大阪一日目- 海遊館

Torsdagen tittade fram och jag och David sa hejdå till Hiroshima och tog Shinkansen till Osaka.
Jag har sedan länge velat åka dit (i alla fall ända sedan Tokyo/Kyoto-resan 2007) och fick alltså äntligen se staden. Mycket riktigt är den grovt mycket större än Hiroshima som Tokyos tredje största stad. Äntligen fick jag höra lite äkta kansaiben (dialekt)! För er som inte visste det finns det otroligt många dialekter i japanskan och många gånger är jag tveksam till att ens kalla de dialekter och inte helt skilda språk. För det är ju inte skillader som i om du säger kavjar eller kaviaaar, utan om du säger arigatou eller ookini - två helt jävla olika ord!!! Men det är kul, egentligen inte så svårt och lära sig och när man väl lärt sig är det kul att "driva" lite med det! Även i Hiroshima fanns en Hiroshimadialekt, men det var inget jag direkt la märke till.

Dagen började med att vi åkte till Kaiyuukan, ett av världens största akvarium!
Det var inte direkt världens höjdare och jag hade större förväntningar egentligen, men helt klart värt det! Mest imponerande var rockorna och uttrarna. Helt sjukt vilka skumma fiskar det finns också!

Eftersom bilderna blev så dåliga får ni lite videoklipp om hur det var!
Det var stoooora glasväggar med stoooora bassänger, det har man ju egentligen inte sett innan!
Akvariets stolthet var Valhajen, som är den stora bjässen ni ser i videosarna.

Utanför akvariet hade två streetperformers en liten show, coolt var det!
Vi gick in till ett köpcenter och åt, där vi också stötte på några medlemmar ur AKB48 som uppträdde i gallerian, lite halvcoolt, fast jag egentligen inte bryr mig om just dem.

Vi åkte också ett ganska högt pariserhjul!

Utsikten från pariserhjulet.

Vi fick ju också vårt nya rum, som såg ut såhär!

Efter akvariet gick vi bara och käkade och hem för att sova. Vi var jävligt trötta och ville orka gå upp tidigt morgonen därpå för Osaka slott!

Kramar!

広島三日目- 原爆ドーム Lite närmare helvetet

Så får man inte glömma att man faktiskt är i Hiroshima.
En av de två städer där de första och de hittills enda atombomberna idag släpptes över.
Staden som blev helt ruinerad -och nu återuppbyggd.
Det blev en tripp till Hiroshima Peace Memorialpark och ett besök vid muséumet.
Det var otroligt hemskt att gå igenom och jag hade många gånger svårt att hålla tillbaka tårarna.
Jag minns ständigt tillbaka den första filmen jag såg om detta - grave of the fireflies - som handlar om två syskon som går igenom denna tragedi tillsammans. Det var en tecknad film - och nu blev allt så verkligt på något sätt. Det fanns många montrar som till exempel bara innehöll ett halvt par glasögon och en sliten väska, följt av en historia om ett barn (runt 8-12 år) och vad han/hon gjorde just när bomben smälldes och hur och när denne dog. Det fanns bilder, på djupt skadade och brända kroppar men fortfarande vid liv den tidpunkten kortet togs. Det fanns animerade filmer om hur allt gick till efter bomben, hur ögonen ploppade ur och hur kropparna smältes. Usch, det var så svårt att ta in. Speciellt att det var just där man gick det hände, just där man gick hade folk brunnit upp på sekunder. Det var oskyldiga människor, en oskyldig stad utplånades helt.

Detta är då epicentrum. Där bomben träffade markytan.
Längst fram där blommorna finns finns det plats för att be och i bakgrunden kan ma se A-bomb dome, som är det huset som bevarats helt i sitt dåvarande skick.
Varje år flockas det folk hit och demostrerar mot kärnvapen. I muséet fanns även säkert över 100 brev som japanerna skickat till USA och bedjat om att lägga av med sina kärnvapen.
Varför är det så svårt?

Childerns peace memorialstatue
För alla barn som dog.

A-bomb dome. Byggnaden som stod närmast epicentret men som ändå höll sig någorlunda från bomben. Från början var det ett utställningshus och fungerar nu som ett minne till vad kärnkraft kan orsaka.

