Skakiga dagar.

Som säkert alla redan har hört där hemma i Sverige är det väldigt många jordbävningar här i Japan just nu. Förr var de små och kom konstant, nu kommer de mer sällan men är relativt stora och jag vaknar i princip varje morgon av en femma eller liknande. Som ni säkert också redan har hört att Fukushimasituationen uppgraderats till en 7a på farlighetsskalan och är jämförelsebar med Tjernobyl.

Jag mår bra och Tokyo är allt säkert. Det är i alla fall vad skolan meddelar varje dag. Varje dag i skolan frågar de om vi kände de senaste jordbävningarna, hur vi mår och att vi inte ska oroa oss för att något ska hända i Tokyo. Nog för att situationen i Fukushima är skit, men Japan har ändå ganska stor koll på vad som händer i deas land och är otroligt noga med säkerheten, så ärligt, igen idé att oroa sig nu.

Annars skulle jag väl kunna säga att jag drabbats av "地震酔い" (jordbävningsberusning). Jag erkänner att jag är lite paranoid kan tro att det skakar oftare än vad det egentligen gör, jag får också väldigt ofta "inbillad" huvudvärk. Detta är förstås jobbigt och visst är det ganska obehagligt när de riktiga jordbävningarna faktiskt kommer men det är fortfarande ingen fara med mig här. Jag fortsätter vardagen som vanligt med att gå till skolan, plugga och ha kul!

Bilder från i förrgår. Pluggande och fjanerier.

Jag filmade även lite. Japaner har OTROLIGA problem med att höra skillnad på L och R, även B och V, och inte heller kan de säga å ä eller ö. Det känns som att vad för språk de än pluggar kommer de ändå ha problem med uttal. Som exempel i filmen så försöker vi få dom och säga "election" men eftersom L är så himla svårt blir det istället "erection"... vilket blir himla fel eller hur? Dom är så söta! Haha! Som ni säkert också kan höra i videon kan de ingen engelska what so ever...

Hade en annan sjukt kul video... men får ladda upp den sen!

Åska

Jag ville bara skriva ett snabbt inlägg om att det åskat i Japan! Första gången på sex månader. Jag är överlycklig eftersom jag älskar åska och oväder av hela mitt hjärta. Mysigt som fan var det! Som tidigare nämnt är allt här i Japan extremt. Är det sol är det svinvarmt, regnar det så SPÖregnar det och åskar det så... ja, dundrar det ;) Feeeett awesome <3 Borde fan ha filmat eller nått.

Nu ska jag plugga! Hörs sen!

お花見

Hejsan folk!

Den korta skolveckan vi hade avslutades med en helt awesome helg!
Det känns riktigt skönt att trots min klass och trots min situation börjat igen, helgerna roligare då och man ser mer framemot dem än om det var lov etc.

I fredags när vi kom hem hade Kim lagat mat till alla på DK, det var hennes födelsedag dagen efter och hon skulle även flytta samma helg så hon ställde till med en fest! Maten var god, sällskapet var najs och efter några timmars ätande stack vi ett gäng till Shinjuku och klubbade. Klubben var sjukt liten men ändå rolig de första timmarna. Ju senare det blev desto segare blev det dock, och eftersom tågen inte gick förrän fem hade vi inget val än att strosa runt efter en restaurang att sitta på tills det var dags. I och för sig var det god mat därborta, så det gjorde inte speciellt mycket. Vi tog de första tågen hem och sov till 14 dagen därpå.

Lördagen spenderades helt hemma, alla var supertrötta och vi spelade kort och käkadegodis.

Söndagen däremot var det dags igen att dra sig ut. Denna gång för hanami.
För er där hemma som inte än bekantat sig med hanami ska jag snabbt förklara vad det går ut på. Hanami direkt översatt på svenska blir blomkoll och betyder att man tillsammans med någon, kompisgäng eller par åker iväg till en park, tar med sig mat och dryck och picknickar under sakuraträden! (De där rosa körsbärsblommorna). Tanken är ju mest att man ska träffas o ha kul, men sakura är som en liten najs bonus! Det var totalt SKITKUL igår.Vi var massor av folk, massor! Vi var sju svenskar och säkert tolv-tretton japaner. Jag träffade massor av både gamla och nya vänner och vi hade otroligt kul till sent på natten. Nackdelen var att vi träffades redan sent, vid halv 7 då det redan mörknat och parken inte var så upplyst att egentligen såg vi inte så mycket sakura, men fan det gjorde inte så mycket. Det tråkiga med Sakura och kanske lite mystiskt med dessa blommor är att de blommar så otroligt snabbt och faller lika snabbt. Trots att de precis blommat upp kunde de regna rosa blad över oss där vi satt. Hur som helst är det inplanerat fler hanamitillfällen i veckan, innan skolan börjar när det är lite ljusare ute. Nästa helg också antagligen, så länge de inte har försvunnit till dess.

