vara här och jag kommer aldrig någonsin göra något som jag inte vill göra.

Sen är det frågan om pengarna. Att det kostar mycket. Tänk vad mycket studieskuld jag kommer ha. Men ärligt, helt ärligt, oavsett hut mycket jag kommer bli skyldig att betala tillbaka kommer jag helt själv, gladeligen betala tillbaka allting utan att klaga. Jag vet att det är värt det, och skulle jag ha minsta tvivel om att det inte var det skulle jag inte skriva detta. Jag vet massor av människor som har studieskulder höga som... ja vafan, en villa i hollywood men vi som svenskar får skratta oss lyckliga och vara glada över att vi faktiskt får sådana här möjligheter och chanser, och jag tänker ta chansen, punkt. Det har varit snack om till exempel att komma hem och plugga japanska där, få stipendium och åka tillbaka. Men nej, jag känner ändå att jag hellre förlänger nu än att åka fram och tillbaks. Och i frågan om att "tänk om du blir trött på Japan när du är där". Ja, nitlott för mig då. Hellre ångrar jag att jag åkte hit igen, än att ångra att jag inte gjorde någonting alls.

I övrigt så eftersom min tid här tar slut i september och eftersom det finns en kursstart i januari finns det ju gott om tid till att komma hem och umgås med er alla igen.

Jag vill så gärna att ni förstår vad jag menar med detta. Det är inget om att jag inte gillar Sverige, att jag inte vill träffa er igen, att jag bara leker här, att jag undviker att komma hem bli vuxen och börja jobba, jag gör det här för min framtid, för att se om det faktiskt finns något jag vill göra i framtiden. Som jag så många år försökt fundera ut vad det är. Och kom ihåg att jag fortfarande är ung. Det löser sig alltid i den här åldern, eller?

Nu lät det här som världens... farväl till världen-tal.
Men det är ju trots allt än ganska viktigt beslut, eller hur?

Phew, det var skönt att få skriva av sig!

Tack för mig!


Ps: till min familj o de, vi kan ju prata vidare på skype hörrni! <3

Sjuk måndag - igen!

Igår, söndag drog jag vid fyratiden ut för att träffa Sandra och Antonia.
Antonia bor ju sedan tidigare här i Japan och pluggar på en annan skola än jag och vi har varit kompisar väldigt länge. Sandra however är bara här i Japan på besök och har bott hos Antonia de senaste veckorna. I fredags överraskade de mig och kom till min skola när jag slutat och vi tillsammans med Anton och Jojjo gick till Hub och pratade igenom gamla minnen. Det var riktigt skönt att få prata med Sandra, så vi alltid haft en "vi måste ses men ses aldrig ändå"-relation.

Igår så käkade vi tre i Ikebukuro och tog sedan några purikuras, man måste ju älska dom. Blir man inte snygg på purikurabilder är man nog ett hopplöst fall, haha! Jag åkte sedan hem för ladda upp för Sandras byebyeparty som ska äga rum idag.

...som ja. Inte blev av för min del. Jag vaknade av att Carol ringde mig och sa att klockan var tio, fast jag sa att jag skulle gå upp vid 7. Tidsmässigt är det ju inga problem eftersom skolan ändå börjar klockan ett, men i och med att jag vaknade märkte jag att jag hade otroligt ont i magen. Jag funderade på om det var maten från igår som kom upp i toaletten och jag valde som sagt att stanna hemma. Efter evigt vilande och lite bättre humör och tillstånd följde Mattias med mig till Saty och jag köpte en matlåda. Vips fick jag ligga och vila igen, jag mådde otroligt illa! Nu är klockan sju på kvällen och Sandras byebyeparty börjar klockan 9. Jag mår bättre men för att inte ta några risker om det nu vore någon typ av magsjuka så stannar jag hemma. Jag hoppas bara det går över till imorrn då jag inte vill missa skolan.

Tråkigt, otroligt tråkigt att inte få säga hej då till Sandra.
Men vi hörs ju i alla fall på Facebook o så.

Var kul o ses hörru plutten!
Puss <3

Tvillingarna har lämnat landet!

Tidigt i lördags tog alltså tiden med Anton och Jojjo här i Japan slut.
Efter 12 helt fantastiska dagar har de nu alltså lämnat landet är säkra tillbaka hemma.

Bloggandet har uteblivit av två anledningar: När jag inte varit med tvillingarna har jag varit i skolan, och när jag inte varit i skolan har jag varit med tvillingarna! Nu kommer dock bloggandet sakta men säkert rulla på i vanlig ordning (eller ja, jag är ju alltid seg, men ändå!).

