Tidigt i lördags tog alltså tiden med Anton och Jojjo här i Japan slut.
Efter 12 helt fantastiska dagar har de nu alltså lämnat landet är säkra tillbaka hemma.
Bloggandet har uteblivit av två anledningar: När jag inte varit med tvillingarna har jag varit i skolan, och när jag inte varit i skolan har jag varit med tvillingarna! Nu kommer dock bloggandet sakta men säkert rulla på i vanlig ordning (eller ja, jag är ju alltid seg, men ändå!).
Egentligen har vi inte gjort så mycket under tiden de var här. Tyvärr fick de ju vara själva under tiden jag var i skolan, men de klarade ju sig skapligt i alla fall utan mig så det var inga direkta problem. Jag var också otroligt trött efter skolan och de hade från början satt en ganska låg budget så det blev för det mesta sightseeing efter skolan till de "kändaste" ställerna. På helgerna hände det i alla fall lite saker över de vanliga. De följde med efter skolan på en izakaya tillsammans med massor av andra som jag lärt känna här i Japan och det var riktigt roligt att ha med dom. På lördagen gick vi även ut på klubb i roppongi som var minst sagt awesome!
Efter 12 helt fantastiska dagar har de nu alltså lämnat landet är säkra tillbaka hemma.
Bloggandet har uteblivit av två anledningar: När jag inte varit med tvillingarna har jag varit i skolan, och när jag inte varit i skolan har jag varit med tvillingarna! Nu kommer dock bloggandet sakta men säkert rulla på i vanlig ordning (eller ja, jag är ju alltid seg, men ändå!).
Egentligen har vi inte gjort så mycket under tiden de var här. Tyvärr fick de ju vara själva under tiden jag var i skolan, men de klarade ju sig skapligt i alla fall utan mig så det var inga direkta problem. Jag var också otroligt trött efter skolan och de hade från början satt en ganska låg budget så det blev för det mesta sightseeing efter skolan till de "kändaste" ställerna. På helgerna hände det i alla fall lite saker över de vanliga. De följde med efter skolan på en izakaya tillsammans med massor av andra som jag lärt känna här i Japan och det var riktigt roligt att ha med dom. På lördagen gick vi även ut på klubb i roppongi som var minst sagt awesome!
Det har varit så jäkla kul och haft dom här. Jag har som sagt fortfarande lite dåligt samvete att jag hade skola om dagarna och var så fasansfullt trött hela tiden. Men de har noga informerat mig om att de var roligt bara att komma iväg en stund, latja för de pengarna de hade samt se hur jag levde så jag antar att allt är lungt :D
Jag är så otroligt glad,tacksam och lycklig att jag har så fina vänner. Att de kommer för min skull till andra sidan jorden för att ha kul tillsammans med mig, helt oslagbart! Det hade ju även gått 7 månader sedan sist jag såg dom och det var verkligen ett lyckorus att få se dom igen.
Morgonen när de åkte knackade de bara på min dörr innan de drog iväg till flygplatsen. Jag var ärligt helt slut efter gårdagen så det var bäst för mig att stanna hemma. Dessutom visste jag att det skulle bli jobbigt att säga hej då om jag följde med. Det var bättre att bara säga ett kort hej då för mig istället för att grina, det gjorde jag ändå när jag vaknade... haha! Nej men det är väldigt tråkigt när folk som kommer hit åker hem, man känner sig otroligt ensam fast man inte alls är det.
Den dagen hade också i princip alla bestämt sig för att åka till Ageha, Japans största klubb som jag inte kommer in på (20årsgräns), och andra skulle på andra tillställningar som jag egentligen inte alls hade någon energi till att gå på. Jag räknade med att dagen skulle bli ganska skön, men ändå väldigt tråkig och ledsam. Som tur är tog jag tag i saken och lyfte på röven och följde med Chikako, Jonas, Massimo och nån annan japan på bio och såg Pirates of the carribean 4. Filmen var över förväntan men fortfarande halvbra, men ändå väldigt skön grej o göra. Japans biografer är så jäklamysiga också. Stora som fan och säten som går upp till huvudhöjd (fast det kanske bara gäller mig...) så oavsett var man sitter kan man sitta skönt. Gott snacks fanns det också och alla filmer var i 3deffekt vilket inte alls är nödvändigt, men ändå rätt kul att titta på!