Senare ville vi gaska upp oss lite och begav oss till Hiroshima Castle. (Även det uppbyggt efter bomben, men ändå!)

Tyvärr hade de precis stängt när vi kom dit. I och för sig tror jag inte att vi missade speciellt mycket och som David sa är upplevelsen mer från utsidan.

Sammanfattning av Hiroshima:
Jag är nöjd över vår resa dit. Jag hann med det jag prioriterade, den heliga ön och Peace memorial park. Hiroshima är en tyst och samtidigt ganska dyster stad. Den är i övrigt ganska imponerande och vacker att från en atombomb växa sig och byggas upp igen så pass snabbt ändå. Vi såg kanske inte innerstan så mycket - men egengligen finns det ju inget att göra där mer än shopping, klubbar och annat - som i vilken annan stad som helst med andra ord.
Tack och Baibai Hiroshima för den här gången!

Nästa: Osaka!

Kram!

För er som orkar kolla!

Fler tempelfilmer!







;)

広島二日目 － 宮島 Lite närmare himlen

Igår åkte jag och David till Miyajima - den heliga ön.
I många år var ön totalt avspärrad för "vanliga" människor eftersom den var så helig och även idag får folk varken födas eller dö där. Det var riktigt skönt att komma ut till hamnen och känna av lite vatten för omväxlingsskull - det får jag ju inte mycket av i Tokyo.



Det fanns mycket intressant på ön. Gatorna var riktigt mysiga och påminde om scener ur typiska Miyazakifilmer. Ön flockades även av massor av råddjur. De lever i fred med människan där och finns över hela ön, till den högsta toppen av berget till det lilla befolkade torget precis framför stationen. De är också väldigt tama och oskygga för människor!

Vid ön finns ett stort skrin som vid tidvatten flyter på vatten - detta var för längesen den enda vägen för pilgrimmar att besöka ön. När de besökte skrinet kom de ju inte i kontakt med själva ön. Det finns också en stor Torii, som är den röda porten ni ser på bilderna. Den ligger ganska långt ut i vattnet och som pilgrim var man tvungen att åka igenom den först. Den är en av japans mest kända sevärdheter.

Jag och David bestämde oss för att klättra upp för Misen, öns största berg. Vi valde också att ta den lite längre vägen. Där det skulle vara mindre folk och lite finare natur. Bra gjort!

Hela vägen upp fanns stentrappor upp. Skogen var tät och ibland kunde man få se riktigt fin utseende ju högre upp man kom. Det var jobbigt och svettigt, men helt klart värt det! På vägen fanns det då och då också små statyer av shintogudar. Ibland var de välsynliga men vissa kunde ibland ligga bakom en stor sten. Berget är heligt som fan med andra ord! ;)

Väl uppe på toppen fanns det ganska "ruttet" hus. Där kunde vi köpa lite vatten och godis. Man kunde även få snabbnudlar och annan mat. Det fanns också ett observatorium. Den sista biten upp regnade det lite med jämna mellanrum och även när vi kom upp. När vi hade varit där i några minuter tittade dock solen fram - vilken belöning!

Även på högsta toppen fanns råddjur!



hihi ;)

Facebookprofilbilder i ett år eller vadå? ;)

Vackert var det!

Lite bilder från nedvägen. Det var också väldigt fint, men jag var dålig på att ta bilder. Det var inte lika tät skog och lättare trappor.

När vi nästan precis var nere stötte vi på ett ganska stort område med massor av olika tempel och helgedomar. Det var nästan som ett litet samhälle eller by med bara tempel och det påminde om miljöerna i spirited away. Det var riktigt speciellt och coolt att se! Det luktade rökelse överallt <3

Inne fanns okså maaaaasssoor av "buddhor". Alla såg olika ut och vissa hade mer gåvor än andra. Jag antar att det var gamla munkar som de gjort reliker till minne av. Det fanns även ett rum med nästan lika många figurer, med ljus och rökelse.
'

Typ sista bilden jag tog, borde tagit många fler.

OBS: Nu måste vi skynda oss till tåget till Osaka, uppdaterar fler videos sedan, andra dagen i hiroshima och naturligtvis i Osaka ;) Puss!