Egentligen har vi inte gjort så mycket under tiden de var här. Tyvärr fick de ju vara själva under tiden jag var i skolan, men de klarade ju sig skapligt i alla fall utan mig så det var inga direkta problem. Jag var också otroligt trött efter skolan och de hade från början satt en ganska låg budget så det blev för det mesta sightseeing efter skolan till de "kändaste" ställerna. På helgerna hände det i alla fall lite saker över de vanliga. De följde med efter skolan på en izakaya tillsammans med massor av andra som jag lärt känna här i Japan och det var riktigt roligt att ha med dom. På lördagen gick vi även ut på klubb i roppongi som var minst sagt awesome!

Det har varit så jäkla kul och haft dom här. Jag har som sagt fortfarande lite dåligt samvete att jag hade skola om dagarna och var så fasansfullt trött hela tiden. Men de har noga informerat mig om att de var roligt bara att komma iväg en stund, latja för de pengarna de hade samt se hur jag levde så jag antar att allt är lungt :D

Jag är så otroligt glad,tacksam och lycklig att jag har så fina vänner. Att de kommer för min skull till andra sidan jorden för att ha kul tillsammans med mig, helt oslagbart! Det hade ju även gått 7 månader sedan sist jag såg dom och det var verkligen ett lyckorus att få se dom igen.

Morgonen när de åkte knackade de bara på min dörr innan de drog iväg till flygplatsen. Jag var ärligt helt slut efter gårdagen så det var bäst för mig att stanna hemma. Dessutom visste jag att det skulle bli jobbigt att säga hej då om jag följde med. Det var bättre att bara säga ett kort hej då för mig istället för att grina, det gjorde jag ändå när jag vaknade... haha! Nej men det är väldigt tråkigt när folk som kommer hit åker hem, man känner sig otroligt ensam fast man inte alls är det.

Den dagen hade också i princip alla bestämt sig för att åka till Ageha, Japans största klubb som jag inte kommer in på (20årsgräns), och andra skulle på andra tillställningar som jag egentligen inte alls hade någon energi till att gå på. Jag räknade med att dagen skulle bli ganska skön, men ändå väldigt tråkig och ledsam. Som tur är tog jag tag i saken och lyfte på röven och följde med Chikako, Jonas, Massimo och nån annan japan på bio och såg Pirates of the carribean 4. Filmen var över förväntan men fortfarande halvbra, men ändå väldigt skön grej o göra. Japans biografer är så jäklamysiga också. Stora som fan och säten som går upp till huvudhöjd (fast det kanske bara gäller mig...) så oavsett var man sitter kan man sitta skönt. Gott snacks fanns det också och alla filmer var i 3deffekt vilket inte alls är nödvändigt, men ändå rätt kul att titta på!
Något som jag kanske glömt berätta om japanska biografer är också att man sitter kvar tills eftertexterna är över, och ljuset tänds inte heller förrän allt är slut. Ganska skönt jämfört med allt jäktande ut i svenska biografer!

Efter filmen skulle gänget jag var med ut, men jag valde att gå hem och städa mitt minst sagt kaotiska rum. Skinande rent och prydligt blev det och tog en hel del timmar. Kläder och sängkläder skulle tvättas, golv skulle skuras och mycket mer. När jag blev klar klockan 22 satte jag mig nere i allrummet och dog på soffan, glömde jag säga att det var 30 grader ute? Det var så tyst i hela huset och precis när jag började känna mig lite ensam och sakna Jojjo och Anton kom Aki och gjorde mig sällskap. I brist på viljan att sova och tristess stack vi två och sjöng karaoke i en timme - som blev två och en halv timme. Riktigt kul!

Så tack till de som räddade min "dagen-efter-kompisar-dragit-hem"-dag!!!

Och framför allt tack till Anton och Jojjo som gjorde dessa 12 dagar helt grymma!
Jag saknar er <3

Over and out!

Världens bästa tvillingar!

Nu har det gått cirka en dag sedan jag hämtade upp världens bästa tvillingar på Narita Airport.

Hitills har vi inte gjort speciellt mycket då vi alla (de av jetlag och jag av sömnbrist) var otroligt trötta och gick o la oss 7 samma dag som de kom. Idag har däremot hittats på lite smått. Jag började skolan idag med blandade känslor. Skönt att det börjat igen så man kan börja plugga, tråkigt att ha skola när Anton och Jojjo e här. Dessutom så har världens värsta elev kommit tillbaka. Utan att nämna namn (vilken uthängning liksom!) så sitter hon och sover på lektionerna och totalskiter i vad läraren säger, asjobbig, stackars brud som säkert mer eller mindre blivit tvingad till att åka hit, hon verkar ju clearly inte gilla det själv. Men vi har ju som sagt fler idioter i klassen, men jag antar att ni redan hört mitt klagande över dom =)

När skolan var över blev det Nabe (grönsaker i gryta) och Yakiniku (stekt kött direkt vid bordet) fest! Jag och Aki och Sayaka lagade det mesta av maten, dukade och fixade. Jojjo och Anton som efter dagens äventyr själva i Takadanobaba och Ikebukuro åkt hem tidigare och vilat fanns självklart också på plats, ja förutom Jojjo som mådde lite dåligt på kvällen.
Det var sjukt gott och sjukt mysigt, jag älskar verkligen här jag bor.

