Botad bloggkris?!

Hejsan alla där hemma i Sverige!


Som de flesta av er vet hamnade jag i en ganska stor bloggkris i en månad. Jag fick panik och ångest och...hahahaha. Nej jag skämtar bara. Jag har helt enkelt inte haft någon vilja att skriva av någon anledning. Och sen när massor av saker börjar hända och då man helt plötsligt har ett berg av händelser att få ut i bloggen blir det bara jobbigt. Kompisar som kommit och hälsat på från andra delar av Japan, resan hem till Sverige under sommarlovet, födelsedagar, fester, events och massa annat.

Men från och med nu, ja då jävlar. Jag ska till och med försöka posta varenda dag, så jag verkligen inte missar något. För jovisst, jag skriver blogg för att folk där hemma ska veta har det, men också för att jag vill skriva själv, som en liten dagbok, som ett litet minne. Så då vet ni det!

Just nu är klockan halv tolv och jag ska strax hoppa i säng!

I helgen så var jag och ett gäng kompisar, japaner och svenskar iväg på en liten resa! Vi hyrde tre bilar och efter en tretimmars bilfärd kom vi fram till ett asmysigt hus vi sov över i. Vi lagade mat, grillade och hade allmänt kul. För att inte tala om vattenkriget som utbröt i och med att Yuta hade tagit med sig både vattenballonger och vattenpistoler. Folk blev islängda i badkarl och hela huset var dyblött! Vilka barn vi är! Men oj oj så kul det var!!

Förutom min klass så mår jag så otroligt bra här i Japan. Det går bra i skolan, det är en helt fantastisk känsla att bli bättre, och varje helg händer det något roligt. Jag e så glad att jag träffat så bra kompisar här borta <3

Igår efter lektionen när jag städade klassrummet kom min mentor fram till mig och frågade om jag hade tid. Först blev jag orolig om jag hade gjort något fel eller liknande. "Vad tycker du om klassen egentligen Emma?" haha. Hon hade märkt hur olycklig och irriterad jag ser ut på kineserna i klassen varje lektion.
Som jag i ett år nu har klagat på så hatar jag min klass fortfarande. Och nej, inte ogillar, hatar.
På den nivån att jag inte ens gillar mina klasskamrater längre. Folk har åkt hem och lämnat mig ensam med en hög av kineser (med fyra undantag, västerlänningar dvs). Jag tycker som sagt att tempot är okej, jag lär mig saker och jag har det inte superduperlätt, men det går så mycket energi och tid av lärarna att peppa och säga åt kineserna att sluta prata kinesiska under lektionstid, att plugga på riktigt, SLUTA FUSKA, och försöka själva. Men det går inte. Hur kan de ta till sig av lärarna om de inte FATTAR vad de säger? Varför är de i den här klassen när vissa av dem inte ens kan presentera sig...EFTER ETT ÅR? Det är allvarligt ett rent helvete men det var lustigt att läraren såg det på mig utan att jag behövde träda fram själv. I vilket fall som helst sa hon att eftersom final exams kommer snart kommer många, väldigt många hoppa ner klasser så dessa prov är ganska viktiga och avgörande. Så eftersom jag stått ut i ett år, kommer ja nog kunna stå ut en månad till. Finns inget att göra direkt, och jag har redan så mycket att plugga att jag orkar inte plugga ikapp 5 kapitel för att kunna flyttas högre upp. Det får bli så här, helt enkelt.

Sådär, nu har jag fått med både lite klagande och lyckliga ord!
Och nu, tänker jag gå och lägga mig.

Jag har väldigt väldigt mycket dokumentation på tidigare events under denna månad. Så jag kommer utan tvekan ladda upp lite då och då, fast det inte är "nutid" liksom =)

Godnatt!