Något som jag kanske glömt berätta om japanska biografer är också att man sitter kvar tills eftertexterna är över, och ljuset tänds inte heller förrän allt är slut. Ganska skönt jämfört med allt jäktande ut i svenska biografer!
Efter filmen skulle gänget jag var med ut, men jag valde att gå hem och städa mitt minst sagt kaotiska rum. Skinande rent och prydligt blev det och tog en hel del timmar. Kläder och sängkläder skulle tvättas, golv skulle skuras och mycket mer. När jag blev klar klockan 22 satte jag mig nere i allrummet och dog på soffan, glömde jag säga att det var 30 grader ute? Det var så tyst i hela huset och precis när jag började känna mig lite ensam och sakna Jojjo och Anton kom Aki och gjorde mig sällskap. I brist på viljan att sova och tristess stack vi två och sjöng karaoke i en timme - som blev två och en halv timme. Riktigt kul!
Så tack till de som räddade min "dagen-efter-kompisar-dragit-hem"-dag!!!
Jag är så otroligt glad,tacksam och lycklig att jag har så fina vänner. Att de kommer för min skull till andra sidan jorden för att ha kul tillsammans med mig, helt oslagbart! Det hade ju även gått 7 månader sedan sist jag såg dom och det var verkligen ett lyckorus att få se dom igen.
Morgonen när de åkte knackade de bara på min dörr innan de drog iväg till flygplatsen. Jag var ärligt helt slut efter gårdagen så det var bäst för mig att stanna hemma. Dessutom visste jag att det skulle bli jobbigt att säga hej då om jag följde med. Det var bättre att bara säga ett kort hej då för mig istället för att grina, det gjorde jag ändå när jag vaknade... haha! Nej men det är väldigt tråkigt när folk som kommer hit åker hem, man känner sig otroligt ensam fast man inte alls är det.
Den dagen hade också i princip alla bestämt sig för att åka till Ageha, Japans största klubb som jag inte kommer in på (20årsgräns), och andra skulle på andra tillställningar som jag egentligen inte alls hade någon energi till att gå på. Jag räknade med att dagen skulle bli ganska skön, men ändå väldigt tråkig och ledsam. Som tur är tog jag tag i saken och lyfte på röven och följde med Chikako, Jonas, Massimo och nån annan japan på bio och såg Pirates of the carribean 4. Filmen var över förväntan men fortfarande halvbra, men ändå väldigt skön grej o göra. Japans biografer är så jäklamysiga också. Stora som fan och säten som går upp till huvudhöjd (fast det kanske bara gäller mig...) så oavsett var man sitter kan man sitta skönt. Gott snacks fanns det också och alla filmer var i 3deffekt vilket inte alls är nödvändigt, men ändå rätt kul att titta på!
Något som jag kanske glömt berätta om japanska biografer är också att man sitter kvar tills eftertexterna är över, och ljuset tänds inte heller förrän allt är slut. Ganska skönt jämfört med allt jäktande ut i svenska biografer!
Efter filmen skulle gänget jag var med ut, men jag valde att gå hem och städa mitt minst sagt kaotiska rum. Skinande rent och prydligt blev det och tog en hel del timmar. Kläder och sängkläder skulle tvättas, golv skulle skuras och mycket mer. När jag blev klar klockan 22 satte jag mig nere i allrummet och dog på soffan, glömde jag säga att det var 30 grader ute? Det var så tyst i hela huset och precis när jag började känna mig lite ensam och sakna Jojjo och Anton kom Aki och gjorde mig sällskap. I brist på viljan att sova och tristess stack vi två och sjöng karaoke i en timme - som blev två och en halv timme. Riktigt kul!
Så tack till de som räddade min "dagen-efter-kompisar-dragit-hem"-dag!!!
Och framför allt tack till Anton och Jojjo som gjorde dessa 12 dagar helt grymma!
Jag saknar er <3
Jag saknar er <3
Over and out!
Åh vad roligt ni verkar ha haft det! Det var roligt att ni fick ses och snart ses ni igen :) Det citatet känns väl igen? Duktig du är som städade rummet. Saknar dig mycket. Kramar
SvaraRaderaJa vilka fina kompisar! Och som Charlotte skrev: "snart ses ni igen"!
SvaraRadera