I övrigt är vädret piss och det regnar och svettas!!
Inte heller har jag tagit några bilder, vilket är trist, en sådan här fin middag vill man ju inte glömma bort, inte heller vill man gå utan bilder på när världens bästa tvillingar kom hit.

Jag är så otroligt glad att dom är här, och fan vad vi ska ha kul framöver
<3

PS: Tack så mycket Mamma för sommarklänningen och halsbandet. Allt ser bra ut och jag behåller det, tack så mkt <3 (Och självklart tack för allt annat du skickade)

Carols födelsedag

I onsdags fyllde min arab år.
Detta firades tillsammans med massor av folk på en koreansk bar.
Fredriks klasskompis, Ilwon, fyllde också år den dagen så vi passade på att slå ihop allt!



Födelsedagsbarnet nummer 1


Födelsedagsbarnet nummer 2!




Det var packat av folk!
Det var också jäkligt kul, träffade nya awesome people as well!


Haha <3

Efter firandet som höll på till 21 drog ett gäng vidare till shinjuku och satte oss på en annan bar. Där satt vi till 5! Fasen vad trött man var, men det var det värt!


Gårdagen spenderades hemma med att sova till 5 (ja jag är sämst, men vi var ju uppe hela natten?!) och plugga. Runt 12 kom både Sayaka och Aki hem och vi tre satt faktiskt uppe hela natten... igen. Vi hade en liten minifest på tre som Carol joinade ett tag innan hon gick o la sig.
Jag kom i säng vid 11.00 ungefär och vaknade väl samma tid som dagen innan. Ja jag vet, jag är fortfarande sämst.

Idag skulle jag egentligen följt med för andra gången till Kamakura med Fredrik, Amman och Pierre men jag avböjde. Dagen spenderades istället åt att plugga, faktiskt. Jag känner mig jäkligt duktig faktiskt, haha!

Nu ska jag lägga mig i tid, eftersom jag ska upp i morgon och städa hela mitt rum, varenda liten springa inklusive balkongen så inga äckliga insekter kommer, de börjar ju bli dags.

På återseende! Kram!

鎌倉

I måndags åkte vi ett gäng till Kamakura!
Ett ställe ungefär två timmar bort från Shiki och det var utan tvekan värt restiden.
Stället låg precis vid havet så jag och Carol ägnade lång tid åt att hoppa i vågorna och doppa fötterna (inte hade vi några badkläder med oss, men jäklar vad badsugen man blev!). Själva staden liknande gatorna i hawaii eller okinawa och det kändes verkligen som både en semester- och typisk sommarort, vilket paradis! Mysiga, smala, trånga gator, små mysiga butiker, mysiga bostäder och roliga stånd. Vi också dessutom på den perfekta dagen då det var 25 grader ute hela dagen!







Vid stranden flög det omring asstora hökar och svarta stora kråkor, här är en varningsskylt!



Mysigt va?!











Lite random bilder från en trädgård och tempelplats.

Den stora buddhan! Äntligen har jag fått sett en!

Vi tog en liten skogspromenad då det fanns några rutter att ta, jäkligt mysigt! Myggorna har börjat komma nu också, som är mindre kul =)

Mitt ute i ingenstans fanns ett fik. Som inte riktigt fastnade bra på bild. Tänk er i alla fall att vi var ashögt uppe, långt ifrån folk och mitt ute i ingenstans hittar vi det här! Nästan som en koja, riktigt mysigt!

Fler promenadbilder!


Kamarkura var väldigt nice alltså! Mysigt med havsmiljö, skogsmiljö och tempelplatser är alltid uppskattade, vi blev kvar till klockan 8 och kom hem rätt sent. Trött var man, men de var de värt!

Igår gjorde vi inget speciellt, jag blev förkyld och sov i princip hela dagen vilket var välbehövligt.
Idag fyller min arab Carol år och vi ska fira henne och en av Fredriks klasskompisar på en koreansk restaurang ikväll! Myspys!

Klart slut!


PS: MÅSTE lägga till en grej. På måndag kommer mina BÄSTA vänner Jojjo och Anton hit <3
Jag är lyckligast i hela Japan nu! <3