Otroligt lyckad helg!
Dock kan jag inte sluta tänka på min bror David som hade velat sett sakuran. Vi fick se lite när vi var ute men det här är fan magiskt, helt Tokyo är typ rosa. Gomen ne, Onichan!


Som vanligt har jag noll bilder. Mestadels för att hela helgen var ganska mörk (inne på klubb, sakura i natten) och att det var därför svårt att få bra bilder!

Dock måste jag visa min pimpade Ipod, haft den i minst 2 år nu, tyckte att den blev lite tråkig ;)


Och så här ser det ut utanför mitt fönster, Sakura <3

Första skoldagen!

Första skoldagen var här efter lovet och det kändes både bra och dåligt att börja igen.
Det positiva är självklart att få något att göra om dagarna, de dåliga är ångesten inför de prov vi skulle gjort under jordbävningsveckan - när kommer dom?

Innanför skoldörrarna möttes vi av...tomhet. Eftersom det är en ny tremånadersperiod skulle vi få ett nytt klassrum och nya lärare, vilket vi fick. Det som dock också är meningen att alla ska ha kommit tillbaka efter lovet - vilket inte var fallet. Många kommer inte tillbaka - någonsin. Klasserna som förr bestått av cirka 20 elever bestod nu av 6-7.

Åkte vi på proven direkt? Nej. Tydligen kommer vi inte göra några gamla prov alls. Dagen var i övrigt en rejäl mjukstart eller om man ens kan kalla det lektion. I min klass gick hela dagen åt att prata om det som har hänt. Vi fick tydlig information om att Tokyo är säkert, mat, vatten, allt funkar och är säkert. Vi fick även reda på vad vi kunde göra för att hjälpa de drabbade områderna. Som jag i tidigare inlägg skrivit om spara Tokyo el, stora delar av tunnelbanorna är nedsläckta, skolan är till största del nedsläckt, många rulltrappor funkar inte, bergodalbanor är nedstända på folktomma dagar. Detta för att dela med oss av vår el till de drabbade områdena. Vi blev dessutom strikt tillsagda att inte tro på rykten om att tokyo skulle var farligt och inte föra sådana rykten vidare. På japansk tv pågår just nu också väldigt många "stöttande" reklamer. Reklamer som förklarar vad vi ska göra i svåra situationer med uppmuntrande meddelanden. Detta var efter jordbävningen det ENDA som gick på tv och har svagt avtagit men finns fortfarande där. Dessa meddelanden gick vi igenom på lektionen, vad de betyder och vi fick till och med skriva egna uppmuntrande informativa meddelanden i poetisk anda. Det var i princip det enda dagen gick ut på. Innehållet är väl inget direkt att klaga på... snarare...

..Klassen då? Fortfarande likadan, dålig, fast färre personer. Vi har fyra nya. En svensk, som i och för sig bara bytt klass, astrevlig och ser lite ut som och pratar exakt som Magnus, Camillas Magnus alltså! Kul! De andra tre... tja..nej det är nog bättre att hålla tyst. Jag vill verkligen flytta upp en klass. Jag säger inte att jag är bäst, jag säger att de andra är sämst. Nej men allvarligt talat, detta är ju min blogg och jag borde få seriöst skriva vad jag tycker. Det är YTTERST få personer i klassen som kan det man SKA kunna och förstå efter ett halv år. Om man fortfarande har problem med att presentera sig själv, skilja på imperfekt och presens har man ingenting att göra där, allvarligt talat, mitt tålamod börjar rinna över. Det är en sak om det bara är de människorna de drabbar, och visst, grammatikmässigt, skrivmässigt och läsmässigt lär jag mig saker. Men det verkar som att från och med nu kommer det bli väldigt mycket gruppövningar - och kan de inte prata ALLS och förstår inte vad JAG säger är det illa, riktigt jävla illa.

Efter skolan drog jag och Carol och Yasmine hem till Emils och Pierres nya lägenhet. Jävligt fin och jävligt central och visst blev fan flyttsugen. Vi spelade kort och käkade mat och vi drog hem vid cirka 22.

Efter bara några minuter hemma möts vi åter igen av...



Lustigt, precis när allt var tillbaka i sin ordning.
Skalvet uppmättes till 7,4 och största sen den riktigt stora för en månad sedan.
Vi här i Tokyo kände den, absolut, men det var inte alls någon fara utan bara lite skakigt.
De som drabbades av de värsta skakningarna var i samma område som tsunamin drog över.
En ny tsunamivarning utfärdades på en meter men drogs senare tillbaka, vilket inte heller hade varit farlig för landet. Det kommer nog inte bli några komplikationer av detta skalv och Japan har allt under kontroll den här gången.

