Tjenare!
Jag tänkte eftersom det är allt för längesedan drar jag till med en snabb uppdatering!
Det har hänt en hel del roligt spektakel mellan de trista dagarna i skolan, tyvärr är det lite allt för mycket att informera er om just idag, då jag har prov imorgon och klockan är redan för mkt. Så istället tänkte jag berätta om vad hur vi fixade lite vardagskul på måndagen, igår, istället!
Igår var det nämligen dagen då min vän Kazuma och hans band skulle ha en litet liveframträdande tillsammans med några andra lokalband och jag tillsammans med ett troget litet gäng anhängare kämpade oss fram till en jätteliten källare i Kichijoji för att bevittna eventet!
Vi kom lite sent då ett av banden redan börjat spela, och sedan var det Kazumas bands tur, som bara spelade tre låtar från my chemical romance. Nu ska jag inte säga att lyssnar på MCR, faktiskt till den grad att förutom namnet har jag ingen aning om vilka de är, men av vad Kazumas band att döma så lät de inte så dåliga! Efteråt stannade vi en liten stund och lyssnade på bandet som var efter, som var riktigt,riktigt bra. Och sedan skildes vi åt i två grupper, de som gick och käka, och de som var sparsamma och gick hem, jag var sparsam!
Det var riktigt kort, men riktigt kul. Som den överdramatikern jag ibland kan vara hade jag inga som helst problem med att dra liknelser med japanska dramaserier och jag stod och tänkte på minnen, erfarenheter och allt annat som jag tagit del av sedan jag landade i detta land. Mysigt till tusen med andra ord!
Något som också kanske ska nämnas är att det är nog första gången jag kände mig REJÄLT uttittad på grund av mitt icke-japanska ursprung. Lokalen var liten och jag är osäker på om någon utlänning någonsin satt sin fot där ens, lite kanske man förstår de musikgalna japanerna som hade svårt att koncentrera sig på musiken när helt plötsligt fem utlänningar står där bland dom. Jag tror nog att Kazuma kanske var lite cool då alltså ;) Haha!
Jag hade gärna velat vågat ta kontakt med andra människor där. Det hade varit kul o gå på fler lajv och skaffa lite fler estetiska japanska vänner men jag får helt enkelt tvinga Kazuma bjuda in mig på fler evenemang!


Kazuma i grönt och hans band. Han var så nervös innan, men duktig!

Bandet efter. De var riktigt bra! Väldigt karismatiska och roliga!

Fred, Sam, Kazuma, Philip, Jag och Aya och Carol bakom kameran!
Inte världens bästa bild, men i alla fall =)


Mer imorgon säkert, när jag väl börjar blogga igen skriver jag några dagar i rad och slutar igen, känns det som, hehe. Hoppas ni alla har det bra! Puss och kram!
Jag tänkte eftersom det är allt för längesedan drar jag till med en snabb uppdatering!
Det har hänt en hel del roligt spektakel mellan de trista dagarna i skolan, tyvärr är det lite allt för mycket att informera er om just idag, då jag har prov imorgon och klockan är redan för mkt. Så istället tänkte jag berätta om vad hur vi fixade lite vardagskul på måndagen, igår, istället!
Igår var det nämligen dagen då min vän Kazuma och hans band skulle ha en litet liveframträdande tillsammans med några andra lokalband och jag tillsammans med ett troget litet gäng anhängare kämpade oss fram till en jätteliten källare i Kichijoji för att bevittna eventet!
Vi kom lite sent då ett av banden redan börjat spela, och sedan var det Kazumas bands tur, som bara spelade tre låtar från my chemical romance. Nu ska jag inte säga att lyssnar på MCR, faktiskt till den grad att förutom namnet har jag ingen aning om vilka de är, men av vad Kazumas band att döma så lät de inte så dåliga! Efteråt stannade vi en liten stund och lyssnade på bandet som var efter, som var riktigt,riktigt bra. Och sedan skildes vi åt i två grupper, de som gick och käka, och de som var sparsamma och gick hem, jag var sparsam!
Det var riktigt kort, men riktigt kul. Som den överdramatikern jag ibland kan vara hade jag inga som helst problem med att dra liknelser med japanska dramaserier och jag stod och tänkte på minnen, erfarenheter och allt annat som jag tagit del av sedan jag landade i detta land. Mysigt till tusen med andra ord!
Något som också kanske ska nämnas är att det är nog första gången jag kände mig REJÄLT uttittad på grund av mitt icke-japanska ursprung. Lokalen var liten och jag är osäker på om någon utlänning någonsin satt sin fot där ens, lite kanske man förstår de musikgalna japanerna som hade svårt att koncentrera sig på musiken när helt plötsligt fem utlänningar står där bland dom. Jag tror nog att Kazuma kanske var lite cool då alltså ;) Haha!
Jag hade gärna velat vågat ta kontakt med andra människor där. Det hade varit kul o gå på fler lajv och skaffa lite fler estetiska japanska vänner men jag får helt enkelt tvinga Kazuma bjuda in mig på fler evenemang!
Kazuma i grönt och hans band. Han var så nervös innan, men duktig!
Bandet efter. De var riktigt bra! Väldigt karismatiska och roliga!
Fred, Sam, Kazuma, Philip, Jag och Aya och Carol bakom kameran!
Inte världens bästa bild, men i alla fall =)
Mer imorgon säkert, när jag väl börjar blogga igen skriver jag några dagar i rad och slutar igen, känns det som, hehe. Hoppas ni alla har det bra! Puss och kram!
11-28
Kram till Dig, Emma och Välkommen hem om några veckor./ Din Mamma
SvaraRaderaKram!
SvaraRadera