Nu ska jag ta gå och lägga mig.
Godnatt! <3

PS: Ni vet att jag läser alla era kommentarer och blir jätteglad över dom. Jag gillar bara inte att svara i kommentatorsfältet, så känner jag att jag måste svara eller är det något ni verkligen måste ha svar på - skriv på facebook istället! DS

Som vanligt igen

Japp, då har bror lämnat landet Japan och är säkert vid det här laget antingen hemma i Sverige eller i luften efter lämnat Kina. Visst känns det lite tråkigt att han åkt och visst känner man sig lite halvensam men vadfasen - vi hör ju av oss ganska mycket i alla fall. I övrigt ska det bli skönt att börja skolan på torsdag och komma in i "det vanliga" igen.

När bror och jag kom "hem" till Tokyo igen i lördags sysselsatte vi oss med att gå till ett sportcenter med resten av svenskarna och några japaner. Det var riktigt kul förutom att jag var förbaskat trött och åkte hem vid 9tiden, med resten stannade kvar och David drog sig vidare mot utforskning av Tokyo by night. Det som var den största anledningen till att jag följde med var för att Mayumi följde med. En japan här på DK house som nu flyttat tillbaka till sina föräldrar. Vi var bra kompisar och dte känns tråkigt att inte kunna se henne varje dag nu. Vi lovade dock varann att fortsätta vara vänner och hälsa på varann många gånger!

Dagen därpå, söndagen, begav sig jag och David till Yokohama. David för att han ville se hamnen, och jag för att jag under ett halvår inte åkt dit, vilket är ganska dåligt ;). Yohohama är sedd som ett av de ställerna där flest ungdomar hänger. När vi först promenerade i den riktning som vi trodde var mot det "hippa" stället möttes vi av något annat. Helt dött! Inga människor whatsoever, ihopslagna affärer och grått grått grått, hamnmiljö helt enkelt. Det var en annan sida av Japan som jag inte riktigt erfaren hittills, så det var väl coolt de med. När vi välhade gått ett tag och kom fram till vattnet kunde man dock klart och tydligt se nöjesområdet, stoooora höghus och ett megastort pariserhjul reste sig på andra sidan vattnet. Det visade sig finnas ett nöjesfält och vi tog en paus för en crepé där. Vi hade först tänkt åka en bergodalbana som såg riktigt kul ut men som tyvärr var nedstängd (vi misstänkte för att spara el) och David ville även gå i ett skräckhus som jag fegade ut ur. Jag kommer nog definitivt besöka det stället igen på sommaren, kul med ett nöjesfält såpass nära!

Hamnen

Måndagen, dagen då David skulle åka gick vi upp tidigt. Närmare 5 på morgonen. Varför? För att hinna se världens största fiskmarknad, tsukiji, innan morgonens arbete var över! Vi har redan varit där 2007 men tyckte det var så häftigt att vi ville gå dit igen. Och visst fan var dte lika häftigt fortfarande. Det kan låta lite konstigt, jag menar vadå, några män som står och lastar fisk? Men det är något speciellt med det stället. Det är häftigt att se hundratals människor, om inte tusen på dessutom världens största fiskmarknad jäkta i att hinna sälja sin fisk till hela landet. Allt går så fort men ändå inte så att man blir stressad. Det är tråååånga gator med jääättesmå stånd med massvis med olika fiskdjur och allt är lite slabbigt och sjaskigt men ändå så organiserat. Det är så svårt att förklara men det är häftigt, jävligt häftigt.


Stora jääävla fiskar!

Efter fiskmarknaden lämnade jag av David vid Yoyogi (kul att du var här bror! <3) och fortsatte hemåt. Väl hemma städade jag mitt rum i princip hela dagen, med hjälp av managern Tarou. Som lovat fixade han min nätdörr (väl till sommarn så inga japanska kryp kommer in), rengjorde rören i tvättfatet och tog bort dammet bäst han kunde under själva diskfatet. Skönt att rummet känns så förbaskat rent, äntligen! På kvällen gick jag ut till the HUB, för att träffa pierre (som jag inte träffat på länge för att vi båda varit ute och rest) och Yasmine (som precis kommit tillbaka från Sverige). Vi satt hela kvällen och prata och hade trevligt. Jag kom hem vid ett och soooooooooov!

Nu har Carol äntligen kommit hem och vi ska ha lite kvalitétstid! Haha!

På återseende!

大阪二日目 － 大阪城と梅田スカイビル

Då var dag två i Osaka här och det börjades med att sticka iväg tidigt till Osakajou - Osakas slott! Det var en otroligt varm och solig dag och även fast högssäsongen för blommor inte riktigt var där än kunde man se många Sakura (körsbärsblommor) och andra blommor lite här och där! Slottet låg i sin tur väldigt fint till, i en park och omringad av vallgravar.







Det fanns några tempel här och där aswell, men med tanke på alla miljontals tempelbilder jag laddat upp tog jag inte så många. Däremot denna samurajstaty blev så fin på kort så jag känder att jag var tvungen! ;)

Osakajou och dess utsikt från högsta våningen.
Slottet var otroligt vackert - utifrån.
Innehållet var en riktigt stor besvikelse. Dum som man kanske är hade jag inte inte kollat upp vad det skulle innehålla och förväntade mig att det skulle vara designat och format som de såg ut på samurajepokerna. Men nej. Till min besvikelse möter vi världens muséum, västerländsk design, tvskärmar i mängder och ja...modernt helt enkelt. Visst var det väl häftigt och se gamla bilder och så vidare men det kändes inte som att man var i själva slottet och kunde lika gärna ha varit i vilken byggnad som helst. Slottet lockade ju på grund av historian, all historia och mystiken av ett gammalt slott försvann när man kom in genom slottsdörrarna.

I vilket fall som helst såg slottet fortfarande sjukt fint ut på håll!

Efter några timmars vila på hostlet och brist på idér gick vi iväg till Umeda sky building som är ett av Osakas mest kända byggnader.

Byggnaden är känd för dess utsikt över staden samt den lilla trädgården de skapat utanför som vill påminna om hur viktigt naturlivet är...typ. Det var ganska fint men dåligt med bilder!
Det var väldigt många par där uppe och man kan köpa "kärlekslås" och låsa fast i en vägg däruppe, meningen ska va att de aldrig kommer skiljas åt. Ganska gulligt ändå!

Jag och David har blivit hejjare på de där med utsikter, speciellt när det gäller Osaka ;)

I rulltrappan påvägner igen, haha!

Efter Umedaskybuilding gick vi endast runt lite i innerstan där det var packat med folk!
Efter käk gick vi hem igen och kollade lite anime.

Dagen därpå skulle det bära av hem till (mitt ;)) Tokyo igen!

Sammanfattningen av Osaka
Det var skönt att äntligen se staden men det kändes som att det inte fanns så mycket att göra där. Om det beror på dålig planering eller att det faktiskt är så vet jag inte. Jag är i vilket fall som helst nöjd med resan, i övrigt är det en mysig stad som jag lär besöka igen inom snar framtid! Höra Osakaben var najs men det var riktigt riktigt skönt att komma tillbaka till Tokyo igen. Hur konstigt eller löjligt det än låter känns det som att komma "hem".

Mer uppdatering följer!

大阪一日目- 海遊館

Torsdagen tittade fram och jag och David sa hejdå till Hiroshima och tog Shinkansen till Osaka.
Jag har sedan länge velat åka dit (i alla fall ända sedan Tokyo/Kyoto-resan 2007) och fick alltså äntligen se staden. Mycket riktigt är den grovt mycket större än Hiroshima som Tokyos tredje största stad. Äntligen fick jag höra lite äkta kansaiben (dialekt)! För er som inte visste det finns det otroligt många dialekter i japanskan och många gånger är jag tveksam till att ens kalla de dialekter och inte helt skilda språk. För det är ju inte skillader som i om du säger kavjar eller kaviaaar, utan om du säger arigatou eller ookini - två helt jävla olika ord!!! Men det är kul, egentligen inte så svårt och lära sig och när man väl lärt sig är det kul att "driva" lite med det! Även i Hiroshima fanns en Hiroshimadialekt, men det var inget jag direkt la märke till.

Dagen började med att vi åkte till Kaiyuukan, ett av världens största akvarium!
Det var inte direkt världens höjdare och jag hade större förväntningar egentligen, men helt klart värt det! Mest imponerande var rockorna och uttrarna. Helt sjukt vilka skumma fiskar det finns också!

Eftersom bilderna blev så dåliga får ni lite videoklipp om hur det var!
Det var stoooora glasväggar med stoooora bassänger, det har man ju egentligen inte sett innan!
Akvariets stolthet var Valhajen, som är den stora bjässen ni ser i videosarna.

Utanför akvariet hade två streetperformers en liten show, coolt var det!
Vi gick in till ett köpcenter och åt, där vi också stötte på några medlemmar ur AKB48 som uppträdde i gallerian, lite halvcoolt, fast jag egentligen inte bryr mig om just dem.

Vi åkte också ett ganska högt pariserhjul!

Utsikten från pariserhjulet.

Vi fick ju också vårt nya rum, som såg ut såhär!

Efter akvariet gick vi bara och käkade och hem för att sova. Vi var jävligt trötta och ville orka gå upp tidigt morgonen därpå för Osaka slott!

Kramar!